tisdag 22 juni 2010

Ny midsommartradition?

Just nu laddar man upp en smula inför midsommar och det här året kommer jag att försöka införa en sorts ny tradition. Det återstår så klart att se hur väl den slår ut och hur det blir med den kulinariska aspekten på det hela så att säga.

Visserligen går det inte att komma undan fenomenet med nubbe (kryddat brännvin) till sillen. Den traditionen är nog svår att bryta och man ska enligt mig inte heller ge sig på att försöka kullkasta den. Svårare är det att avgöra vilken matdryck i övrigt man ska ha? Öl har för det mesta varit gångbart för min del medan somliga väljer vin, vitt till fisk och skaldjur och rött till det grillade. Men det här året kommer jag att försöka med absint!

Nu talar jag inte om något jäkla shottande (en nubbe med absint tar mig veterligen definitivt död på smaken av precis allt annat under resten av kvällen) och inte heller om att elda socker. Nej, om det ska vara traditionellt så ska det, och då dricker man absint med endast iskallt vatten (mellan tre och fem delar vatten till en del absint). Möjligen kan man använda sig av en eller ett par sockerbitar också. Men inget eldande och inget shottande alltså om det liksom ska vara på riktigt och med riktig absint!

Visserligen äger det här med att elda sockerbit ändå en viss lockelse. Jag har själv inte provat det än så länge och möjligheten att man testar det finns ju ändå. Alkohol gör ju att man gör lite dumma saker ibland…


För den som mot förmodan lever i villfarelsen att absint är "sinnesförändrande" och farligt på något sätt hänvisar jag här till:

söndag 20 juni 2010

Jag gjorde nog som alla andra igår?

Att skriva något om det Stora Bröllopet här i bloggen känns nog lite meningslöst, lite grann som att pissa i Mississippi. Media i övrigt formligen svämmar över av bilder, artiklar och recensioner av och om bröllopet mellan kronprinsessan och "mannen av folket", som det brukar heta. Men vad gjorde jag igår och vad tycker jag om det hela? Det är kanske lite intressantare att veta, för ett försvinnande litet fåtal i alla fall?

Jo, jag gjorde nog som de flesta andra skulle jag tro? Jag följde spektaklet på TV och såg de lite viktigare inslagen i alla fall, det som liksom hör till allmänbildningen på något sätt. Sedan firade (?) jag det hela med några ostsmörgåsar, Coca Cola och lite vingummin… Ååh, vilken fest!? ;)

Visst. Nu har de gift sig med varandra. Kärleken segrade över reaktionära och konservativa strömningar som kanske egentligen inte gillar att kungahuset beblandar sig i allt för hög utsträckning med populasen. Och visst. Det var rätt storslaget och påkostat och mycket glitter och många konstiga titlar…

Ja, ja. Själv är jag varken för eller emot egentligen, men man kanske borde bolagisera kostnaderna i alla fall. Lägga ut hovets verksamhet på den fria marknaden eller på entreprenad eller så? Sånt brukar ju borgerligheten gilla annars?

Jag tycker dock att det känns rätt skönt att Victoria verkar ha fått den man hon helst ville ha. Hon verkade ju faktiskt uppriktigt glad och lycklig igår och man önskar henne (och den där ;) Daniel) både lycka och välgång i äktenskapet åtminstone.

lördag 19 juni 2010

BioShock - till slut

Nå. Jag vet att det inte är så himla nytt precis men eftersom jag inte precis är någon supergamer precis så har jag börjat lira ett spel som jag haft ögonen på rätt länge. Nyligen kom även uppföljaren men en uppföljare kan man väl inte börja med, och dessutom är jag ganska osäker på om min dator har de rätta systemkraven, så... Det har i vilket fall som helst dröjt ända tills nu (eller rättare sagt tills för några veckor sedan) förrän jag tog tag i saken och började spela BioShock!

