Nu kör jag Linux Mint!

Nu är jag i farten med att installera Linux på min stationära dator. Eller.. vadå i farten? Jag har ju kommit så pass långt att jag faktiskt redan har installerat Linux Mint 22.1 (Cinnamon Edition) och så här ser det ut för närvarande. (Klicka på bilden för att förstora.)

Det som varit ett ganska stort krux för min del är att jag skaffade en helt ny hårddisk bara för Linux. Tanken med det var att kunna använda så kallad Dual Boot på renast möjliga sätt, vilket innebär att bevara Windowsinstallationen (ja, alltså hela den hårddisken) så intakt som möjligt. Dual Boot innebär i korthet att jag får välja vilket operativsystem (Windows eller Linux) som jag vill använda varje gång jag startar datorn eller startar om den. Jag har ju sen länge en Windows 10-installation som jag vill behålla (åtminstone för en tid) och på den nya disken har jag alltså installerat Linux. Men att "konfigurera" (så att säga) Dual Boot var helt klart lättare sagt än gjort.

De flesta instruktioner som jag har sett och läst handlar om att dela upp en hårddisk (alltså partitionera den) för att rymma både Windows och Linux. Och gör man på det sättet så verkar det som att det där med Dual Boot skulle kunna vara lite enklare att få till. Men genom att jag valde att dela upp installationerna på varsin hårddisk så fick jag problem med att få Grub, som systemet för Dual Boot heter i Linuxsammanhang, att kännas igen och framför allt prioriteras av datorn.. vid varje upp- eller omstart.

Nu har jag i alla fall fått till det, till slut. Men jag vet faktiskt inte exakt hur jag gjorde eller fick det att funka. I Linux Mint använde jag ett program som heter Grub Customizer och genom det, och en funktion i Mint som kallas OS Prober, så kunde jag få Windowsinstallationen att bli valbar åtminstone. Men sen krävdes det även en (hel) del pillande i datorns Bios/UEFI för att få till boot-ordningen bland diskarna rätt, och antagligen var det det som till slut gjorde susen. Nu kan jag i alla fall växla hur jag vill och få allt att skötas av Grub i Linux. Och framför allt inte låta Windows startpartition ta över (och sabotera).

Det som nu, för tillfället, återstår att lösa är att kunna installera drivrutinerna för mitt nVidia-grafikkort. För att kunna göra det måste jag (tydligen) pilla ännu mer i Bios för att avaktivera Secure Boot. Och sen måste jag också få Linux att kunna montera (och därmed kunna använda) den största hårddisken (4TB) som jag har, eller rättare sagt hade, för lagring av mina personliga filer i Windows. Edit 2025-09-10: Allt detta är avklarat nu, till min glädje.  /edit

Så slutfrågan då. Varför Linux? Och varför distributionen Mint? Ja, det korta svaret för min del är att Micro$oft inte vill förse mig med säkerhetsuppdateringar för mitt Windows 10. Och jag kan (och vill) inte uppgradera till Windows 11. Min dator är ju liksom inte "kompatibel" för det. Men den är inte heller mogen för skroten, så att säga. Inte på långa vägar. Den är fullt fungerande och helt klart tillräckligt snabb för mina behov. Så, därför Linux! Edit 2025-09-10: Och att jag valde just Linux Mint beror på att det på ytan (med menyer, fönster och annat) är förhållandevis likt Windows. Man är liksom inte helt ute och snurrar och undrar hur man ska göra saker. Mycket är givetvis också helt annorlunda, t ex med fil- och kataloghantering samt hur diskar (hårddiskar) hanteras. Allt (!) i Linuxsammanhang handlar om mappar/kataloger och extra hårdiskar (interna eller ej) eller t ex USB-minnen hamnar liksom i mappstrukturen.  /edit

Här länkar jag till en rätt bra video (på engelska) på YouTube som handlar rätt mycket om frågan "Varför?". Men till skillnad mot killen i videon så har inte min upplevelse varit precis lika smärtfri.. hittills i alla fall. Jag är helt enkelt inte lika "bra" som han.

Edit 2025-09-10:
Nu har jag även installerat Linux Mint på en rätt gammal Toshiba-laptop. Det var en helt annorlunda upplevelse eftersom jag blåste bort Windows helt och hållet; alltså inget Dual Boot på den. Och sen var det i stort sett bara att installera Mint på den istället. I och med att den (laptopen) har AMD som både processor och grafikkrets så blev det inget bråk alls, mer än rena handhavandemissar i så fall. Sen att den är betydligt segare än min stationära dator är en helt annan sak. (Svagare processor, bara 6 GB interminne mot 16 i den stationära och så mekanisk hårddisk jämfört med dundersnabb SSD. Men så har den ju också mellan tre och fem år mer på nacken

PGP/GnuPG-kryptering i Windows

Nu har jag skapat en ny sida på min webbplats om hur du kan kryptera (framför allt din e-post) under Windowsplattformen med hjälp av programsviten Gpg4win.
Länk till min sida: sethpylad.se/html/crypto.html

Eftersom jag inte har någon bra koll på hur det går till eller vilka verktyg man kan använda på andra operativsystem så länkar jag här bara till två sidor som behandlar ungefär samma krypteringsförfarande med GPGTools under macOS och med Thunderbird och Enigmail under Linux. I samtliga fall handlar det i grunden om kryptering med GnuPG (GPG).

