Nu kör jag Linux Mint!

Nu är jag i farten med att installera Linux på min stationära dator. Eller.. vadå i farten? Jag har ju kommit så pass långt att jag faktiskt redan har installerat Linux Mint 22.1 (Cinnamon Edition) och så här ser det ut för närvarande. (Klicka på bilden för att förstora.)

Det som varit ett ganska stort krux för min del är att jag skaffade en helt ny hårddisk bara för Linux. Tanken med det var att kunna använda så kallad Dual Boot på renast möjliga sätt, vilket innebär att bevara Windowsinstallationen (ja, alltså hela den hårddisken) så intakt som möjligt. Dual Boot innebär i korthet att jag får välja vilket operativsystem (Windows eller Linux) som jag vill använda varje gång jag startar datorn eller startar om den. Jag har ju sen länge en Windows 10-installation som jag vill behålla (åtminstone för en tid) och på den nya disken har jag alltså installerat Linux. Men att "konfigurera" (så att säga) Dual Boot var helt klart lättare sagt än gjort.

De flesta instruktioner som jag har sett och läst handlar om att dela upp en hårddisk (alltså partitionera den) för att rymma både Windows och Linux. Och gör man på det sättet så verkar det som att det där med Dual Boot skulle kunna vara lite enklare att få till. Men genom att jag valde att dela upp installationerna på varsin hårddisk så fick jag problem med att få Grub, som systemet för Dual Boot heter i Linuxsammanhang, att kännas igen och framför allt prioriteras av datorn.. vid varje upp- eller omstart.

Nu har jag i alla fall fått till det, till slut. Men jag vet faktiskt inte exakt hur jag gjorde eller fick det att funka. I Linux Mint använde jag ett program som heter Grub Customizer och genom det, och en funktion i Mint som kallas OS Prober, så kunde jag få Windowsinstallationen att bli valbar åtminstone. Men sen krävdes det även en (hel) del pillande i datorns Bios/UEFI för att få till boot-ordningen bland diskarna rätt, och antagligen var det det som till slut gjorde susen. Nu kan jag i alla fall växla hur jag vill och få allt att skötas av Grub i Linux. Och framför allt inte låta Windows startpartition ta över (och sabotera).

Det som nu, för tillfället, återstår att lösa är att kunna installera drivrutinerna för mitt nVidia-grafikkort. För att kunna göra det måste jag (tydligen) pilla ännu mer i Bios för att avaktivera Secure Boot. Och sen måste jag också få Linux att kunna montera (och därmed kunna använda) den största hårddisken (4TB) som jag har, eller rättare sagt hade, för lagring av mina personliga filer i Windows. Edit 2025-09-10: Allt detta är avklarat nu, till min glädje.  /edit

Så slutfrågan då. Varför Linux? Och varför distributionen Mint? Ja, det korta svaret för min del är att Micro$oft inte vill förse mig med säkerhetsuppdateringar för mitt Windows 10. Och jag kan (och vill) inte uppgradera till Windows 11. Min dator är ju liksom inte "kompatibel" för det. Men den är inte heller mogen för skroten, så att säga. Inte på långa vägar. Den är fullt fungerande och helt klart tillräckligt snabb för mina behov. Så, därför Linux! Edit 2025-09-10: Och att jag valde just Linux Mint beror på att det på ytan (med menyer, fönster och annat) är förhållandevis likt Windows. Man är liksom inte helt ute och snurrar och undrar hur man ska göra saker. Mycket är givetvis också helt annorlunda, t ex med fil- och kataloghantering samt hur diskar (hårddiskar) hanteras. Allt (!) i Linuxsammanhang handlar om mappar/kataloger och extra hårdiskar (interna eller ej) eller t ex USB-minnen hamnar liksom i mappstrukturen.  /edit

Här länkar jag till en rätt bra video (på engelska) på YouTube som handlar rätt mycket om frågan "Varför?". Men till skillnad mot killen i videon så har inte min upplevelse varit precis lika smärtfri.. hittills i alla fall. Jag är helt enkelt inte lika "bra" som han.

Edit 2025-09-10:
Nu har jag även installerat Linux Mint på en rätt gammal Toshiba-laptop. Det var en helt annorlunda upplevelse eftersom jag blåste bort Windows helt och hållet; alltså inget Dual Boot på den. Och sen var det i stort sett bara att installera Mint på den istället. I och med att den (laptopen) har AMD som både processor och grafikkrets så blev det inget bråk alls, mer än rena handhavandemissar i så fall. Sen att den är betydligt segare än min stationära dator är en helt annan sak. (Svagare processor, bara 6 GB interminne mot 16 i den stationära och så mekanisk hårddisk jämfört med dundersnabb SSD. Men så har den ju också mellan tre och fem år mer på nacken

Om mess- och chatappen Signal

Ja, det här blir ytterligare en promotion bloggpost till min egen sajt, som jag förvisso verkligen vill rekommendera.  ;-)

Nu har jag skrivit en sida om den förträffliga appen Signal. Den skyddar din kommunikation vare sig den sker via SMS, i chat, meddelanden, röst- och video-samtal eller för överföring av filer (såvida båda eller alla parter använder appen). En sak som jag faktiskt tycker är lite märklig är att långt ifrån alla redan använder Signal. (?)

Klicka på bilden för att ta dig till sidan...

.. eller använd länken här nedan:
sethpylad.se/html/signal.html

Ny hemvist för min hemsida

För dig som eventuellt inte kände till det redan så har min hemsida numera en ny adress, eller ett nytt domännamn som det också kallas. Och med anledning av detta har jag även uppdaterat länkarna här på bloggen från och med juni 2016 som leder till hemsidan, så att de ska vara aktuella och inte pekar på en obefintlig webbplats. Övergången till ny webbadress skedde i samband med att jag bytte upp mig från ett gratiskonto på mitt ISP-abbonemang till ett vanligt webbhotell.

Klicka på bilden ovan för att gå till sajten.

URL'n som gäller tills vidare är:  https://sethpylad.se/

PGP/GnuPG-kryptering i Windows

Nu har jag skapat en ny sida på min webbplats om hur du kan kryptera (framför allt din e-post) under Windowsplattformen med hjälp av programsviten Gpg4win.
Länk till min sida: sethpylad.se/html/crypto.html

Eftersom jag inte har någon bra koll på hur det går till eller vilka verktyg man kan använda på andra operativsystem så länkar jag här bara till två sidor som behandlar ungefär samma krypteringsförfarande med GPGTools under macOS och med Thunderbird och Enigmail under Linux. I samtliga fall handlar det i grunden om kryptering med GnuPG (GPG).

Min nya "hemsa"

Ja, nu är den ute.. på webben.. och "klar".

Skåda min nya responsiva hemsida, eller webbplats som man nog hellre bör kalla det nu för tiden.

Klicka på bilden för att ta dig dit.

Riktigt klar blir en webbplats aldrig i och för sig men nu tyckte jag i alla fall att det var hög tid att publicera den, officiellt. Den har legat i pipelinen alldeles för länge och för några dagar sen tog jag tag i det hela, arbetade lite (till) med den och nu så..


Vad är då nytt?
Tja. Innehållsmässigt så är det faktiskt en del som jag har tagit bort sen tidigare, för tillfället i alla fall, men det finns åtminstone riklig information om absint (så klart) och så en del av mina fotografier. Närmast ska jag lägga till en liten länksamling och sedan får jag se. Bloggen här är ju den jag skriver lite mer på annars, om än rätt sporadiskt kanske.

Den stora, och betydelsefulla, förändringen är dock att webbplatsen nu är helt responsiv. Det innebär att det inte spelar någon roll om du använder en smartphone, en surfplatta eller eller en helt vanlig dator (med större skärm). Den ser lika bra ut på vilken enhet och med vilken skärmstorlek som helst.. Nåja, nästan i alla fall.

Så. Gör ett besök där. Och kommentera gärna här på bloggen om vad du tycker eller om du hittar något som jag kanske borde åtgärda.

Länk (finns även via bilden ovan):
https://sethpylad.se/

Uppgradera datorn 2.0 - bygget

Nu är den nya datorn klar sen ungefär en vecka tillbaka och det är en klar skillnad mot min tidigare (se sista bilden i det här blogginlägget), både vad det gäller själva monteringen och utseendet men så klart även vad det gäller prestandan. De saker som jag införskaffat nytt var alltså ett datorchassi, processor, moderkort, internminne och processorkylare (se min tidigare bloggpost för detaljer).

Så här såg bygget ut när det precis hade startat. Den enda saken jag monterat in här är mitt gamla nätaggregat.