BioShock är ett mycket trevligt och fint* shooterspel i ensamspelarformat** från 2007 som utspelar sig på havets botten i början av 1960-talet. Man hamnar där (som huvudpersonen Jack) efter att ha varit med om en flygkrash mitt ute i Atlanten. Som ensam överlevande lyckas man nå en liten ö och därifrån tas man sedan ner till botten i en batyskaf och når en stor och hemlig undervattensstad som heter Rapture. Denna stad är skapad av en ärkekapitalist vid namn Andrew Ryan och var från början tänkt som en alternativ värld för samhällets elit. Där skulle de inte behöva följa morallagar och regler som gäller i den vanliga världen.

Andrew Ryan uppfann dock även en dna-förändrande substans som kallas ADAM och som efter injektion tillåter en att uppgradera sin kropp, så att säga, med hjälp av olika Plasmider. Problemet är dock att ADAM gjort folket där nere på havets botten vansinniga och staden har förfallit i mordorgier, våld och förstörelse. När Jack kommer dit har det gått ungefär ett år sedan förfallet började. Det främsta målet för honom (och för spelaren) är nu att försöka undgå att bli slaktad av vansinniga och vanställda ADAM-missbrukare samt att försöka ta sig upp till ytan och den riktiga världen igen, vilket dock är en smula lättare sagt än gjort.

Det jag själv har fastnat för, än så länge, är framför allt stämningen och miljöerna i spelet. Ljudet och soundtracket är helt underbart. Det mesta bygger på en sorts retrofuturistisk och 50-talsinspirerad Art Deco-stil och det blir, tillsammans med skräckstämningen spelet igenom, till en skön mix av gammalt, nytt och skrämmande både i musik, ljud, karaktärer och miljöer.

Jag började spela BioShock och blev grymt imponerad, ända fram tills dess att en stygg liten bugg satte stopp för vidare avancemang. Det visade sig dock att det (förmodligen) bara handlade om att uppdatera spelet från version 1.0 till 1.1, så nu funkar det igen och jag kan spela vidare i denna "sköna nya värld". :)


*) Trevligt och fint spel förresten? Det handlar ju ändå om en tämligen skräckfylld upplevelse och inslagen av nervpirrande och skumma element får hjärtat att slå lite snabbare och blodet att pulsera lite hårdare i ådrorna ibland. Se t ex detta videoklippet från YouTube så får du en inblick både i själva spelet och i en del av dess horrorsköna skräckinslag:




Direktlänk: http://www.youtube.com/watch?v=ESvgZi8gE3A Dra upp videoklippet i helskärmsläge vetja!? På min dator blir bilden i klippet lite väl mörk, i början i alla fall, men i spelet kan man självfallet reglera ljusstyrkan så där blir det inget problem.

**) I uppföljaren BioShock 2 från februari 2010 finns även multiplayerfunktion.

Länkar: http://sv.wikipedia.org/wiki/Bioshock - svensk Wikipediasida. The BioShock Wiki - engelskspråkig specialsida med i princip allt man behöver och vill veta. På YouTube finns även en recension av spelet: BioShock - GameSpot Review

torsdag 17 juni 2010

Sakernas tillstånd kunde nog vara bättre

Det har nu känts sämre än tidigare under behandlingen. Frågan är dock hur mycket av den känslan som snarare är psykologiskt betingad än fysiskt eller medicinskt?

Förra torsdagen, för exakt en vecka sedan, fick jag min tionde infusion (droppbehandling) med Sendoxan på Kärnsjukhuset i Skövde. Det var också den behandlingen som jag hoppades skulle bli min sista, åtminstone för den här gången. Men det blev, som jag skrev om i mitt förra inlägg på bloggen, inte riktigt så. Den där skumma (och dumma) antikroppen som kallas c-ANCA är inte helt utrotad så det blir till att genomlida ytterligare tre behandlingar, och det är nog det som är orsaken till min lite mera negativa inställning. Dessa tre behandlingar behövs dessvärre, det är jag fullt på det klara med, men nu känns det verkligen som att de tar ut sin rätt. Illamåendet som jag nu känner av från och till i upp till en vecka efter varje behandlingstillfälle, som sker var tredje vecka, är det jag lider av mest. Övriga biverkningar är en mer eller mindre konstant trötthet och därtill en viss andfåddhet, men dessa känns ganska överkomliga och på sitt sätt rätt så naturliga med tanke på min förhållandevis dåliga grundkondition. Jag är ju inte precis den som springer maraton två gånger om året och sedan dessutom kör Vasaloppet under vintern.