Windows 10

Igår uppgraderade jag, efter en del tidigare tvekan, min dator till Windows 10. Nu är det nämligen inte så himla länge kvar förrän möjligheten att uppgradera gratis löper ut (i sommar).

Jag uppgraderade från Windows 7 och jag måste säga att allt faktiskt flyter på betydligt bättre än jag kunde förvänta mig. I princip har det än så länge bara varit två grejor som det uppstod lite frågetecken kring för min del. Det ena var att AMD's Radeoninställningar ville att jag skulle slå på de olika alternativen för videokvalitet. Men detta hände före det att jag uppdaterade drivrutinspaketet vilket jag förmodligen egentligen borde ha gjort först eftersom versionen jag hade tydligen inte var så bra anpassad för just Windows 10. Det andra "problemet" jag hade var att Realteks program för nätverksdiagnostik inaktiverades för att det inte var kompatibelt, så det avinstallerade jag lite senare helt och hållet.

Annars kan jag faktiskt inte klaga på något, än så länge, vad det gäller Windows 10. Man får så klart vänja sig vid att funktioner och annat inte ligger där de brukar, men det är bara en vanesak. Det enda som finns att irritera sig på är att den personliga integriteten inte är den allra högsta precis. Microsoft vill så klart veta vad man gör och annat sådant, under premissen att de vill ge en så bra upplevelse som möjligt och kunna leverera relevant "innehåll", men vi som är lite paranoida (?) av oss behöver göra en hel del inställningar och så att säga tweaka systemet en del. En mycket bra guide för detta finns på YouTube.


Edit 2016-02-20:
Efter att ha använt operativet några dagar nu så måste jag säga att det som förr kallades språkfältet, numera indataindikatorn, inte var så lätt att bli av med ifrån systemfältet (nere vid klockan). Hur många gånger jag än slog av den i inställningarna så var den tillbaka efter att jag hade startat om datorn. Men till slut, med hjälp av den här guiden, så gick det i alla fall... Och så skulle jag gärna vilja ha en bra funktion för att ta backup på startmenyns tile-panel (högerdelen så att säga) för framtida ominstallationer, eller om något skulle gå sönder så att de inte visas som de ska.


Edit 2016-02-28:
Well, alltså. Lite sneaky funktioner om man inte ser upp.
Jag tänkte prova appen RemindMe for Windows och skulle alltså hämta den via Store. Problemet, om man nu ska kalla det för ett problem, är att Store inte vill tillåta en att hämta och installera nya appar utan att logga in, så... Jag använde då mitt urgamla och sällan använda live.se-konto (alltså ett Microsoftkonto). Men innan jag skulle klicka för att logga in blev jag varse om att Microsoft ville ha lösenordet till mitt lokala konto, alltså mitt vanliga lösenord för att logga in på min användarprofil på datorn... I helvete heller tänkte jag! Men så såg jag, lite finstilt, att man naturligtvis kan välja att använda sitt live.se-konto för att bara logga in på Store... *puh*

Dessutom har jag irriterat mig en del på att (åtminstone) två mappar har ockuperat min annars så fina och prydliga mapp för Bilder. Det handlar om Kamerabilder (Camera Roll) och Sparade bilder (Saved Pictures) som, vad jag har förstått, skapas av appen OneDrive, eller möjligen av appen Kamera. Eftersom jag inte vill ha de två mapparna och inte kommer att använda dem så ville jag naturligtvis få bort dem. Lättare sagt än gjort har det dock visat sig. Om jag helt sonika bara raderar dem så dröjer det inte alls länge förrän de ligger där igen. Så efter att ha sökt efter lite information på Internet har jag, tills vidare åtminstone, valt den banala och mycket enkla lösningen att helt enkelt dölja dem. Eftersom jag normalt har inställningen i Utforskaren att inte visa dolda filer så slipper jag i alla fall se dem, och störa mig på dem. Att välja en mer permanent och riktig lösning har visat sig inte vara så lätt.

Inloggningsfel (User Profile-problem)

Jag har råkat ut för detta en gång själv och fick då lite "hicka" så att säga, minst sagt. Jag trodde först att hela datorn, eller rättare sagt Windows, var kaputt och inte längre kunde användas.

Vad det handlar om är att jag startade datorn som vanligt men istället för att loggas in möttes jag av följande meddelande (som på bilden).

Alltså. Min användarprofil (User Profile) var skadad och jag kunde inte längre logga in. Eftersom jag bara har en användare (jag själv) på min dator så kunde jag inte göra någonting alls längre, och det var därför jag trodde att det var kört.

Men efter lite sökning på nätet hittade jag en lösning som fungerade för mig i alla fall, på answers.microsoft.com (Microsofts användarforum).

Vad det handlar om är att starta om datorn och trycka på F8-tangenten för att starta i Felsäkert läge med kommandotolk (som jag har för mig att det heter på svenska - på engelska är det i alla fall Safe Mode with Command Prompt). I själva kommandotolken skriver man sedan net user administrator password /active:yes för att aktivera Windows inbyggda administratörskonto. Password (lösenord) är valfritt och bör i så fall bytas ut mot ett eget. När man får ett meddelande om att kommandot utfördes korrekt så startar man om datorn genom att skriva shutdown -r (i kommandotolken alltså).