Nätaggregatet är dock en sak som jag kommer att byta ut mot ett något kraftigare och framför allt tystare framöver. En annan sak som stör mig är att kablarna är i alla möjliga olika färger. Så var det ju förr och det finns en liten poäng i att det är lite lättare att definiera vilken kabel som leder till vilken sorts kontakt. Jag föredrar dock att ha kablarna helt i svart, helst.

Efter ett litet tag hade jag även monterat in min primära hårddisk (en 500 GB som blir systemdisk tills dess att jag uppgraderar till en SSD istället), en DVD-brännare samt en extra 140 mm fläkt i chassits framkant. Och så plockade jag bort den extra lagringsburen tills dess att jag behöver den. Det öppnar dessutom upp för ett bättre luftflöde genom chassit.

Den extra fläkten fram syns dock inte på den här bilden. Fördelen med den är dock att den suger in mer luft i chassit, kyler komponenterna bättre samt att den definitivt ser till att skapa ett övertryck av luft inne i lådan vilket innebär att damm inte sugs in från de ventilationshål som inte har dammfilter, som t ex främst på baksidan. Annars har det här chassit riktigt bra och lättåtkomliga dammfilter, något som min gamla dator saknade helt och hållet.

Därefter påbörjade jag monteringen av själva komponenterna på moderkortet. Här saknas det dock fotografier eftersom det är lite pilligt så att säga, kräver lite noggrannhet och dessutom kräver lite säkerhetstänk så att man inte råkar skada några komponenter med t ex statisk elektricitet. Slutresultatet blev dock som på bilden här. (Den nya till vänster och den gamla till höger.)

Det jag kan säga om monteringen i stort att det var hur enkelt som helst bara man är lite noggrann alltså... förutom vad det gäller fästet till processorkylaren. Plåten som sitter på baksidan av moderkortet och som alltså ska hålla fast kylaren var minst sagt knepig att få dit. Inte så mycket för att man är tvungen att greppa från båda sidorna av moderkortet utan framför allt för att det var svårt att få igenom skruvarna. Antingen är det jag som missade något eller så är det helt enkelt så att man få trycka som fanken för att få igenom dem, igenom bakplåten alltså. Det gick (så klart) men det var inte lätt och jag blev faktiskt lite orolig för att skada själva moderkortet.

Processorn var i princip bara till att lägga dit och spänna åt armen som låser fast den. Jag hade dock lite huvudbry angående hur mycket kylpasta jag skulle använda och hur jag egentligen skulle applicera den. Men efter att ha kollat lite på nätet (som jag hade gjort i förväg) så använde jag ett litet kryss och med en mängd som motsvarar en ärta ungefär.

I övrigt var det bara att trycka dit internminnena, grafikkortet och att sätt i alla kontakterna. Inga problem över huvud taget med det.


Slutresultatet då?
Jag är helt klart nöjd. Det enda som stör mig (något) är de där färgade kablarna från nätaggregatet. Å andra sidan så har jag inget fönster i chassit så det spelar ju föga roll (än så länge). Jämför jag sedan med min gamla dator (till höger) så ser man ju direkt hur mycket bättre möjligheterna för snygg och bra kabeldragning är nu för tiden. Jag är även mycket nöjd med prestandan. Nu spelar jag t ex det relativt processortunga Civilization V utan några som helst problem när det kommer till stora kartor och många civilisationer (eller ledare). Bild- och fotoredigering är också något som jag märker stooor skillnad på. Videoredigering har jag inte pysslat med än så länge, men det bör vara samma sak där.


Edit (2017-09-11):
Det var ett tag sen, snart ett år sedan, som jag uppgraderade vidare och en sak som omedelbart förbättrade min dator något oooerhört var att sätta i en SSD som systemdisk. Start och laddningstider är klart snabbare jämfört med när jag bara hade en vanlig gammal mekanisk hårddisk. Särskilt tydligt märks förbättringen när jag startar upp datorn från helt avstängt läge. När det gäller SSD så valde jag en Samsung 850 EVO på 250 GB. För lagring av filer och sådant så har jag två "gamla" mekaniska.. Vidare så är nätaggregatet utbytt på grund av att mitt tidigare börjat låta en hel del och förmodligen höll på att klappa ihop så att säga. I det här fallet valde jag att sätta i ett EVGA Supernova G2 på 750 W. Det bör ju liksom hålla ett tag. Ett klart plus är också att alla strömkablar är svarta vilket ser bra mycket bättre ut i och med att jag numera också har en sidopanel med fönster på chassit.

Uppgradera datorn 2.0

Nu är det dags att för fjärde gången skaffa mig en ny dator, och även om "datorn" i sig blir i princip helt ny (alltså de vitala delarna processor, moderkort och internminne och delvis även chassi) så måste man nog ändå kalla det en uppgradering. Dels så är det ju en ny dator och inte min första och dels så återanvänder jag en del prylar som sitter i min nuvarande.

Den här gången siktar jag dock inte på något "budget+" som jag kallade mitt nuvarande system 2008 när det var färdigbyggt. Nej, nu blir det faktiskt precis så mycket prestanda (förutom på grafikfronten för tillfället) som jag anser mig behöva utan att kompromissa för mycket och samtidigt utan att ruinera mig. Man kan givetvis alltid köpa bättre, snabbare, det senaste och det allra mest kompetenta.. men i så fall så kostar det också. Priset rasar fort iväg uppåt när man är ute efter prestandamonster. Därför håller jag mig istället på en "rimlig" nivå men ändå på en nivå där jag räknar med att kunna använda datorn i åtminstone sju, åtta år framöver utan större problem.*

Vilka delar har jag då siktat in mig på, eller rättare sagt beslutat mig för? Jo, där här:

• Moderkort - Asus Z170 Pro Gaming
• CPU (Processor) - Intel Core i5 6600K (6:e generationen, tidigare kallad Skylake)
• RAM (Internminne) - Kingston HyperX Fury 2x8GB 2133MHz CL14
• CPU-kylare - Cooler Master Hyper 212 EVO

Detta är alltså vad det gäller nya komponenter. Vad det gäller chassi (datorlåda) valde jag en som jag har haft ögonen på ganska länge vid det här laget:

• ett Fractal Design Define R5 (Black)

Så ser det alltså ut och jag har helt klart inspirerats av SweClockers vinterdator 2015, dock utan att vara helt medveten om det när jag valde ut delarna. Det var egentligen precis efter att jag hade bestämt mig som jag såg att delarna stämde rätt bra överens med deras. De saker som jag återanvänder är dock främst grafikkortet som sagt (ett Asus Radeon R7 250 2GB GDDR3) men även två mekaniska hårddiskar (500 och 1 000GB), en extern hårddisk på 1TB för backups, nätaggregat (Huntkey 500W) och DVD-brännare. Sedan tillkommer så klart lite annat nödvändigt som skärm, högtalare, mus, kortläsare och annat smått och gott.


Varför just de här delarna?
Tja. Om vi börjar från början med processorn och moderkortet så bedömer jag först processorn som väldigt kompetent utan att vara den allra nyaste och allra fläskigaste. Men den har i alla fall fyra kärnor på vardera 3,5 eller 3,9 GHz. Det är dock ingen hyperthreading i den här modellen, så fyra fysiska kärnor är allt. Slutligen bedömde jag att Intel är en självklarhet istället för AMD, dock utan att faktiskt ha någon närmare koll på läget. (SweClockers om processorn.)

Moderkortet är, som jag ser det, den näst viktigaste komponenten i en dator och här fick det bli ett Asus Z170 Pro Gaming.

Det där med Pro Gaming bortser jag dock ifrån utan det är istället funktioner och framtida uppgraderingsmöjligheter som betyder mest. Jag hade först tänkt köpa ett Z97-baserat system istället, men eftersom det är den förra generationens plattform så att säga, så blev det istället ett Z170 eftersom det kan hantera tilläggskomponenter med klart bättre prestanda, till exempel USB3.1, M.2-SSD med betydligt bättre bandbredd, DDR4-minnen och en del annat. Dessutom har just den här modellen de expansionsplatser och anslutningsmöjligheter som jag anser att jag kan komma att behöva samt LED-dioder som talar om vad det är som strular om datorn inte vill boota upp ordentligt. Tillsammans erbjuder moderkort och processor bra möjligheter till framtida överklockning, har jag hört och läst. Detta är dock inget som jag behärskar i nuläget så det är alltså bara en bra möjlighet. (SweClockers om moderkortet.)