Till det positiva hör i alla fall att dessa biverkningar är de enda som jag känt av så här långt. :) Jag hoppas nu, rätt innerligt, att det fortsätter så.

Tidigare under behandlingen har jag varit väldigt positiv. Ja, i början kändes det nästan mirakulöst bra och jag antog då att behandlingen verkligen bet på den här sjukdomen, Wegeners granulomatos. Nu är dock prognosen lite mer osäker. Min behandlande läkare hoppas att de här tre extra behandlingstillfällena med Sendoxan via dropp tar bort c-ANCA helt och hållet ur mitt “system”. Men om det inte gör det så får man försöka med något annat medel och det finns, enligt läkaren, andra medel att ta till. Frågan är då bara hur jag kommer att reagera på det? Detta är dock något som jag inte behöver grunna så mycket över. Det kommer nog att visa sig, och med tanke på att jag ändå inte reagerat nämnvärt negativt på Sendoxanet så kan man ju hoppas att en behandling med annat läkemedel eller preparat inte blir mycket värre.

De krämpor som jag drogs med tidigare (framför allt magont, ögoninflammationer och ledvärk), och som med all sannolikhet orsakades av Wegeners granulomatos, har jag inte känt av vilket är väldigt skönt. Däremot tycker jag att min irriterade och känsliga hy i ansiktet har kommit tillbaka. Detta behöver dock, enligt min läkare, inte bero på Wegeners eller c-ANCA-förekomsten. Det kan också, och om jag har lite “otur” så att säga, bero på att medicineringen med kortisonpreparat tillfälligt tagit bort den här problematiken, och nu när dosen med kortison har minskats en hel del så kan detta lilla (?) problem komma tillbaka. Samtidigt är det kanske även så som jag skrev i inledningen att jag känner mig lite mera negativ nu och att min kliande hy i ansiktet är ett utslag av denna psykologiska “effekt”, eller hur man nu ska uttrycka det?

Nåväl. Jag har ändå rätt gott hopp om livet och framtiden! :)
Tre extra behandlingar med Sendoxan ska nog inte få mig på fall på allvar. Det är bara till att bita ihop en smula och sedan får framtiden och dess olika provresultat utvisa vad som kommer att ske. Det allra jobbigaste tycker jag nog är att den här förlängda Sendoxanbehandlingen kommer att ske nu under sommarmånaderna.

fredag 11 juni 2010

Vidare behandling mot Wegeners nödvändig

Jaha! Scheisse också! Igår (den 10 juni) var jag iväg på det som jag trodde skulle bli den sista infusionen med Sendoxan, åtminstone för den här gången, men så blev det inte.

C_anca Min behandlande läkare konstaterade att det som orsakar sjukdomen (en felprogrammerad antikropp som går under benämningen c-ANCA*) inte är helt utrotad utan finns kvar i blodomloppet. Värdena (eller nivån) på detta är inte alls höga, som de var i början, men läkaren ville ändå försöka med tre behandlingar (så kallade pulser) till för att se vad som händer. Risken finns att de får sätta in något annat medel mot den här antikroppen om nu inte dessa ytterligare tre omgångarna “tar död” på eländet.

Så nu blir det alltså behandlingar även under sommaren och det känns ju inte riktigt sååå kul. Men samtidigt finns det av allt att döma inte så mycket att välja på.


*) ANCA står, på engelska, för Anti-neutrophil cytoplasmic antibody vilket på lekmannasvenska bör bli ungefär anti-neutrofil (?) cytoplasmisk antikropp, och c’et framför indikerar att det handlar om den cytoplasmiska varianten av ANCA istället för den perinukleära varianten p-ANCA. Mer om ANCA kan läsas på engelska här och här.