Att fotografera är bara hälften

Här är ett mycket bra exempel på varför jag tycker att fotografera (alltså att fånga bilden med en kamera) bara är hälften, om ens det, av vad fotografi egentligen handlar om.

Förr* använde fotografer mörkrum och en massa mer eller mindre underliga vätskor. Numera har man program på datorn som Photoshop, Gimp, Paint.NET, Lightroom etc för att göra alla de där sakerna (och en hel del till) som fotografer förr gjorde när de skvätte med sina vätskor och blötte ner pappersark. Det är också en av anledningarna till att jag numera främst fotograferar i RAW. Det bildformatet är som att fotografera med äldre tiders film och sedan "framkalla" digitalt med beskärningar, kontraster, färgmättnad etc med hjälp av datorn och ett lämpligt bildbehandlingsprogram som kan hantera RAW-filer. Att låta kameran spara till exempel jpeg-filer är lite som förr i tiden om man bara tog sina bilder och sedan lämnade in filmrullen i en butik och sedan fick de bilder som man fick och var nöjd med det.

Det bör nog tilläggas att RAW-bilder egentligen inte är något bildformat utan bara de ettor och nollor som kameran producerar utan att kamerans egen bildbehandling (!) aktiveras och skapar t ex en jpeg-bild med just de inställningar som kamerans program är inställt på eller klarar av att tillämpa. I normalfallet, om man inte väljer något kreativt programval i kameran, brukar det handla om lite högre kontraster och färgmättnad som lämpar sig lite bättre för direktpublicering och utskrifter utan manuell bildbehandling.

Avsnittet i videon (nedan) som jag tycker är mest talande kommer efter ca 42 min där RC Concepcion berättar om ett fotografi av kompositören Igor Stravinskij vid ett piano. Tidigare i videon (efter ca 34 min) visar Scott Kelby några andra kända fotografier under samma tema.



Videon finns på YouTube och heter Taking Better Images in 2015 - Special Guest Joel Grimes.

*) En del, fast ett betydligt mindre antal, fotografer håller fortfarande på med sina fysiska mörkrum så klart.

Två versioner 2

Ännu ett foto, taget sommaren 2013 i Helsingborg, som jag valt att försöka fixa som typ bleach bypass. Klart mycket snyggare än originalbilden som kom direkt ur kameran tycker jag. Men det är såklart en smaksak. En sak som dock är avgjort bättre, och som jag tror att alla kan hålla med om, är att den har rätats upp en hel del.

Original från kameran.

Bildbehandlad.

Bleach bypass, som jag alltså har eftersträvat, nämns i ett tidigare inlägg och där gäller det den andra bilden. Här tycker jag dock att det blivit mer så som åtminstone jag tänker mig just bleach bypass.

Två versioner...

.. (eller numera tre) av samma bild.

Det är rätt kul att leka lite med fotografier som man själv har tagit. Nåväl. Nu är det faktiskt inte direkt jag som tagit bilden här utan en av mina bröder, men i alla fall. Det som hur som helst är kul är att se hur man kan förändra bilden med hjälp av lite digital framkallning.

Det var en solig, varm och skön eftermiddag och vi har varit uppe i bergen ovanför Mayrhofen i Österrike och åkt skidor. Nåväl. Jag kanske inte direkt åkte skidor egentligen den dagen men det var bara ett sabbat knä som hindrade mig. Annars skulle jag nog ha åkt minsann.

Nu är det förvisso inga märkvärdiga fotomanipulationer gjorda på just den här bilden. Det är inga montage och sådant, som jag knappast behärskar, utan helt enkelt bara en liten beskärning, lite upprättning och så (viktigast) förändringar av färg och ljus. Jag ville helt enkelt få till lite mera "oomf" och det tycker jag nog att jag har lyckats någorlunda med. Men "oomf'et" är inte bara där för sin egen skull utan har mycket med hur jag upplevde det där, på plats och vid just den tidpunkten. Förutom att jag var lite sur över att knät hindrade min sedan länge planerade skidåkning så vill jag minnas det som en mycket klar, ljus och förhållandevis varm dag, och det var den känslan jag främst ville få fram. Det intensiva ljuset, som man kanske vill minnas som något färgade av det faktumet att man hade solglasögonen på sig, fångades i mitt tycke något blekt på originalet. Men på den andra och redigerade bilden tycker jag som sagt att det blivit lite mera "oomf"... klarare och mer intensiva färger och lite mera värme. Och jo, vi hade fått en del solbränna också.