När det kommer till DDR4-minnen så tror jag nog att vilka som helst (i princip) duger. Vad man ska hålla lite koll på är dock frekvens och latency. Frekvensen (i MHz) ska vara så hög som möjligt men de jag valt är standard för den här plattformen (Z170) medan latencyn (CL-värdet) ska vara så låg som möjligt. Detta är principen och den har jag försökt gå efter.

CPU-kylare behövs eftersom det inte kommer någon så kallad stockkylare bundlad tillsammans med processorn, så här blev det en standardvariant som har fått rätt bra omdömen såvitt jag har kunnat se. Något krånglig att montera möjligen, men det verkar dock inte vara allt för svårt.

Så, slutligen, chassit!
Delarna ska ju sitta i någonting och visst hade jag kunnat använda mitt nuvarande, men.. För det första är det gammalt. För det andra är det inte direkt tyst. För det tredje har den obefintliga möjligheter till bra kabeldragning. För det fjärde har det inga dammfilter att tala om. Och för det femte saknar det USB3-anslutningar i fronten. Så därför blir det istället ett Fractal Design Define R5.

Här handlar det om ett high standard ultra fine and totally modular premium chassi. ;-)
Jag har som sagt haft ögonen på det rätt länge vid det här laget och har hela tiden tänkt att; Om/när jag bygger en ny dator så är det detta chassit jag kommer att använda. (Se SweClockers recension på YouTube här.) Och så har det nu blivit... (Bara en sådan sak som att kunna ta ut och rengöra dammfilter utan att behöva komma åt baksidan.. Eller att den är helt modulär, alltså att man kan flytta alla lagringsburar och även 5,25-tums-buren.. Eller att den har mycket bra kabeldragningsdesign.)

*) Hur länge man kommer att kunna använda en dator beror självklart på vilka program, applikationer och tillämpningar man vill köra. Jag räknar dock att kunna uppgradera det mesta, som t ex grafikkort, helt och hållet utifrån behov vid senare tillfällen.

Windows 10

Igår uppgraderade jag, efter en del tidigare tvekan, min dator till Windows 10. Nu är det nämligen inte så himla länge kvar förrän möjligheten att uppgradera gratis löper ut (i sommar).

Jag uppgraderade från Windows 7 och jag måste säga att allt faktiskt flyter på betydligt bättre än jag kunde förvänta mig. I princip har det än så länge bara varit två grejor som det uppstod lite frågetecken kring för min del. Det ena var att AMD's Radeoninställningar ville att jag skulle slå på de olika alternativen för videokvalitet. Men detta hände före det att jag uppdaterade drivrutinspaketet vilket jag förmodligen egentligen borde ha gjort först eftersom versionen jag hade tydligen inte var så bra anpassad för just Windows 10. Det andra "problemet" jag hade var att Realteks program för nätverksdiagnostik inaktiverades för att det inte var kompatibelt, så det avinstallerade jag lite senare helt och hållet.

Annars kan jag faktiskt inte klaga på något, än så länge, vad det gäller Windows 10. Man får så klart vänja sig vid att funktioner och annat inte ligger där de brukar, men det är bara en vanesak. Det enda som finns att irritera sig på är att den personliga integriteten inte är den allra högsta precis. Microsoft vill så klart veta vad man gör och annat sådant, under premissen att de vill ge en så bra upplevelse som möjligt och kunna leverera relevant "innehåll", men vi som är lite paranoida (?) av oss behöver göra en hel del inställningar och så att säga tweaka systemet en del. En mycket bra guide för detta finns på YouTube.


Edit 2016-02-20:
Efter att ha använt operativet några dagar nu så måste jag säga att det som förr kallades språkfältet, numera indataindikatorn, inte var så lätt att bli av med ifrån systemfältet (nere vid klockan). Hur många gånger jag än slog av den i inställningarna så var den tillbaka efter att jag hade startat om datorn. Men till slut, med hjälp av den här guiden, så gick det i alla fall... Och så skulle jag gärna vilja ha en bra funktion för att ta backup på startmenyns tile-panel (högerdelen så att säga) för framtida ominstallationer, eller om något skulle gå sönder så att de inte visas som de ska.


Edit 2016-02-28:
Well, alltså. Lite sneaky funktioner om man inte ser upp.
Jag tänkte prova appen RemindMe for Windows och skulle alltså hämta den via Store. Problemet, om man nu ska kalla det för ett problem, är att Store inte vill tillåta en att hämta och installera nya appar utan att logga in, så... Jag använde då mitt urgamla och sällan använda live.se-konto (alltså ett Microsoftkonto). Men innan jag skulle klicka för att logga in blev jag varse om att Microsoft ville ha lösenordet till mitt lokala konto, alltså mitt vanliga lösenord för att logga in på min användarprofil på datorn... I helvete heller tänkte jag! Men så såg jag, lite finstilt, att man naturligtvis kan välja att använda sitt live.se-konto för att bara logga in på Store... *puh*

Dessutom har jag irriterat mig en del på att (åtminstone) två mappar har ockuperat min annars så fina och prydliga mapp för Bilder. Det handlar om Kamerabilder (Camera Roll) och Sparade bilder (Saved Pictures) som, vad jag har förstått, skapas av appen OneDrive, eller möjligen av appen Kamera. Eftersom jag inte vill ha de två mapparna och inte kommer att använda dem så ville jag naturligtvis få bort dem. Lättare sagt än gjort har det dock visat sig. Om jag helt sonika bara raderar dem så dröjer det inte alls länge förrän de ligger där igen. Så efter att ha sökt efter lite information på Internet har jag, tills vidare åtminstone, valt den banala och mycket enkla lösningen att helt enkelt dölja dem. Eftersom jag normalt har inställningen i Utforskaren att inte visa dolda filer så slipper jag i alla fall se dem, och störa mig på dem. Att välja en mer permanent och riktig lösning har visat sig inte vara så lätt.

Inloggningsfel (User Profile-problem)

Jag har råkat ut för detta en gång själv och fick då lite "hicka" så att säga, minst sagt. Jag trodde först att hela datorn, eller rättare sagt Windows, var kaputt och inte längre kunde användas.

Vad det handlar om är att jag startade datorn som vanligt men istället för att loggas in möttes jag av följande meddelande (som på bilden).

Alltså. Min användarprofil (User Profile) var skadad och jag kunde inte längre logga in. Eftersom jag bara har en användare (jag själv) på min dator så kunde jag inte göra någonting alls längre, och det var därför jag trodde att det var kört.

Men efter lite sökning på nätet hittade jag en lösning som fungerade för mig i alla fall, på answers.microsoft.com (Microsofts användarforum).

Vad det handlar om är att starta om datorn och trycka på F8-tangenten för att starta i Felsäkert läge med kommandotolk (som jag har för mig att det heter på svenska - på engelska är det i alla fall Safe Mode with Command Prompt). I själva kommandotolken skriver man sedan net user administrator password /active:yes för att aktivera Windows inbyggda administratörskonto. Password (lösenord) är valfritt och bör i så fall bytas ut mot ett eget. När man får ett meddelande om att kommandot utfördes korrekt så startar man om datorn genom att skriva shutdown -r (i kommandotolken alltså).

Därefter startade jag datorn och använde återigen F8 för att nu starta datorn i vanligt Felsäkert läge (Safe Mode) och välja det nu åtkomliga administratörskontot.

I detta startade jag registereditorn, som man kan starta som vanligt om man vet var programmets genväg ligger eller genom att trycka på Windowstangenten (den med en Windowslogga) och samtidigt trycka på r och sedan skriva regedit i rutan och starta programmet regedit.exe.

Varning:
Det gäller att följa instruktionerna noggrant när man ändrar något i registret eftersom man kan orsaka stor och oåterkallelig skada om man gör fel!

Gå till..
HKEY_LOCAL_MACHINE\SOFTWARE\Microsoft\Windows NT\CurrentVersion\ProfileList

Nu bör man nog istället följa Microsofts egna steg på support.microsoft.com, under Method 1 och punkt 4. Skillnaden mot tipset i den tidigare länken är att ändra värdena för RefCount och State men annars handlar det "bara" om att byta ut backupmappen (den med .bak) mot den aktiva (den utan .bak) och sedan ändra de hexadecimala värdena för RefCount och State till 0 (alltså en nolla) och klicka OK för båda.

Efter allt detta ska det, om det funkar som sig bör och som det ska göra, bara vara att stänga registereditorn, starta om datorn och nu logga in på sitt gamla vanliga användarkonto igen. :-)

Fler länkar:
expertreviews.com/HowToFix... eller
pcadvidor.co.uk/HowTo... (Denna även med en video med fix under Windows 10.)