Därefter startade jag datorn och använde återigen F8 för att nu starta datorn i vanligt Felsäkert läge (Safe Mode) och välja det nu åtkomliga administratörskontot.

I detta startade jag registereditorn, som man kan starta som vanligt om man vet var programmets genväg ligger eller genom att trycka på Windowstangenten (den med en Windowslogga) och samtidigt trycka på r och sedan skriva regedit i rutan och starta programmet regedit.exe.

Varning:
Det gäller att följa instruktionerna noggrant när man ändrar något i registret eftersom man kan orsaka stor och oåterkallelig skada om man gör fel!

Gå till..
HKEY_LOCAL_MACHINE\SOFTWARE\Microsoft\Windows NT\CurrentVersion\ProfileList

Nu bör man nog istället följa Microsofts egna steg på support.microsoft.com, under Method 1 och punkt 4. Skillnaden mot tipset i den tidigare länken är att ändra värdena för RefCount och State men annars handlar det "bara" om att byta ut backupmappen (den med .bak) mot den aktiva (den utan .bak) och sedan ändra de hexadecimala värdena för RefCount och State till 0 (alltså en nolla) och klicka OK för båda.

Efter allt detta ska det, om det funkar som sig bör och som det ska göra, bara vara att stänga registereditorn, starta om datorn och nu logga in på sitt gamla vanliga användarkonto igen. :-)

Fler länkar:
expertreviews.com/HowToFix... eller
pcadvidor.co.uk/HowTo... (Denna även med en video med fix under Windows 10.)

Säkerhetskopiera med SyncToy

I den här videon på YouTube (nedan) beskriver jag hur man använder det alldeles förträffliga lilla backup-programmet SyncToy 2.1 från Microsoft.

Jag inleder med en liten förklaring om vad programmet egentligen gör och förbereder sedan en mapp för filer och undermappar som jag vill ta backup på framöver, men efter ca 5:30 visar jag hur man använder själva programmet så gå dit om du inte vill ta del av inledningen.




Edit:
Det blev kanske lite otydligt om de olika synkroniseringsalternativen, alltså om Synchronize, Echo och Contribute, så här kommer en betydligt bättre förklaring:

• Synchronize innebär att allting, alla ändringar, görs åt båda hållen.
• Echo innebär att allting som man gör i originalmappen återspeglas i backupmappen, men inte åt andra hållet.
• Contribute innebär slutligen, precis som echo, att alla ändrinar och tillägg i originalmappen återspeglas i backupmappen. Dock inte raderingar. Raderade filer och mappar i originalmappen raderas alltså inte i backupmappen utan sparas där, och samlas så att säga på hög.

/edit


Ett par saker som jag glömde att ta med i videon är att om man har en tidigare version av SyncToy installerad och ska uppdatera till version 2.1 så ska man se till att alla jobben är synkroniserade innan man kör med den nya versionen. Detta står det lite utförligare om (på engelska) när man tittar under Instructions och Upgrade på nerladdningssidan för SyncToy.

Och så glömde jag säga att man självklart kan välja att köra ett enda stort jobb för hela sin profil. Detta senare innebär att alla dokument, alla bilder, alla filer, alla hämtade eller nerladdade filer etc synkroniseras i en enda instans så att säga (alltså ett enda synkroniseringsjobb). Det man gör då är att man under systemdisken C: går in på Användare (eller Users på engelska) och väljer sin profil, sitt namn, som originalmapp. Det blir alltså den till vänster i programmet. Jag tycker dock personligen att det är rätt onödigt att få med precis allt som finns där. Jag tar hellre bara med sådant som jag själv tycker är viktigt att ta backup på och det är därför jag har flera olika jobb eller poster som tas med när jag kör alla, alltså när jag kör Run All i videon. Dessutom är det inte alls säkert att man bara har viktiga filer i sin profil. De kan lika gärna ligga på något annat ställe och då måste man välja att skapa ett jobb (Create New Folder Pair) för dessa.

Edit 2016-01-25:
Jag sa naturligtvis fel vid ca 3:05. Det är självklart så att "datorn" blir infekterad av skadlig kod (om den blivit infekterad) men det jag menade var ju så klart den hårddisken som är inkopplad. Men förutom detta så vill jag poängtera, eftersom jag tappade bort mig lite efter ca 12:40, är att man givetvis kan kolla i efterhand vilka filer det är som ändrats. Gå då bara in på menyalternativet File och välj View log (alltså att visa loggen). Där kan man läsa sig till vad det var för något som ändrades ifall man undrar.

KeePass lösenordshanterare

Säkerhetsmedveten som jag är så har jag funderat rätt länge på att börja använda ett program som hanterar alla mina lösenord. KeePass (v 1.30) är ett bra sådant och jag har nu tittat lite närmare på det. Programmet finns i en "Professional Edition" (v 2.x) också men jag har nöjt mig med basversionen eftersom den gör exakt det jag vill och behöver. Dessutom utvecklas den i stort sett i samma takt som den lite mer avancerade versionen så den ligger alltså inte "efter" så att säga. Båda versionerna är helt gratis och open source.

