Förr* använde fotografer mörkrum och en massa mer eller mindre underliga vätskor. Numera har man program på datorn som Photoshop, Gimp, Paint.NET, Lightroom etc för att göra alla de där sakerna (och en hel del till) som fotografer förr gjorde när de skvätte med sina vätskor och blötte ner pappersark. Det är också en av anledningarna till att jag numera främst fotograferar i RAW. Det bildformatet är som att fotografera med äldre tiders film och sedan "framkalla" digitalt med beskärningar, kontraster, färgmättnad etc med hjälp av datorn och ett lämpligt bildbehandlingsprogram som kan hantera RAW-filer. Att låta kameran spara till exempel jpeg-filer är lite som förr i tiden om man bara tog sina bilder och sedan lämnade in filmrullen i en butik och sedan fick de bilder som man fick och var nöjd med det.
Det bör nog tilläggas att RAW-bilder egentligen inte är något bildformat utan bara de ettor och nollor som kameran producerar utan att kamerans egen bildbehandling (!) aktiveras och skapar t ex en jpeg-bild med just de inställningar som kamerans program är inställt på eller klarar av att tillämpa. I normalfallet, om man inte väljer något kreativt programval i kameran, brukar det handla om lite högre kontraster och färgmättnad som lämpar sig lite bättre för direktpublicering och utskrifter utan manuell bildbehandling.
Avsnittet i videon (nedan) som jag tycker är mest talande kommer efter ca 42 min där RC Concepcion berättar om ett fotografi av kompositören Igor Stravinskij vid ett piano. Tidigare i videon (efter ca 34 min) visar Scott Kelby några andra kända fotografier under samma tema.
Videon finns på YouTube och heter Taking Better Images in 2015 - Special Guest Joel Grimes.
*) En del, fast ett betydligt mindre antal, fotografer håller fortfarande på med sina fysiska mörkrum så klart.