Säkerhetskopiera med SyncToy

I den här videon på YouTube (nedan) beskriver jag hur man använder det alldeles förträffliga lilla backup-programmet SyncToy 2.1 från Microsoft.

Jag inleder med en liten förklaring om vad programmet egentligen gör och förbereder sedan en mapp för filer och undermappar som jag vill ta backup på framöver, men efter ca 5:30 visar jag hur man använder själva programmet så gå dit om du inte vill ta del av inledningen.




Edit:
Det blev kanske lite otydligt om de olika synkroniseringsalternativen, alltså om Synchronize, Echo och Contribute, så här kommer en betydligt bättre förklaring:

• Synchronize innebär att allting, alla ändringar, görs åt båda hållen.
• Echo innebär att allting som man gör i originalmappen återspeglas i backupmappen, men inte åt andra hållet.
• Contribute innebär slutligen, precis som echo, att alla ändrinar och tillägg i originalmappen återspeglas i backupmappen. Dock inte raderingar. Raderade filer och mappar i originalmappen raderas alltså inte i backupmappen utan sparas där, och samlas så att säga på hög.

/edit


Ett par saker som jag glömde att ta med i videon är att om man har en tidigare version av SyncToy installerad och ska uppdatera till version 2.1 så ska man se till att alla jobben är synkroniserade innan man kör med den nya versionen. Detta står det lite utförligare om (på engelska) när man tittar under Instructions och Upgrade på nerladdningssidan för SyncToy.

Och så glömde jag säga att man självklart kan välja att köra ett enda stort jobb för hela sin profil. Detta senare innebär att alla dokument, alla bilder, alla filer, alla hämtade eller nerladdade filer etc synkroniseras i en enda instans så att säga (alltså ett enda synkroniseringsjobb). Det man gör då är att man under systemdisken C: går in på Användare (eller Users på engelska) och väljer sin profil, sitt namn, som originalmapp. Det blir alltså den till vänster i programmet. Jag tycker dock personligen att det är rätt onödigt att få med precis allt som finns där. Jag tar hellre bara med sådant som jag själv tycker är viktigt att ta backup på och det är därför jag har flera olika jobb eller poster som tas med när jag kör alla, alltså när jag kör Run All i videon. Dessutom är det inte alls säkert att man bara har viktiga filer i sin profil. De kan lika gärna ligga på något annat ställe och då måste man välja att skapa ett jobb (Create New Folder Pair) för dessa.

Edit 2016-01-25:
Jag sa naturligtvis fel vid ca 3:05. Det är självklart så att "datorn" blir infekterad av skadlig kod (om den blivit infekterad) men det jag menade var ju så klart den hårddisken som är inkopplad. Men förutom detta så vill jag poängtera, eftersom jag tappade bort mig lite efter ca 12:40, är att man givetvis kan kolla i efterhand vilka filer det är som ändrats. Gå då bara in på menyalternativet File och välj View log (alltså att visa loggen). Där kan man läsa sig till vad det var för något som ändrades ifall man undrar.

KeePass lösenordshanterare

Säkerhetsmedveten som jag är så har jag funderat rätt länge på att börja använda ett program som hanterar alla mina lösenord. KeePass (v 1.30) är ett bra sådant och jag har nu tittat lite närmare på det. Programmet finns i en "Professional Edition" (v 2.x) också men jag har nöjt mig med basversionen eftersom den gör exakt det jag vill och behöver. Dessutom utvecklas den i stort sett i samma takt som den lite mer avancerade versionen så den ligger alltså inte "efter" så att säga. Båda versionerna är helt gratis och open source.

Det som är själva grejen med KeePass (och andra liknande program) är att man bara behöver komma ihåg ett enda huvudlösenord* i framtiden, och sedan sköter programmet om de övriga. Detta borgar alltså för att man använder olika lösenord till olika hemsidor eller inloggningar, vilket är tämligen självklart att man bör göra men som många slarvar med av bekvämlighetsskäl. Jag har skrivit om detta i ett tidigare blogginlägg (under punkt 2) och om varför det är så viktigt att man inte använder ett och samma lösenord till allt möjligt. Vid den tidpunkten hade jag dock själv valt en annan lösning. Det huvudsakliga problemet med de tidigare lösningarna, som beskrivs i det inlägget, är tyvärr att uppgifterna (lösenorden t ex) ligger kvar i datorns urklippsminne. KeePass ser till att tömma detta "urklipp" automatiskt efter ca tio sekunder, om man inte själv har valt att ändra på tiden det ska ta.

Att KeePass går att få på svenska, via en fil som man bara lägger till i installationsmappen, är ett självklart plus. Dessutom kan man ha en portabel version av programmet på ett USB-minne för att kunna köras från USB-minnet när man till exempel är bortrest. Och inte nog med det. Man kan även ha en version i sin smartphone också. Själv har jag valt appen KeePassDroid för Android för detta ändamål än så länge, men det finns flera olika och även versioner för t ex iPhone/iPad och Windows Phone. Det enda man behöver tänka på när man kör ifrån ett USB-minne eller i en app på sin telefon är att själva databasen (där alla lösenord och uppgifter ligger lagrade i krypterad form) ska vara kopierad till enheten ifråga.


Hur använder man då själva programmet?
Jo. Det första man måste göra är att skapa själva databasen och förse den med ett lösenord (som alltså blir huvudlösenordet), och ju svårare det är desto bättre men det ska även vara något som man själv kan komma ihåg. Därefter skapar man poster för varje inloggning som man har (eller som man skapar nya) och dessa kan läggas i olika kategorier som Internet, e-post, nätverk, Windows etc och man kan även skapa egna kategorier. Man väljer att skriva lösenorden själv eller att låta programmet skapa dem istället i dess lösenordsgenerator. Det senare alternativet är nog att föredra eftersom det i regel blir säkrare. Sedan, när man behöver använda lösenorden för att logga in någonstans, kan man kopiera och klistra rätt enkelt. Ännu "smartare" är dock att använda programmets funktion Utför autotext (som det kallas på svenska (Perform Auto-Type på engelska)). Då behöver man inte klicka eller ställa sig i rätt fält som ska fyllas i utan programmet sköter det åt en. Observera dock att det kan vara lite olika hur detta ska ske på olika hemsidor, eller som det står i den svenska hjälpfilen:

"Som standard skickas tangentsekvensen {USERNAME}{TAB}{PASSWORD}{ENTER}, d.v.s. först skrivs användarnamnet för den markerade posten in, följt av nedtryckning av Tabb-tangenten, sedan skrivs lösenordet för posten in varefter slutligen Retur-tangenten trycks ned."

Detta innebär alltså att jag själv, för att logga in på Gmail blivit tvungen att ta bort de två första momenten (alltså {USERNAME} och {TAB} så att bara lösenordet skrivs in följt av Enter. Andra sajter och hemsidor kräver oftast både användarnamn och lösenord och då behöver man inte ändra något i programmet.

Allt det här låter förmodligen mycket svårare än vad det egentligen är så därför rekommenderar jag att du tar en titt på videon nedan innan du förkastar KeePass helt och hållet. Programmet har rätt många funktioner och alternativ men i den enklaste formen av användning så är det inte krångligt alls.


Det som dock är viktigt (!) att tänka på när man använder KeePass är att allt hänger på databasen. Som jag nämnde ovan så är det i den som alla lösenord och uppgifter ligger lagrade i krypterad form tills du låser upp den. Så; utan rätt och en fungerande databas inga lösenord längre (vilket innebär stora problem) och utan rätt huvudlösenord så kommer man inte åt dem längre. Alltså: Ta backup på själva databasen (i mitt fall MinKeeDatabas.kdb - se bilden ovan) med jämna mellanrum och se till att skapa ett bra och säkert huvudlösenord som du ändå kommer ihåg!


Edit: Nu har jag, bara för att det alltid retar någon med mitt lite segtrötta svammel (emellanåt), skapat en helt egen instruktionsvideo och lagt upp på YouTube. Därför har jag tagit bort den som låg här tidigare. /edit




Angående det här ämnet rekommenderar jag även att du läser PC för allas artikel om svenskarnas lösenordsvanor som bygger på deras egen enkätundersökning.

*) Nåja. Inloggningslösenordet på datorn bör ju faktiskt vara ett annat egentligen, men två lösenord ska väl inte vara så himla svåra att komma ihåg? Resterande kan man ju som sagt glömma bort i vilket fall som helst.