Foto direkt ifrån kameran.

Beskuren, något upprätad och "oomfad".

Allt som man idag kan göra med hjälp av en dator och lite för mycket tid över skulle ha varit en både besvärlig, något kladdig och framför allt tidsödande process förr i tiden. Det digitala mörkrummet är i sanning en revolution som lätt förbises i skuggan av Internet, sociala medier och IT-utvecklingen i allmänhet.


PS: Fler fotografier från samma resa hittar du i ett tidigare inlägg, och där är de tre sista bilderna tagna samma dag. Den sista dessutom från samma tillfälle. DS


Edit (2015-06-05):
Jag är en slarvig person. Jag har slarvat, och ibland upptäcker man inte sitt slarv förrän en bra tid efteråt. I sista bilden ovan ser ju Jeppe inte riktigt normal ut. Så, här är en förbättrad (och slutgiltig?) version där det hårda ljuset inte slagit sönder Jeppes ansikte:

Några bilder från Mayrhofen

Här presenterar jag några bilder som togs i Mayrhofen i Österrike (mars 2014) och som jag har redigerat och manipulerat en smula. Jag tycker att de blev riktigt bra men vad tycker du? (Klicka på bilderna för högre upplösning.)

Första bilden visar utsikten mot Penkenberg och Ahorn från Gasthof Paulerhof där vi bodde. Konverteringen till svartvitt (med toning) ger nästan intryck av mer snö än det egentligen var, åtminstone på lägre höjder.

Nästa bild är från Mayrhofen City och visar Penkenbahns dalstation. Här har jag försökt ge bilden en lite "ruffig" stil (av någon anledning) och därför har jag försökt tillämpa en metod som kallas bleach bypass, fast i en kanske något mildare omfattning. (Bleach bypass är nog mest känd som den fotografiska stilen i filmer som Rädda menige Ryan, Minority Report och tv-serien Band of Brothers.) Detta är nog för övrigt den bild i det här blogginlägget som jag är mest nöjd med.

Här kommer återigen en svarvit bild som i det här fallet har split-tonats. Den visar Hauptstrasse söderut mot Ahorn.

Edit: Något som jag upptäckt nu i efterhand med den här bilden (ovan), och som jag absolut inte är riktigt nöjd med, är att split-toningen har gett en oönskad effekt på skogen i bakgrunden. Den mörkare skogen (som var mörkare från början så att säga) har fått en blåaktig nyans medan den från början ljusare övre delen har fått en gulbrunaktig. Detta är helt enkelt en effekt av själva split-toningen där jag har gett skuggor en blå nyans och högdagrar en gulbrun. Naturligtvis borde jag ha sett att det gav ett så pass tydligt oönskat resultat just i skogspartiet (det går ju liksom knappast att missa), men jag låter ändå bilden ligga kvar här och tjäna som ett exempel på just split-toningens effekter. /edit

En väldigt stämningsfull bild av de lägre delarna av Ahorn med Hotel und Gasthof Perauer (och Brück'n Stadl) i förgrunden. Det var väldigt mulet just den dagen och det är något som har fångats ganska bra tycker jag. I övrigt har jag bara gjort smärre färgkorrigeringar jämfört med originalbilden. Ändå konkurrerar den helt klart om "förstaplatsen" med bild nr. 2 i det här inlägget (se ovan).

Jesper, Tomas och Niklas håller lunch på Ahornhütte. Strålande solsken och fint på alla sätt och vis. På originalbilden gömmer sig en helt utomstående figur precis bakom Niklas vänstra axel, men här har jag "raderat" denna i sammanhanget helt oviktiga och insignifikanta individ.  ;-)

Detta foto tog Niklas vid samma tidpunkt som ovan. (Jag till vänster förresten.) Originalet går knappast att titta på. Jo, det gör det väl i och för sig, men våra ansikten har blivit så otroligt mörka på grund av motljuset och för att vi inte använde blixt som hade lättat upp ansiktena. Sån tur är går det ju lätt att åtgärda i efterhand som synes här:

Brorsan Niklas i solgasset när vi fikade nere i Mayrhofen på eftermiddagen samma dag. Svartvitt och något "sepiatonat" blir för det mesta ganska snyggt. Det enda som inte framkommer riktigt är hans fina solbränna.