Det som är själva grejen med KeePass (och andra liknande program) är att man bara behöver komma ihåg ett enda huvudlösenord* i framtiden, och sedan sköter programmet om de övriga. Detta borgar alltså för att man använder olika lösenord till olika hemsidor eller inloggningar, vilket är tämligen självklart att man bör göra men som många slarvar med av bekvämlighetsskäl. Jag har skrivit om detta i ett tidigare blogginlägg (under punkt 2) och om varför det är så viktigt att man inte använder ett och samma lösenord till allt möjligt. Vid den tidpunkten hade jag dock själv valt en annan lösning. Det huvudsakliga problemet med de tidigare lösningarna, som beskrivs i det inlägget, är tyvärr att uppgifterna (lösenorden t ex) ligger kvar i datorns urklippsminne. KeePass ser till att tömma detta "urklipp" automatiskt efter ca tio sekunder, om man inte själv har valt att ändra på tiden det ska ta.

Att KeePass går att få på svenska, via en fil som man bara lägger till i installationsmappen, är ett självklart plus. Dessutom kan man ha en portabel version av programmet på ett USB-minne för att kunna köras från USB-minnet när man till exempel är bortrest. Och inte nog med det. Man kan även ha en version i sin smartphone också. Själv har jag valt appen KeePassDroid för Android för detta ändamål än så länge, men det finns flera olika och även versioner för t ex iPhone/iPad och Windows Phone. Det enda man behöver tänka på när man kör ifrån ett USB-minne eller i en app på sin telefon är att själva databasen (där alla lösenord och uppgifter ligger lagrade i krypterad form) ska vara kopierad till enheten ifråga.


Hur använder man då själva programmet?
Jo. Det första man måste göra är att skapa själva databasen och förse den med ett lösenord (som alltså blir huvudlösenordet), och ju svårare det är desto bättre men det ska även vara något som man själv kan komma ihåg. Därefter skapar man poster för varje inloggning som man har (eller som man skapar nya) och dessa kan läggas i olika kategorier som Internet, e-post, nätverk, Windows etc och man kan även skapa egna kategorier. Man väljer att skriva lösenorden själv eller att låta programmet skapa dem istället i dess lösenordsgenerator. Det senare alternativet är nog att föredra eftersom det i regel blir säkrare. Sedan, när man behöver använda lösenorden för att logga in någonstans, kan man kopiera och klistra rätt enkelt. Ännu "smartare" är dock att använda programmets funktion Utför autotext (som det kallas på svenska (Perform Auto-Type på engelska)). Då behöver man inte klicka eller ställa sig i rätt fält som ska fyllas i utan programmet sköter det åt en. Observera dock att det kan vara lite olika hur detta ska ske på olika hemsidor, eller som det står i den svenska hjälpfilen:

"Som standard skickas tangentsekvensen {USERNAME}{TAB}{PASSWORD}{ENTER}, d.v.s. först skrivs användarnamnet för den markerade posten in, följt av nedtryckning av Tabb-tangenten, sedan skrivs lösenordet för posten in varefter slutligen Retur-tangenten trycks ned."

Detta innebär alltså att jag själv, för att logga in på Gmail blivit tvungen att ta bort de två första momenten (alltså {USERNAME} och {TAB} så att bara lösenordet skrivs in följt av Enter. Andra sajter och hemsidor kräver oftast både användarnamn och lösenord och då behöver man inte ändra något i programmet.

Allt det här låter förmodligen mycket svårare än vad det egentligen är så därför rekommenderar jag att du tar en titt på videon nedan innan du förkastar KeePass helt och hållet. Programmet har rätt många funktioner och alternativ men i den enklaste formen av användning så är det inte krångligt alls.


Det som dock är viktigt (!) att tänka på när man använder KeePass är att allt hänger på databasen. Som jag nämnde ovan så är det i den som alla lösenord och uppgifter ligger lagrade i krypterad form tills du låser upp den. Så; utan rätt och en fungerande databas inga lösenord längre (vilket innebär stora problem) och utan rätt huvudlösenord så kommer man inte åt dem längre. Alltså: Ta backup på själva databasen (i mitt fall MinKeeDatabas.kdb - se bilden ovan) med jämna mellanrum och se till att skapa ett bra och säkert huvudlösenord som du ändå kommer ihåg!


Edit: Nu har jag, bara för att det alltid retar någon med mitt lite segtrötta svammel (emellanåt), skapat en helt egen instruktionsvideo och lagt upp på YouTube. Därför har jag tagit bort den som låg här tidigare. /edit




Angående det här ämnet rekommenderar jag även att du läser PC för allas artikel om svenskarnas lösenordsvanor som bygger på deras egen enkätundersökning.

*) Nåja. Inloggningslösenordet på datorn bör ju faktiskt vara ett annat egentligen, men två lösenord ska väl inte vara så himla svåra att komma ihåg? Resterande kan man ju som sagt glömma bort i vilket fall som helst.

Edit 2016-03-01:
Jo. I videon ovan försökte jag öppna KeePass-databasen i Notepad, men det liksom sket sig (på grund av ett konkret hjärnsläpp). Provar man själv så lär man dock se att filen (databasen) är helt oläslig. Så här ser det i alla fall ut när jag öppnar min ordinarie databas i Anteckningar:

Försök läsa ut några användarnamn och/eller lösenord ur detta! Och lycka till! ;-)


Edit 2016-01-24:
En lite mer grundlig genomgång av KeePass visas i nedanstående video, på engelska, från The Mobile Classroom på YouTube. Där går Professor Messer framför allt igenom den lite mer avancerade versionen (Professional Edition) och även om videon har några år på nacken så uppmärksammade jag t ex att funktionen med keyloggerskydd är en sak som inte finns i den enklare Classic Edition. Så om det är maximal säkerhet man är ute efter eller om man är smått paranoid av sig så är det Professional Edition som gäller.