Edit 2016-03-01:
Jo. I videon ovan försökte jag öppna KeePass-databasen i Notepad, men det liksom sket sig (på grund av ett konkret hjärnsläpp). Provar man själv så lär man dock se att filen (databasen) är helt oläslig. Så här ser det i alla fall ut när jag öppnar min ordinarie databas i Anteckningar:

Försök läsa ut några användarnamn och/eller lösenord ur detta! Och lycka till! ;-)


Edit 2016-01-24:
En lite mer grundlig genomgång av KeePass visas i nedanstående video, på engelska, från The Mobile Classroom på YouTube. Där går Professor Messer framför allt igenom den lite mer avancerade versionen (Professional Edition) och även om videon har några år på nacken så uppmärksammade jag t ex att funktionen med keyloggerskydd är en sak som inte finns i den enklare Classic Edition. Så om det är maximal säkerhet man är ute efter eller om man är smått paranoid av sig så är det Professional Edition som gäller.

De fem bästa tipsen för DIN datorsäkerhet

Eller, tja... Egentligen handlar det om de fem absolut dummaste sakerna som du inte bör göra med en Internetuppkopplad dator. Mina "bästa tips" handlar alltså om att upplysa om och kanske få dig att göra någonting åt dem.

1
Skriv INGET (!!) på nätet som du inte vill att någon annan ska få reda på!

Vare sig det är i e-postmeddelanden, ett inlägg på Facebook, ett personligt meddelande, på en så kallad molntjänst (lagringsutrymme på nätet) eller i en chat så är det du skriver konfidentiellt. Det kan mycket lätt, för att inte säga sannolikt, spridas utan att du vet om det och användas på alla möjliga sätt. Ett bra exempel kan vara en helt personlig dagbok. Jag skulle främst råda dig att skriva en sådan på papper, men om du ändå vill använda datorn, surfplattan eller mobilen istället så se till att spara filerna lokalt, alltså på den egna datorn, och helst krypterat i någon form. (Vad det gäller krypterat utrymme på din dator se slutet av nästa punkt.) Det går att vara hur paranoid som helst när det gäller personlig och/eller hemlig text men för normala användare så tycker jag att någon form av krypterat utrymme lokalt på den egna datorn är en ganska bra lösning. Allt beror dock på hur pass hemlig information du sparar. Skulle det gälla t ex ett (ditt) företags hela konto- och finansinformation så behöver man vara extra paranoid, men gäller det bara en personlig dagbok så bör ovanstående, alltså lokal krypterad lagring, vara en fullt tillräckligt metod att använda.

(Självklart gäller detta för alla filer som du inte vill att någon annan ska kunna se. Lägg alltså inte ut bilder, ljud, text eller filmer som du vill hålla privata på Internet. Vad det gäller molnlagring så kan man förvisso använda sådana tjänster för att ha säkerhetskopior (backup) ifall din dator (t ex) skulle haverera. Mitt råd är dock att se till att filer som du vill hålla privata är krypterade på något sätt innan du laddar upp dem i "molnet".)



2
Använd inte ett och samma lösenord på flera olika sajter!

Säg att du råkar ha samma lösenord för din inloggning på Facebook som du har för din e-post på t ex Gmail. Säg att någon råkar få reda på lösenordet till Facebook. Inte så farligt tänker du kanske? Nja, det är väl inte värre än att folk i så fall kan skriva saker i ditt namn, skicka personliga meddelanden i ditt namn och låtsas vara du och be folk du känner om att göra olika saker. Det senare kan handla om allt möjligt som att be dem om deras inloggningsuppgifter som om de är dumma nog att skriva över huvud taget nu är i någon helt obehörig människas händer. Vad värre är, om du har samma lösenord till flera ställen (t ex Gmail), är att "hackern" (i brist på en mer passande benämning) nu kan använda din e-post till precis allt möjligt. Inte så farligt tänker du kanske? Men dina vänner vet ju inte om att ditt e-postkonto är kapat! De får inte heller reda på det eftersom du inte längre kommer in på e-postkontot själv. Hackern har nämligen, snäll (?) som hen är, bytt lösenord åt dig men utan att meddela dig. Hen ÄGER nu din e-post! Den enda lösningen för dig är att du sätter dig och ringer runt till alla du känner och meddelar dem vad som har hänt och att de nu inte längre ska befatta sig med meddelanden som kommer från ditt.namn@eposten.com

Vad värre är är att hackern nu fritt och i lugn och ro kan läsa igenom alla dina tidigare mail (och de som skickas till "dig" framöver). Tro mig! Du vill inte att någon helt utomstående har tillgång till allt som du har skickat och allt som du har fått från andra. Och tro mig. Du anar inte vad ett kapat e-postkonto (i ditt namn) kan ställa till med framöver.

Edit 2016-01-24:
Värt att nämna i sammanhanget är så klart att ditt (enda) lösenord inte behöver läcka bara för att du har gjort något galet. Det kan vara en av hemsidorna som du loggar in på som inte sköter om sin säkerhet som de borde. Ibland kommer det ut att en sajt rekommenderar sina användare att byta lösenord för att deras databas har läckt ut, eller bara befaras ha läckt ut, främst genom att de har utsatts för ett hackerangrepp. Om du då har ett och samma lösenord till många olika sajter och tjänster så får du ett rätt stort jobb att göra med att byta lösenord på alla olika ställen.. om du ens kommer ihåg alla! Tänk vad behändigt det då skulle vara om du gjort som man bör göra från början, nämligen använda helt olika lösenord till alla hemsidor, sajter och tjänster.
/ edit

Men hur ska jag då kunna komma ihåg alla mina lösenord till kanske ett hundratal olika sajter och tjänster på nätet? Ett sätt är naturligtvis att skriva ner dem på ett papper eller i ett block som bara du har tillgång till. Men ett annat och kanske lite smartare sätt är att skriva ned dem i ett vanligt textdokument och spara det som en krypterad fil eller lägga det i ett krypterat utrymme lokalt på din dator. Poängen är att du i så fall bara behöver komma ihåg ett enda lösenord framöver, förutom inloggningen på din dator som inte ska vara samma, för att komma åt alla de andra. Jag har tidigare själv gjort som i det tidigare exemplet genom att spara dokumentet i en krypterad zip-fil. Numera använder jag dock ett krypterat utrymme på datorn som jag lätt kan spara alla möjliga privata saker i. Fördelen med att ha dina uppgifter i ett krypterat textdokument är att du kan söka i det och få fram just det lösenord som du för tillfället behöver utan att behöva leta dig fram.

Hur, var ju frågan? Enklast (?) är att använda ett gratis komprimeringsprogram som t ex 7-Zip, som kan ställas in så att det blir på svenska, och spara textfilen i det, med kryptering och lösenord. Se video här på YouTube för instruktioner (dock på engelska) eller lite mer utförligt i denna filmen. Om du istället vill använda ett förmodligen säkrare alternativ, eller åtminstone skapa ett större krypterat lagringsutrymme, så rekommenderar jag att du använder VeraCrypt (info på wikipedia.org/wiki/VeraCrypt) eller TrueCrypt. Dessa två programmen är väldigt lika varandra eftersom VeraCrypt är en vidareutveckling av just TrueCrypt. En bra instruktionsfilm (på engelska) finns här. Båda kan ställas in på svenska, men i fallet TrueCrypt får du kanske kontakta mig så att jag kan skicka filen med språkpaketet på svenska.

Edit 2016-01-24:
Allt här ovan, i det senaste stycket, är inte det bästa alternativet. Nu rekommenderar jag istället starkt att du börjar använda ett speciellt lösenordshanteringsprogram. Själv har jag valt gratis- och open source-programmet KeePass och du kan läsa mer om det och om hur man använder det i ett annat inlägg som jag skrivit (med instruktionsvideo).
/edit



3
Sluta (!!) lita på att din dator inte utsätts för angrepp i form av skadlig kod!

Alltså: Installera antivirus- och brandväggsprogram och se till att de hålls uppdaterade och framför allt fungerande. Varför? Jo, helt enkelt för att det sprids så mycket skit överallt och i princip hela tiden. Man behöver dessvärre inte ens vara medveten om att man har drabbats förrän det är alldeles för sent. Alla som vet vad ett ransomware är och kanske till och med har råkat ut för det vet vilket elände som kan drabba en. Det så kallade polisviruset, som jag skrivit om tidigare efter att en vän drabbades, är bara en fjärt i kosmos jämfört med vad den här typen av skit numera kan ställa till med, till exempel med CryptoWall. Om du råkar ut för en allvarlig infektion (med t ex CryptoWall) så kan du i princip säga adjö och hejdå till allt du har på datorn, radera hela hårddisken (egentligen alla hårddiskar i den) och börja om från början... eller helt enkelt betala skurkarna (i dagens läge mellan ca 3 000 och 6 000 kr), något som t ex FBI i USA nyligen har angett som enda lösningen, för att få tillbaka dina filer. Problemet är bara att om du betalar så vet du inte vilken annan skit som har planterats på din dator eller att de inte spärrar allt igen om ett tag.

