torsdag 26 april 2012

Skillnaden mellan bra och usel absint

När jag kom hem ifrån brorsan och hans familj i Östergötland väntade ett litet paket på mig innehållandes ett smakprov av Sveriges senaste tillskott (?) på absintmarknaden.

Valkyria Absinthe från Sankta Annas Bränneri AB i Stråssa utanför Lindesberg var först ut och gjorde ingen besviken vad jag har erfarit. Men hur är det då med den nyaste svenska produkten, Prestige August Strindberg Absinthe 55?

Undvik denna produkt!
Nå. Först och främst ska det sägas rent ut, utan några förskönande ordalag eller något känslosamt överseende: Prestige A S Absinthe 55 är INTE någon absint!!! Att de över huvud taget får skriva Absinthe på etiketten tycker jag personligen är ganska magstarkt och provocerande! Att de dessutom får lov att svärta ner vår store författare August Strindbergs namn på det här viset är för mig en gåta. Och vad då "prestige"? Ja, enligt kännaren Markus Hartsmar och hans recension* så härrör namnet från "Prestige Absinthe Essence" och essenser är något tillverkaren Darom AB i Malmö nog borde hålla sig till, på sin höjd. Deras så kallade (!) absint är helt enkelt en undermålig produkt och ett fuskverk, åtminstone om det är meningen att den ska påminna om absint.


Nu spekulerar jag bara eftersom jag inte sitter inne med de rätta kunskaperna, men jag tror ändå att det har gått till på ungefär följande vis: Absint blir bara populärare och populärare och efter det att svenska Valkyria lanserades så tänkte någon på Darom förmodligen att:
"Men vänta nu lite. Vi har ju tillverkat absintessens ett tag. Och nu kommer ett bolag uppe i Bergslagen och har börjat tillverka absint. Dessutom verkar det ju gå rätt bra för dem. Så då är det väl dags att vi också hoppar på tåget och rider på vågen, så gott det går?"

Sagt och gjort så tog man sin essens och slog i denna i 55-procentig ej smaksatt sprit. Kanske färgade de också lite med någon grön karamellfärg? Sedan var det bara på med en rätt fin etikett på flaskan och så börja prångla ut på marknaden...

Fungerar denna strategi så är det onekligen väldigt synd. Särskilt om folk får för sig att det är så här en absint smakar, för så är det alltså definitivt inte! Som jag skrev igår på min Facebooksida så var detta min reaktion:
"Ghä-ruuuurk! ungefär...

Först påminner det om något tuggummi, ganska sött och inte särskilt mycket av anis/stjärnanis heller... Men sedan kommer det, ganska raskt. En fruktansvärt (nåväl, nästan) bitter eftersmak. Jag är inte världens bästa på det här med smaker men för mig påminner det om något mitt imellan bittermandel (vätecyanid?) och bildäck/rågummi... Kanske som att tugga på en smaksatt kondom??? Vad vet jag! ;-)"
Tuggummismaken kan jag inte placera riktigt, men det är i vart fall inte något friskt eller alpint fräscht över Prestige August Strindberg Abs??? 55. Jag kommer att tänka på gamla tuggummit Hubba-Bubba men det kan vara helt fel också. Vad det gäller den bittra eftersmaken så var den helt enkelt mördande besk. Bittermandel tycker jag nog ändå smakar ganska bra vid en jämförelse så bildäck, rågummi eller (möjligen - jag har inte provat själv) att tugga på en kondom ligger nog närmare till hands. Och när det gäller det senare så menar jag nog verkligen att tugga. ;-)

För att skölja ner och försöka bli av med den bittra rågummismaken tog jag ett glas av spanska Mari Mayans Absinthe, som min gode bror hade med sig hem ifrån Barcelona, och... den var rent himmelsk vid en jämförelse! Och det är definitivt ljusår mellan undermåliga Prestige (?) A S Abs... 55 och den andra svensken, Absinthe Valkyria, som är riktigt god och tillverkningsmässigt sett äkta och helt genuin. En bra (och genuin) absint smakar definitivt inte bildäck. En bra (och genuin) absint är frisk och alpint fräsch, med smak av anis (lakritsliknande) men också med en örtig eller kanske till och med lite blommig fräschör (vilka ord man börjar svänga sig med)... Allt till skillnad från Daroms "Prestige"-variant av osmakligt blask.

*) Hartsmar skriver i sin recension att han åtminstone lyckades få till en godtagbar så kallad louche (opalisering). Det var något som jag inte lyckades särskilt bra med trots isvatten. Louche blev det förvisso men i tunnaste laget, för min del i alla fall. Se bilden ovan. Ett tack (?) bör nog även gå till Hartsmar för att han skickade mig ett sample av denna.. produkt.