Säkra ditt trådlösa nätverk (från Microsofts Wi-Fi Sense)!

Suck. Då var det nog verkligen dags att ändra några parametrar (igen) för att vara säker på att lösenordet till ditt trådlösa nätverk inte är ute och flyger på Internet på "egen" hand. Detta gäller oavsett vilket operativsystem du själv använder. Vad det handlar om är en generell inställning i din router som gör att Microsoft inte kan lämna eller låna ut ditt nätverk. Grejen är alltså att se till att du själv får full kontroll på ditt trådlösa nätverk och det görs genom att lägga till frasen _optout i nätverksnamnet.

Bakgrund

I samband med att Microsoft släppte sitt senaste operativsystem Windows 10 så infördes en ny funktion vars syfte säkert är att underlätta för oss användare. Men att underlätta innebär en faktisk säkerhetsrisk. Funktionen heter Wi-Fi Sense och så här beskriver PC för alla den:

"Den nya funktionen Wi-Fi Sense gör det lättare att hitta trådlösa nätverk. Många nätverk är som bekant skyddade av lösenord, men om du har varit inloggad en gång så sparas lösenordet så att du loggas in automatiskt i fortsättningen. Wi-Fi Sense låter dig dela de här lösenorden med dina vänner. Har exempelvis din syster loggat in på sitt favoritkafés trådlösa nätverk får även du tillgång till det. [...] 

Wi-Fi Sense har fått kritik av säkerhetsexperter, och om du känner dig orolig går funktionen att styra själv"

Problem

Att den har fått kritik av säkerhetsexperter tvivlar jag knappast på. Åtminstone inte då det framkommer att mitt trådlösa nätverk kan vara vidöppet för personer som jag inte har någon som helst koll på (under förutsättning att de är i närheten så klart). Det räcker med att jag har delat ut nätverket till någon en gång för att det mer eller mindre börjar spridas utan att jag har någon kontroll över till vilka eller till hur många. Jag behöver inte ens köra Windows 10 själv. Det räcker med att den jag har gett tillåtelse att använda mitt nät har (eller hade) Windows 10 med Wi-Fi Sense.

Så vill man definitivt inte ha det!
Jag delar ut mitt trådlösa nätverk till de jag vill och bara dem!


Lösning

Wi-Fi Sense är självklart en funktion som man kan stänga av, om man vill det, i Windows 10. Detta styr dock bara i vilken mån du själv delar och får tillgång till andras delade nätverk. Om man istället vill förhindra att ens eget nätverk över huvud taget kan delas ut, av dig själv eller av någon annan, så bör man definitivt göra en del ändringar i sin router. Detta gäller alltså för alla, alltså oavsett om man kör Windows 10 eller ej och om man har ett trådlöst nätverk hemma.

För att komma åt konfigurationen till routern använder man oftast en vanlig webbläsare (Chrome, Internet Explorer, Safari, Firefox etc) och skriver 192.168.0.1 (eller möjligen 192.168.1.1) i webbläsarens adressfält. Även som dessa två är de vanligaste så kan det kan vara ett annat så kallat ip-nummer eller kanske t o m en adress med bokstäver, ett så kallat domännamn (typ www.google.se), men läs i så fall i manualen till routern eller (ofta) på en etikett på själva routern.

OBS: Ändringar i routerkonfigurationen bör endast göras när man är ansluten med nätverkskabel. Alltså inte trådlöst, WiFi.

Därefter bör din router självfallet vara skyddad med ett lösenord som du har valt själv och i så fall får du mata in användarnamn (ofta admin) och lösenord för att komma vidare.


Så här ser konfigurationen ut för min del:

Denna sida (klicka på bilden) ser så klart något annorlunda ut om du använder en annan router än i mitt fall Netgear CG3700, men principen och tillvägagångssättet är samma.

Här har jag gått in på Wireless som styr hur mitt trådlösa nätverk ska uppföra sig. Det man ska göra är att lägga till frasen _optout till sitt nätverksnamn (även kallat SSID), som jag har gjort på bilden efter den första och tredje svarta rutan (som bara döljer mina nätverksnamn i övrigt).

Därefter klickar man på Apply (eller kanske Enable eller Utför) och väntar en kort stund på att ändringen genomförs. Logga sedan ut.

Att det för min del är två rutor jag måste lägga till _optout i beror på att mitt trådlösa nätverk använder en så kallad Dual Band-teknik. Det är inte alls säkert att din router gör det. Huvudsaken är att man ändrar namnet (SSID'n) på nätverket på alla ställen som finns. Detta gör att ditt trådlösa nät inte blir tillgängligt för kreti och pleti bara för att du råkar ha delat ut det en gång. Den personen som du har delat ut det till levererar ju ditt lösenord (andra och fjärde svarta rutan på bilden ovan) till i princip vem som helst, såvida hen har funktionen Wi-Fi Sense igång.

Enda nackdelen med att ändra nätverksnamn är att man nästa gång man ska använda sitt trådlösa nät (WiFi) måste mata in lösenordet på nytt.