Ransomware är bara en form av skadlig kod som man kan drabbas av. Windowsdatorer, som jag själv är förtrogen med, har ett grundskydd och särskilt Windowsbrandväggen är ganska kompetent. Men vad det gäller antivirusprogram skulle jag råda dig att installera ett separat. Det finns bra gratis antivirusprogram men dessa innebär ofta att du får en del meddelanden och popupmeddelanden om att köpa deras "bättre" versioner som kostar en slant. Jag har själv länge använt gratis antivirusprogram (Avast och tidigare AVG) men har nyligen börjat prenumerera för en betalversion (F-Secure) eftersom jag märkte att Avast slöade ner min Internetförbindelse avsevärt. AVG slutade jag använda när det dök upp så många olika mindre relevanta meddelanden, t ex om att köpa deras betalversion, att jag till slut tröttnade. Vad eller vilket ska du då installera? Gå efter rekommendationer, även om de "bara" råkar vara från tillförlitliga webbsidor som t ex tkj.se (länken ovan).

Uppdatering 2016-01-09:
Eftersom man aldrig kan vara helt (100%) säker på att aldrig drabbas av något illasinnat program, eller att hårddisken i datorn säckar ihop och helt enkelt slutar att fungera, så rekommenderar jag starkt att ta backup på filer som man absolut inte vill förlora med jämna mellanrum. Det gäller främst fotografier, filmer och dokument som man har skapat själv och alltså inte kan återskapas från Internet. Backup kan man ha antingen i det så kallade molnet, alltså på någon internettjänst som t ex Google Drive, Dropbox eller OneDrive eller ha en extern hårddisk och sköta backuperna med t ex SyncToy 2.1 från Microsoft. (Videobeskrivning här på YouTube.) Den senare metoden är den jag själv har valt på sistone och jag har valt extern hårddisk eftersom att hårddiskar som sitter i datorn och alltså alltid är anslutna även drabbas av virus som t ex ransomwares. Enda nackdelen med en extern hårddisk är som jag ser det om man drabbas av brand eller inbrott hemma och har den förvarad där.
/ uppdatering



4
Tro inte på allt du läser och klicka inte på allt som du kan klicka på!

Hur kan du vara säker på att någon av dina vänners Facebook- eller e-postkonton inte är kapade? Hur kan du vara säker på att en länk som "de" skickar inte leder till något skadligt eller något som du inte är betjänt av för fem öre. Så kallade phishingmail är bara en typ av e-postmeddelanden som du kan råka ut för. Phishing innebär i korthet att du får ett e-postmeddelande som ser ut att komma från en vän som ber dig om något. Vanligast är i och för sig att ett phishingmail ser ut att komma från din bank eller från t ex Gmail och att det ber dig att följa en länk i mailet för att logga in. Men istället för att logga in så har du skickat användarnamn och lösenord till en illasinnad cyberkriminell. Lägg märke till att både mailet och webbsidan som du länkas till kan se och ser ofta ut exakt som att om de kommer från de verkliga tjänsterna, men de är alltså helt enkelt kopior som någon bov styr och ställer över. (Läs mer om ett exempel på ett nätfiskebrev (phishingmail) som jag har fått i ett tidigare inlägg.)

Ser det ut som att det är något konstigt? Klicka inte!! Verkar mailet vara ganska ovanligt för att komma från din "vän"? Klicka inte!! Känner du inte igen stilen, språket eller utformningen i mailet? Klicka inte!! Dessa är viktiga grundregler, och om någon tvekan föreligger så kontakta din vän på något annat sätt för att ta reda på om det verkligen är han eller hon som har skickat det.



5
Sluta tro att du (nog?) inte är någon "måltavla"!

• Har du pengar på banken? Om svaret är ja så är du en måltavla.
• Har du hårddiskutrymme på datorn eller andra lagringsutrymmen, t ex på din smartphone? Om så är fallet så är du en måltavla.
• Har du en internetuppkoppling? Kanske till och med bredband? Då ÄR du en måltavla.

Det handlar alltså kort och gott inte om vad du tror eller tycker utan om vad skurkarna anser är lönsamt eller användbart. Och allt behöver inte handla om pengar. Din dator och din uppkoppling mot Internet kan utnyttjas för allt möjligt som du knappast vill förknippas med, och utan att du märker något skumt. Det kan handla om att ditt lagringsutrymme kan användas som mellanlagring för allt ifrån terroristpropaganda, bombrecept och kontakter till barnporr eller om att ditt bredband utnyttjas för att utföra storskaliga attacker mot andra som är uppkopplade på Internet.


Så allt måste inte handla om pengar. Skurkar och busar på nätet kan ha alla möjliga olika motiv och syften. Pengar är givetvis en stor sak, och en allt större sak nu för tiden, nu när gårdagens irriterande och småbusiga "hacker" istället är en rent cyberkriminell individ eller organisation. Men som jag visat i slutet så kan det lika väl handla om att din dator har blivit en "tjänst" som brottslingar tackar för att de "fått lov" att använda.

Media och viktiga väsentligheter

Ibland häpnar man (inte).

I följande klipp diskuteras den amerikanska nödlagen the Patriot Act, som var avsedd (får man hoppas) att stoppa framtida terroristdåd efter den 11 september 2001. Man förvånas dock tyvärr inte över prioriteringarna som många mediakanaler gör... allt för ofta. :-(

youtu.be/XEVlyP4_11M

Jag har här valt att länka till videon (på YouTube) istället för att bädda in den eftersom jag har valt att låta det starta vid 12:01. Det är där som jag tycker att de bästa (och roligaste) delarna börjar. För trots att det är ganska allvarliga saker som tas upp (massövervakning, Edward Snowden, Patriot Act, NSA etc) så gör programmet Last Week Tonight med John Oliver en hel del för att få det hela att bli stor humor utan att kompromettera det allvarliga.


Section 215, som avhandlas i klippet och sedan följs av en intervju med Edward Snowden, är förmodligen den mest kontroversiella delen i the Patriot Act.

Fallet Aaron Swartz

Aaron Swartz var ingen kriminell som rånade, sålde droger eller vapen, slog ner människor på gatan, stal pengar eller bedrog och ägnade sig år utpressning. Nej, Aaron Swartz var en idealist som levde efter en princip om att offentlig information ska vara fri. Men i och med att han inte bara tyckte så utan även gjorde något åt saken i praktiken blev han en måltavla för starka ekonomiska intressen som med statens hjälp såg till att bringa honom på fall. Myndigheterna sökte och fann lagrum för att åtala honom för en mängd olika brott och till slut tog denna häxjakt sin tribut på honom.

Här länkar jag till en mycket bra, gripande och viktig dokumentär om en man som inte försökte sko sig själv ekonomiskt på något vis utan snarare tvärt om. Han levde efter de principer han hade. En livsfarlig kombination skulle det visa sig. Särskilt när staten, myndigheter och olika ekonomiska intressen bestämmer sig för att statuera ett exempel och väljer att krossa en liten människa som hyser idéer och ideal som en del tycker är "subversiva".

Dokumentären (som tyvärr inte är svensktextad) handlar förvisso om USA och amerikansk lagstiftning och rättspraxis. Men det skulle lika gärna kunna vara här, eller vilket land som helst.



Jag har för mig att den här dokumentären har visats på svensk teve vid något tillfälle. Det är åtminstone en svag känsla jag har. Men om så inte är fallet eller om du av någon annan anledning inte har sett den tidigare så uppmanar jag dig att se den nu.

- Direktlänk till videon på YouTube.

Webbutveckling på allvar?

Tja. Jag har gjort några (kanske mindre) tappra försök tidigare. Dock utan att lyckas. Jag stötte helt enkelt på problem som jag inte kunde lösa och gav därför upp helt enkelt.

Vad handlade det då om egentligen? Jo, jag försökte få till något konstruktivt i det gissningsvis populäraste webbprogrammeringsspråket PHP och databasen MySQL. Jag stötte dock som sagt på en del problem. Vissa kunde jag förvisso lösa men andra visade sig i princip oöverstigliga. Och det hela berodde nog, åtminstone utifrån mitt eget sätt att se på saken, på att jag inte riktigt förstod vad det är jag gjorde. Jag utgick nämligen nästan helt och hållet ifrån en tutorial på nätet som beskrev ungefär vad jag skulle göra, och även om jag förstod en hel del så fanns det saker som var rena grekiskan så att säga.