Kommentar

Förutom denna säkerhetsåtgärd (tillägget _optout i namnet) bör man definitivt se till att skydda sitt trådlösa nätverk med bra kryptering, och med bra menar jag WPA2. (Finns inte WPA2 så bör man nog helst skaffa en ny router. En äldre standard heter WEP men den standarden ska man inte använda eftersom det nästan är samma sak som att inte använda någon kryptering alls.) Att skydda med WPA2-kryptering gör att ingen kan sitta i trapphuset eller i en bil ute på gatan och läsa av allt som du skriver och skickar ut på Internet. Med allt menar jag verkligen allt, till exempel vad du skickar för e-post, gör för inlägg på Facebook och andra forum och till och med de lösenord som du skriver in.* Har du dessutom inget lösenord till ditt nätverk så har personen i trappan eller på gatan dessutom full tillgång till dina datorer och kan lägga in allt möjligt på dem, t ex virus, maskar, trojaner, keyloggers och även bilder och filmer som man definitivt inte vill ha på någon av sina datorer.**


Mer information (förutom länken till PC för alla i inledningen ovan):

• Windowsphone.com (på svenska)
• Hacker News på ycombinator.com (på engelska)
• Howtogeek.com (på engelska)

Edit:
*) Ett grundskydd mot "avlyssning" av din digitala kommunikation finns så klart i och med att hemsidor (t ex Facebook) använder https-protokollet istället för bara http. Detta hjälper dock föga om du t ex kommunicerar med e-post, vilket i grunden är som att skicka vykort istället för brev. Att använda https är dessutom något som är upp till hemsidorna och alltså inte något som man själv styr över. Nu ska det sägas att de allra allra flesta större sajterna faktiskt använder https, men varför inte ha ett extra lagers skydd i form av krypterat trådlöst nätverk. Då slipper man i alla fall oroa sig.

**) Här utgör brandväggar ett grundskydd. Men det olagliga intrånget måste nog i princip rikta sig mot routern innan det kan ta sig in i dina datorer. Jag är ingen självfallet ingen expert på det här med datorsäkerhet men jag väljer personligen att sätta ett (eget) lösenord till själva routern. Om inte annat så för att åtminstone förhindra att någon utomstående kan göra ändringar där som jag inte tillåter, t ex att de kan ta bort WPA2-krypteringen för mitt trådlösa nätverk.

"Polisen" kräver pengar. (Bedrägeri!)

Jaha! Så var det dags igen då. Inte nog att skurkar ringer och vill ha pengar för ingenting (se mitt föregående inlägg). Nu blockerar de dessutom datorer och säger sig vara "polisen" och de vill ha runt 1 000 kr (ca 100 euro) för att man över huvud taget ska kunna fortsätta använda sin dator.

OBS: Om du råkar ut för detta (eller något liknande). BETALA INGENTING!!! Dessa cyberskurkar och avskumskriminella låser inte upp din dator i alla fall. (Artikel på engelska från Microsoft.) De bara tar pengarna och säger inte ens tack!

Obs: Bilden här länkar inte till någon skit utan
endast en större version av själva bilden.

Själv har jag inte personligen råkat illa ut (ännu), men en nära anhörig har gjort det. Och det har nu visat sig vara allt annat än lätt att få bort skiten. På plats försökte jag starta om datorn i felsäkert läge för att därifrån kunna göra en systemåterställning, något som enligt uppgift ska fungera i de allra flesta fallen. Men det sket sig, så att säga, i och med att datorn fick blåskärm och vill att man ska scanna hårddisken med Checkdisk. Lättare sagt än gjort då jag inte kommer åt att skriva in något kommando någonstans. Windows i normalläge låser sig på grund av bedrägeriprogrammet och felsäkert läge kommer jag inte åt för att göra en systemåterställning eller scanna datorn med t ex Malwarebytes Anti-Malware.

Det jag har fått göra är att montera ur hårddisken och ta hem den till mig för att montera in den i min dator och köra rensning av den smittade hårddisken på det viset... Tur att det ändå var en vanlig stationär dator i alla fall.

På nätet finns det en del information om den här stygga saken. Och det verkar dessutom som att den kan smitta från så pass vanliga sajter som Blocket och SJ (källa här).

Bra och definitivt gedigen information finner man annars på Per Hellqvists blogg om datorsäkerhet och här är en bra början om man vill läsa mer. Kommentarerna till den här posten erbjuder också en del information från olika användare. En annan sida som länkar till olika nyhetssidor om den här trojanen är en bloggsida på Cint Konsumentnytt. Dessutom kan man ta del av en artikel på Aftonbladets hemsida där några goda råd också ges för att kanske slippa sånt här.

Nu har jag alltså några "svettiga" timmars arbete med att koppla in hårddisken i min dator, försöka se till att inte mina egna diskar smittas (vilket jag dock tror är ganska osannolikt) och sedan skanna av den smittade hårddisken med bland annat Malwarebytes Anti-Malware och Microsoft Security Essentials. Förhoppningsvis går den då att köra igen, så att säga, men frågan är om personen som drabbades bör ändra alla sina lösenord också? Det verkar dessvärre så...

Uppdateringar i det här ärendet lär följa (i kommentarerna till det här inlägget).