Vad är en array till exempel? Hur ska man handskas med olika datatyper? Hur konstruerar man egentligen så effektiva villkorssatser och algoritmer som möjligt? Och hur förhindrar man (effektivt) att "kreti och pleti" ute på det stygga Internätet kan få in sin egen (skadliga) kod på en sajt som man driver eller administrerar?

Ja, som synes så finns det faktiskt en del att verkligen försöka reda ut och få (mer) kunskap om. Så därför antar jag att det bästa sättet är att helt enkelt försöka lära sig språket (PHP) från grunden och samtidigt även försöka lära sig åtminstone en del om databasen (MySQL). Dessa två är ganska intimt förknippade med varandra. Om du själv funderar på att börja med PHP så rekommenderar jag varmt paketet XAMPP som är ganska plattformsoberoende och finns för både Windows, MacOS och Linux. XAMPP och liknande paket (som t ex WAMP för enbart Windows) innehåller det man behöver för att köra PHP-koden lokalt, alltså utan att behöva ladda upp filer till en webbserver på Internet.

Detta är min "utvecklingsmiljö" för tillfället.

Så. Vad förväntar jag mig då med att försöka lära mig åtminstone lite mer om just PHP?
Tja, det är en bra fråga. Framför allt bara för själva kunskapens skull. Det skulle liksom vara en liten fjäder i hatten att verkligen kunna något lite mer än att, i princip, bara vara "rätt duktig på datorer". Nu får man bara se hur långt man kommer (den här gången). Än så länge känns det i alla fall som att jag begriper det hela, och det är ju i alla fall en bra förutsättning för att vilja fortsätta. Sedan har jag läst en del om programmering i allmänhet och utifrån det ska det tydligen vara "lättare" att lära sig mer vanlig programmering om man behärskar PHP hyfsat, och om man känner sig lite hugad för något språk som exempelvis C++ (framför allt), Java, Visual Basic.NET, Python eller C#. Det är sådana programmerings-språk som används för att bygga riktiga program.

Om inte annat så tränar man ju åtminstone upp sitt logiska tänkande genom att försöka programmera, oavsett vilket språk man övar i.

Ett tips till dig som eventuellt vill veta betydligt mer om PHP-programmering är att kolla lite närmare på kursen PHP with MySQLTutorials For Beginners With Examples som finns på YouTube. /edit


PS: De tio mest populära programmeringsspråken (och deras olika användningsområden) enligt IEEE Spectrum ser ut som följer, och jag ser till min oerhörda förvåning att PHP faktiskt finns med där. ;-)

De 10 populäraste programmeringsspråken enligt IEEE Spectrum.

Jordglob betyder webb/Internet, mobil betyder just mobila enheter (smartphones eller surfplattor), den vanliga skärmen betyder desktopdatorer (typ stationära eller laptops) och det som ser ut som ett trafikljus betyder inbäddat (alltså i bl a apparater och styrsystem).

Förresten: Ifall du möjligen skulle undra.
Själva namnet PHP står för "PHP: Hypertext Preprocessor".

Säkra ditt trådlösa nätverk (från Microsofts Wi-Fi Sense)!

Suck. Då var det nog verkligen dags att ändra några parametrar (igen) för att vara säker på att lösenordet till ditt trådlösa nätverk inte är ute och flyger på Internet på "egen" hand. Detta gäller oavsett vilket operativsystem du själv använder. Vad det handlar om är en generell inställning i din router som gör att Microsoft inte kan lämna eller låna ut ditt nätverk. Grejen är alltså att se till att du själv får full kontroll på ditt trådlösa nätverk och det görs genom att lägga till frasen _optout i nätverksnamnet.

Bakgrund

I samband med att Microsoft släppte sitt senaste operativsystem Windows 10 så infördes en ny funktion vars syfte säkert är att underlätta för oss användare. Men att underlätta innebär en faktisk säkerhetsrisk. Funktionen heter Wi-Fi Sense och så här beskriver PC för alla den:

"Den nya funktionen Wi-Fi Sense gör det lättare att hitta trådlösa nätverk. Många nätverk är som bekant skyddade av lösenord, men om du har varit inloggad en gång så sparas lösenordet så att du loggas in automatiskt i fortsättningen. Wi-Fi Sense låter dig dela de här lösenorden med dina vänner. Har exempelvis din syster loggat in på sitt favoritkafés trådlösa nätverk får även du tillgång till det. [...] 

Wi-Fi Sense har fått kritik av säkerhetsexperter, och om du känner dig orolig går funktionen att styra själv"

Problem

Att den har fått kritik av säkerhetsexperter tvivlar jag knappast på. Åtminstone inte då det framkommer att mitt trådlösa nätverk kan vara vidöppet för personer som jag inte har någon som helst koll på (under förutsättning att de är i närheten så klart). Det räcker med att jag har delat ut nätverket till någon en gång för att det mer eller mindre börjar spridas utan att jag har någon kontroll över till vilka eller till hur många. Jag behöver inte ens köra Windows 10 själv. Det räcker med att den jag har gett tillåtelse att använda mitt nät har (eller hade) Windows 10 med Wi-Fi Sense.

Så vill man definitivt inte ha det!
Jag delar ut mitt trådlösa nätverk till de jag vill och bara dem!


Lösning

Wi-Fi Sense är självklart en funktion som man kan stänga av, om man vill det, i Windows 10. Detta styr dock bara i vilken mån du själv delar och får tillgång till andras delade nätverk. Om man istället vill förhindra att ens eget nätverk över huvud taget kan delas ut, av dig själv eller av någon annan, så bör man definitivt göra en del ändringar i sin router. Detta gäller alltså för alla, alltså oavsett om man kör Windows 10 eller ej och om man har ett trådlöst nätverk hemma.

För att komma åt konfigurationen till routern använder man oftast en vanlig webbläsare (Chrome, Internet Explorer, Safari, Firefox etc) och skriver 192.168.0.1 (eller möjligen 192.168.1.1) i webbläsarens adressfält. Även som dessa två är de vanligaste så kan det kan vara ett annat så kallat ip-nummer eller kanske t o m en adress med bokstäver, ett så kallat domännamn (typ www.google.se), men läs i så fall i manualen till routern eller (ofta) på en etikett på själva routern.

OBS: Ändringar i routerkonfigurationen bör endast göras när man är ansluten med nätverkskabel. Alltså inte trådlöst, WiFi.

Därefter bör din router självfallet vara skyddad med ett lösenord som du har valt själv och i så fall får du mata in användarnamn (ofta admin) och lösenord för att komma vidare.


Så här ser konfigurationen ut för min del:

Denna sida (klicka på bilden) ser så klart något annorlunda ut om du använder en annan router än i mitt fall Netgear CG3700, men principen och tillvägagångssättet är samma.

Här har jag gått in på Wireless som styr hur mitt trådlösa nätverk ska uppföra sig. Det man ska göra är att lägga till frasen _optout till sitt nätverksnamn (även kallat SSID), som jag har gjort på bilden efter den första och tredje svarta rutan (som bara döljer mina nätverksnamn i övrigt).

Därefter klickar man på Apply (eller kanske Enable eller Utför) och väntar en kort stund på att ändringen genomförs. Logga sedan ut.

Att det för min del är två rutor jag måste lägga till _optout i beror på att mitt trådlösa nätverk använder en så kallad Dual Band-teknik. Det är inte alls säkert att din router gör det. Huvudsaken är att man ändrar namnet (SSID'n) på nätverket på alla ställen som finns. Detta gör att ditt trådlösa nät inte blir tillgängligt för kreti och pleti bara för att du råkar ha delat ut det en gång. Den personen som du har delat ut det till levererar ju ditt lösenord (andra och fjärde svarta rutan på bilden ovan) till i princip vem som helst, såvida hen har funktionen Wi-Fi Sense igång.

Enda nackdelen med att ändra nätverksnamn är att man nästa gång man ska använda sitt trådlösa nät (WiFi) måste mata in lösenordet på nytt.