Varning för lurendrejeri

Mångar har redan drabbats och fler kommer säkert att drabbas framöver. Kanske tillhör du redan själv en av oss som fått telefonsamtal från någon som pratar engelska med en oftast kraftigt indisk- eller pakistansk-klingande brytning. Lurendrejeri och bedrägeri är i högsta grad sannolikt vad det hela handlar om!

Personen ifråga uppger att han eller hon arbetar för en IT-supportfirma som har hand om Windows operativsystem på något sätt, och att de har upptäckt att just din dator innehåller fel, brister eller till och med rena datorvirus. För att de ska hjälpa till med att fixa dessa problem, som du säkerligen inte har, vill de få dig att logga in på en supportsajt med en sexsiffrig kod som de ger dig, eller så ber de dig att ladda ner och köra ett program som heter Ammy Admin. Programmet är i sig ett helt vanligt fjärrstyrningsprogram och helt legitimt, men bedragarna vill få dig att med dess hjälp lämna över din dator helt i deras händer. Om man dessutom läser lite till höger på Ammy Admins hemsida så ser man en ganska tydlig varning i röd text om att programmet används i bedrägligt syfte, men det är så klart något som uppringaren snabbt vill få dig att klicka vidare ifrån utan att uppmärksamma.

Den röda varningstexten leder vidare till mer information, och länken till den sidan är:
http://www.ammyy.com/en/admin_mu.html


Vidare information finns i den här videon på YouTube, och den intressantaste biten tycker jag är ifrån ca 6:44


Direktlänk till 6:44 i videon ovan


Mitt generella råd är att aldrig göra som de vill. Vid allra minsta osäkerhet bör du helt enkelt bara lägga på luren i örat på dem!

Ytterligare ett råd. Kommer du någonsin så långt att lurendrejarna leder dig hit,

till en sida som heter www.logmein123.com så ska du aldrig, aldrig, ALDRIG logga in där, inte under några som helst omständigheter. Om du gör det så har de fått full kontroll över din dator och kan i princip göra vad de vill med den!

(Logmein123.com är förvisso även det en helt legitim sida men den utnyttjas av lurendrejarna för att ta kontroll över din dator.)

Mer info på svenska finns här på sweclockers.com och även här på microsoft.com.

Nymodigheter gillas inte alltid

Vi datoranvändare, eller åtminstone en del av oss, är kanske ändå ett lite konservativt släkte?

Här presenteras sex sätt att bli av med det nya metrogränssnittet i det kommande Windows 8 - Six Ways To Avoid Metro And Use Only Desktop Mode In Windows 8 - så att det ser ut som det brukar göra.

Så krypterar du e-post i Windows

Nu har jag skrivit klart en ny sida på min vanliga webbplats. Den handlar i korthet om hur man fixar privat (alltså krypterad) e-post i Windows med programmen Mozilla Thunderbird, GnuPG och Thunderbirdtillägget Enigmail. Det kanske inte är riktigt busenkelt precis, men det är ingen partikelfysik eller raketforskning heller. När man väl har installerat och konfigurerat så är det i alla fall väldigt enkelt att använda.

Läs min sida om e-postkryptering här.


Edit 2020-02-02:
Sidan handlar numera inte om det som ovan har beskrivits. Nu är det om e-postkryptering med PGP och Gpg4win.

Uppdatering om SecurityTool-borttagningen

Under natten som gick skrev jag om att en av mina bröder drabbades av det synnerligen illasinnade skitprogrammet SecurityTool (i mitt föregående inlägg). Han har nu, vad vi kan bedöma än så länge, fått bort det. Det krävdes dock lite extra arbete än att bara köra med Malwarebytes' Anti-Malware i felsäkert läge.

När han startade om datorn visade det sig nämligen att skiten fanns kvar och fortfarande jävlades med honom och hans dator. Men det som gjorde susen var tydligen en kombination av scanning och borttagning med Malwarebytes'-programmet (borttagning även ur karantänen i programmet tydligen) och en systemåterställning till ett datum som man vet är före det att SecurityTool installerades. Alltihop i felsäkert läge. Så när han nu startade om datorn igen så verkar det vara borta.

En sak som är relativt viktig är dock att köra en fullständig scan med Malwarebytes' Anti-Malware igen för att kontrollera att allt som har med SecurityTool verkligen är borta, och detta får jag nog besked om i morgon.

Allt ser dock rätt bra ut (för honom) för tillfället, och en annan kan ju bara gratulera i så fall!  :)

Varning för SecurityTool!

Jag blev sent igår kväll uppringd av en av mina bröder, och denne hade nu fått tämligen allvarliga problem med sin lilla bärbara dator. Av någon anledning som jag ännu inte fått något grepp om hade han laddat ner och installerat programmet SecurityTool.
Att det skulle handla om ett "bra" och åtminstone fullt legitimt program tror nog de flesta då det utger sig för att vara ett säkerhetsprogram (antivirus, antimalware och brandvägg i ett vad jag kan förstå). Brorsan hade dessutom installerat det i tron om att det var någon form av tillägg till hans vanliga antivirusprogram Nod32, men så var alltså icke fallet.
SecurityTool är inget mindre än ett falskt säkerhetsprogram som i sig själv är ett säkerhetsproblem (minst sagt). Det är i alla fall inget mindre än ett oönskat skitprogram som varnar för infektioner som inte finns och för intrångsförsök som inte existerar. Syftet med det är att skrämma och lura vanliga normalanvändare till att betala, ty utan att betala så kan man inte göra ett smack åt sina "infektioner".
Typiska saker som SecurityTool (vidare kallat ST) varnar för är fullständigt legitima, helt ofarliga och dessutom nödvändiga systemfiler i operativsystemet (Windows i det här fallet). Skulle man våga sig på att radera dessa filer manuellt så.. ja, då har man i alla fall problem.. utöver själva installationen av ST alltså!
Brorsan märkte att allt inte stod rätt till när programmet hindrade honom från all normal användning av datorn och av att det hela tiden, och vad han än gjorde, poppade upp falska virusvarningar och fejkade varningar om intrångsförsök. Dessutom skulle han (förmodligen) inte kunna installera något äkta antimalware-program för att få bort skiten eftersom detta också skulle rapporteras såsom smittat, falskt och farligt.