Kommentar

Förutom denna säkerhetsåtgärd (tillägget _optout i namnet) bör man definitivt se till att skydda sitt trådlösa nätverk med bra kryptering, och med bra menar jag WPA2. (Finns inte WPA2 så bör man nog helst skaffa en ny router. En äldre standard heter WEP men den standarden ska man inte använda eftersom det nästan är samma sak som att inte använda någon kryptering alls.) Att skydda med WPA2-kryptering gör att ingen kan sitta i trapphuset eller i en bil ute på gatan och läsa av allt som du skriver och skickar ut på Internet. Med allt menar jag verkligen allt, till exempel vad du skickar för e-post, gör för inlägg på Facebook och andra forum och till och med de lösenord som du skriver in.* Har du dessutom inget lösenord till ditt nätverk så har personen i trappan eller på gatan dessutom full tillgång till dina datorer och kan lägga in allt möjligt på dem, t ex virus, maskar, trojaner, keyloggers och även bilder och filmer som man definitivt inte vill ha på någon av sina datorer.**


Mer information (förutom länken till PC för alla i inledningen ovan):

• Windowsphone.com (på svenska)
• Hacker News på ycombinator.com (på engelska)
• Howtogeek.com (på engelska)

Edit:
*) Ett grundskydd mot "avlyssning" av din digitala kommunikation finns så klart i och med att hemsidor (t ex Facebook) använder https-protokollet istället för bara http. Detta hjälper dock föga om du t ex kommunicerar med e-post, vilket i grunden är som att skicka vykort istället för brev. Att använda https är dessutom något som är upp till hemsidorna och alltså inte något som man själv styr över. Nu ska det sägas att de allra allra flesta större sajterna faktiskt använder https, men varför inte ha ett extra lagers skydd i form av krypterat trådlöst nätverk. Då slipper man i alla fall oroa sig.

**) Här utgör brandväggar ett grundskydd. Men det olagliga intrånget måste nog i princip rikta sig mot routern innan det kan ta sig in i dina datorer. Jag är ingen självfallet ingen expert på det här med datorsäkerhet men jag väljer personligen att sätta ett (eget) lösenord till själva routern. Om inte annat så för att åtminstone förhindra att någon utomstående kan göra ändringar där som jag inte tillåter, t ex att de kan ta bort WPA2-krypteringen för mitt trådlösa nätverk.

"Polisen" kräver pengar. (Bedrägeri!)

Jaha! Så var det dags igen då. Inte nog att skurkar ringer och vill ha pengar för ingenting (se mitt föregående inlägg). Nu blockerar de dessutom datorer och säger sig vara "polisen" och de vill ha runt 1 000 kr (ca 100 euro) för att man över huvud taget ska kunna fortsätta använda sin dator.

OBS: Om du råkar ut för detta (eller något liknande). BETALA INGENTING!!! Dessa cyberskurkar och avskumskriminella låser inte upp din dator i alla fall. (Artikel på engelska från Microsoft.) De bara tar pengarna och säger inte ens tack!

Obs: Bilden här länkar inte till någon skit utan
endast en större version av själva bilden.

Själv har jag inte personligen råkat illa ut (ännu), men en nära anhörig har gjort det. Och det har nu visat sig vara allt annat än lätt att få bort skiten. På plats försökte jag starta om datorn i felsäkert läge för att därifrån kunna göra en systemåterställning, något som enligt uppgift ska fungera i de allra flesta fallen. Men det sket sig, så att säga, i och med att datorn fick blåskärm och vill att man ska scanna hårddisken med Checkdisk. Lättare sagt än gjort då jag inte kommer åt att skriva in något kommando någonstans. Windows i normalläge låser sig på grund av bedrägeriprogrammet och felsäkert läge kommer jag inte åt för att göra en systemåterställning eller scanna datorn med t ex Malwarebytes Anti-Malware.

Det jag har fått göra är att montera ur hårddisken och ta hem den till mig för att montera in den i min dator och köra rensning av den smittade hårddisken på det viset... Tur att det ändå var en vanlig stationär dator i alla fall.

På nätet finns det en del information om den här stygga saken. Och det verkar dessutom som att den kan smitta från så pass vanliga sajter som Blocket och SJ (källa här).

Bra och definitivt gedigen information finner man annars på Per Hellqvists blogg om datorsäkerhet och här är en bra början om man vill läsa mer. Kommentarerna till den här posten erbjuder också en del information från olika användare. En annan sida som länkar till olika nyhetssidor om den här trojanen är en bloggsida på Cint Konsumentnytt. Dessutom kan man ta del av en artikel på Aftonbladets hemsida där några goda råd också ges för att kanske slippa sånt här.

Nu har jag alltså några "svettiga" timmars arbete med att koppla in hårddisken i min dator, försöka se till att inte mina egna diskar smittas (vilket jag dock tror är ganska osannolikt) och sedan skanna av den smittade hårddisken med bland annat Malwarebytes Anti-Malware och Microsoft Security Essentials. Förhoppningsvis går den då att köra igen, så att säga, men frågan är om personen som drabbades bör ändra alla sina lösenord också? Det verkar dessvärre så...

Uppdateringar i det här ärendet lär följa (i kommentarerna till det här inlägget).

Varning för lurendrejeri

Mångar har redan drabbats och fler kommer säkert att drabbas framöver. Kanske tillhör du redan själv en av oss som fått telefonsamtal från någon som pratar engelska med en oftast kraftigt indisk- eller pakistansk-klingande brytning. Lurendrejeri och bedrägeri är i högsta grad sannolikt vad det hela handlar om!

Personen ifråga uppger att han eller hon arbetar för en IT-supportfirma som har hand om Windows operativsystem på något sätt, och att de har upptäckt att just din dator innehåller fel, brister eller till och med rena datorvirus. För att de ska hjälpa till med att fixa dessa problem, som du säkerligen inte har, vill de få dig att logga in på en supportsajt med en sexsiffrig kod som de ger dig, eller så ber de dig att ladda ner och köra ett program som heter Ammy Admin. Programmet är i sig ett helt vanligt fjärrstyrningsprogram och helt legitimt, men bedragarna vill få dig att med dess hjälp lämna över din dator helt i deras händer. Om man dessutom läser lite till höger på Ammy Admins hemsida så ser man en ganska tydlig varning i röd text om att programmet används i bedrägligt syfte, men det är så klart något som uppringaren snabbt vill få dig att klicka vidare ifrån utan att uppmärksamma.

Den röda varningstexten leder vidare till mer information, och länken till den sidan är:
http://www.ammyy.com/en/admin_mu.html


Vidare information finns i den här videon på YouTube, och den intressantaste biten tycker jag är ifrån ca 6:44


Direktlänk till 6:44 i videon ovan


Mitt generella råd är att aldrig göra som de vill. Vid allra minsta osäkerhet bör du helt enkelt bara lägga på luren i örat på dem!

Ytterligare ett råd. Kommer du någonsin så långt att lurendrejarna leder dig hit,

till en sida som heter www.logmein123.com så ska du aldrig, aldrig, ALDRIG logga in där, inte under några som helst omständigheter. Om du gör det så har de fått full kontroll över din dator och kan i princip göra vad de vill med den!

(Logmein123.com är förvisso även det en helt legitim sida men den utnyttjas av lurendrejarna för att ta kontroll över din dator.)

Mer info på svenska finns här på sweclockers.com och även här på microsoft.com.

Webbutveckling 2.0

Tja. Man är nog inte särdeles snabb i svängarna precis, vilket torde bevisas av mitt förra inlägg angående det hemsidesprojekt jag just nu håller på med. Men nu känns det som att det är på gång att ge resultat i alla fall.

Det handlar nu om att liksom knyta ihop säcken, så att säga, och få en databas på Mariestads Musikarkiv att bli sökbar via hemsidan. Efter lite knökande och trögglande (finns nog inget som heter så i och för sig) så verkar det som att jag är på väg att lyckas få till åtminstone någon form av fungerande php-kodning som via sql-kommandon letar upp information i en MySQL-databas. Jag har självfallet inte skrivit koden helt och hållet från scratch utan haft god hjälp av ett exempel på YouTube. Men sen ville det till att försöka få det hela att funka med t ex svenska bokstäver och en del annat småttigt... Tur att det finns god hjälp att få via forum som PHPportalen.

Det finns dock inget officiellt från dessa experiment ute på Internet än så länge. Nix pix! Det återstår en hel del att göra kan man nog lugnt säga. Bland annat ska en databas på över 300 000 olika poster upp på webbservern också, med rätt format på all data och sånt, såvida man inte ska dela upp det hela på något sätt? Sedan ska man nog begränsa antalet sökträffar också eller göra sökningarna något så när "träffande" för den som söker så att säga. ;-)

Nymodigheter gillas inte alltid

Vi datoranvändare, eller åtminstone en del av oss, är kanske ändå ett lite konservativt släkte?

Här presenteras sex sätt att bli av med det nya metrogränssnittet i det kommande Windows 8 - Six Ways To Avoid Metro And Use Only Desktop Mode In Windows 8 - så att det ser ut som det brukar göra.