Nåväl. Hur får man då bort SecurityTool om man väl blivit smittad med det?
I korthet får man starta om sin dator i felsäkert läge med nätverksstöd* för att på det viset kunna komma ut på Internet. (ST varnar ju annars hela tiden om att Internet är farligt och vill att man ska betala för då blir det ofarligt, och nerladdningar blir förmodligen helt omöjliga). Felsäkert läge med nätverksstöd alltså, för då körs datorn utan att ST har aktiverats.
Allt hädanefter ska göras i felsäkert läge. Tänk dock på att alla legitima skydd i form av antivirus, mjukvarubrandvägg etc inte är igång när man kör datorn i felsäkert läge.**
Ladda ner ett riktigt program för att få bort skräp som ST. Brorsan och jag använde oss av Malwarebytes' Anti-Malware. Detta program fick jag tips om via det eminenta diskussionsforumet Flashback, och detta är den aktuella tråden där. Installera och välj under installationen även att uppdatera programmet. Sedan ska du köra igång en fullständig scanning (av alla eventuella hårddiskar i datorn). Denna scanning tar rätt god tid på sig. I mitt fall tog det 1 timme och 6 minuter för en 320 GB stor hårddisk, men det tar olika lång tid beroende på hur snabb dator man har och hur stor(a) hårddisken/-diskarna är. Scanningen går igenom både filerna på hårddisk samt det så kallade registret i Windows.
När scanningen väl är klar ska det rapporteras om ett antal infektioner (som i det här fallet är på riktigt). Klicka på knappen Visa resultat. En lista presenteras då över de infektioner som Malwarebytes' Anti-Malware kunde hitta. I princip kan man välja att ta bort allt som finns i den listan, men vill man vara lite mera selektiv så ser man till att bara de poster som har med SecurityTool att göra är markerade… Och därefter är det bara att klicka på Ta bort valda. Infektionerna tas då egentligen inte bort utan de läggs i programmets karantän. Vill man radera dem helt och hållet så är det ur karantänen i så fall.
Förhoppningsvis räcker det så, och enligt uppgift i tråden på Flashbackforumet så gör det det. Ett bra tips är annars att köra en fullständig scanning med Malwarebytes' Anti-Malware även när Windows startats upp till normalläge för att försäkra dig om att allting som har med ST är borta.
Ett annat sätt att få bort ST kan vara att göra en systemåterställning, enligt engelska Wikipedias sida om ST under stycket om Windows Registry entries.

Mer info finns i ytterligare en tråd i Flashbacks diskussionsforum.
Och så finns en film (på svenska) på YouTube om det här skitprogrammet, SecurityTool:


Direktlänk: www.youtube.com/watch?v=wFxCRTMTaMo

*) Tangenten man ska använda för att komma till felsäkert läge när datorn startar upp skiljer sig åt en del mellan olika datorer, men det brukar vara F8. Om du är osäker ska du trycka på Pause/Break-tangenten medan datorn bootas (startar) och på det viset få tid att hinna läsa och se vilken F-tangent just du ska använda.

**) Skydd i form av legitima antivirusprogram och mjukvarubrandväggar är inte aktiverade i felsäkert läge, och det ska de inte heller vara i mitt tillvägagångssätt ovan. I felsäkert läge startas de bara om du manuellt kör igång programmen, så som man gör när man installerar och startar Malwarebytes' Anti-Malware. Tänk dock bara på att man bör (minst sagt) starta om datorn som vanligt efter det att t ex SecurityTool tagits bort eller lagts i karantän.

Live Writer för bloggskrivandet

Ja, man kan väl alltid testa det däringa lilla programmet (Live Writer från Microsoft) igen och se hur det fungerar, eller rättare sagt se om det fungerar bättre.

Jag har ju redan provat det en gång tidigare men då förkastade jag det på grund av att det saknade en del funktionalitet (i mitt tycke) som jag inte hittade vid en förvisso rätt snabb testgenomgång.

Nu ger jag det alltså ytterligare en chans och håller det inte nu så.. ja, då förkastar jag det nog helt och hållet.

Edit: Nåväl. Ska man bara skriva text och inte publicera bilder så funkar det ju rätt smidigt i alla fall, men frågan är ju varför man ska använda Live Writer istället för att logga in på sajten (i mitt fall Blogger) och skriva direkt där? För tillfället har jag ju inte provat med någon bild, och jag får ju dessutom ge det lite tid och testa lite grundligare den här gången.