 |
| Klicka på bilden för att gå till sajten. |
|
| Klicka på bilden för att gå till sajten. |
*) Thor Wallgren var tidigare den ena parten (av två) bakom Valkyria. Han överlät dock efter ett tag hela den verksamheten till sin kollega, med ett förbehåll om att inte tillverka någon konkurrerande absint inom de närmsta två åren. Denna tid löpte dock ut för några månader sedan (?) och Quarantaine lanserades.
källa: Pot Stiller Thor Wallgrens produktsida
 |
| Klicka på bilden för att ta dig dit. |
 |
| Vit Opal |
 |
| Grön Opal |
 |
| Jade (PF) 1901 |
 |
| Libertine Intense 72 |
.jpg)
"The Wormwood Society meddelar härmed att vi motsätter oss den lag om skyddade ursprungsbeteckning som antogs den 16 augusti 2012 av Schweiz federala jordbruksdepartement. Vi anser bestämt att denna lag bygger på falska premisser och att den bör återkallas.
Enligt The International Trade Center, ett gemensamt organ inom Världshandelsorganisationen och FN, är 'ett geografisk ursprungsskydd ett skydd för varor som har ett specifikt geografiskt ursprung och besitter särskilda egenskaper eller ett rykte på grund av denna plats'. Exempel på detta är champagne, skotsk whisky, portvin, Idahopotatis, roquefortost, och Kona kaffe.
Denna schweiziska lag innehåller ett antal skydd som gäller absint. Det mest illavarslande är att lagen geografiskt begränsar den rättsliga tillämpningen av namnet 'absinthe' till endast de spritdrycker som produceras i det lilla Val-de-Traversdistriktet i Schweiz.
Internationellt gavs 30 dagar för att lägga fram invändningar och 42 parter opponerade, bland annat absintproducenter i Frankrike, USA, delar av Schweiz utanför Val-de-Travers och berörda styrelseledamöter i The Wormwood Society, men det schweiziska federala jordbruksdepartementet accepterar inga av motargumenten.
Även om förespråkarna för denna lag om ursprungsbeteckning från början hävdade att lagen bara skulle påverka producenter med säte i Schweiz så har de inte presenterat några fakta för att underbygga detta påstående. Många fördrag binder tvärtom samman Schweiz och den Europeiska Unionen. Ett relevant fördrag, avtalet om handel med jordbruksprodukter, konstaterar till exempel i bilaga 8, artikel 5:
2. I den europeiska gemenskapen (EU) får schweiziska skyddade ursprungsbeteckningar:
- inte användas på annat sätt än under de villkor som föreskrivs i lagar och förordningar i Schweiz, och
- uteslutande förbehållas de spritdrycker och aromatiserade drycker med ursprung i Schweiz som de avser.
Utan bevis på motsatsen kan The Wormwood Society bara anta att denna artikel i fördraget kommer att bifallas. Detta skulle kräva att alla EU-baserade och schweiziska absintproducenter som befinner sig utanför Val-de-Travers tvingas sluta använda termen [absinthe] vilket kan orsaka allvarlig ekonomisk skada för en bransch som fortfarande kämpar för att återhämta sig efter över hundra år av motpropaganda och missförstånd.
Dessutom kommer producenter med säte i länder som har bilaterala avtal, som för närvarande redan är antagna eller som kommer att antas i framtiden, att påverkas på samma sätt, bland annat i USA. Nya jämförbara avtal med Ryssland och Jamaica visar den schweiziska regeringens vilja att skriva sådana fördrag med flera icke-EU-länder. Den schweizisk-jamaicanska överenskommelsen [länk till avtalet här*] är särskilt oroande eftersom den, i en helt annan del av världen, kräver samma begränsning av beteckningen 'absinthe' som fördragen mellan Schweiz och EU föranstaltar.
Förespråkare för den schweiziska åtgärden hävdar vidare att den tradition av olaglig absintproduktion som har förekommit i Val-de-Travers-regionen alltsedan absintförbudet 1910 cementerade regionens plats i historien vad det gäller absinthe och föreslår att en obruten härkomstlinje ska få råda. Vi på The Wormwood Society hävdar tvärtom att destillering av absint alltid har varit ett internationellt kulturarv och att den mesta absintproduktionen skett utanför den lilla regionen Val-de-Travers. Vi hävdar också att dryckens allmänna popularitet även har varit större på annat håll. Mest framträdande är Frankrike. Frankrike var i runt 110 år globalt erkänt som själva epicentrum för all absinttradition. Noterbara är även de exempel på olaglig absintproduktion som förekom i staden Pontarlier i Frankrike efter att landet införde absintförbud, Spaniens oavbrutna och helt lagliga produktion ända in på 1960-talet och även affärsmännen J. Marion Legendre och Reginald Parker i New Orleans (USA) som i hemlighet destillerat absint och använde det som inspiration för den efterföljande kommersiella produkten Herbsaint.
The Wormwood Society finner den schweiziska lagen både ologisk och oacceptabel eftersom absint historiskt sett tillverkats i destillerier runtom i världen och även har fortsatt att vara lagligt utanför Schweiz sedan man där förbjöd tillverkning och försäljning av drycken 1910.
The Wormwood Society erkänner behovet av att juridiskt försöka definiera spritdrycken absint och lovordar landet Schweiz för att ta ledningen i den delen. Men det geografiska ursprungsskyddet av namnet absinthe är vilseledande, felaktig, utan historisk grund och oförenlig med den gängse behandlingen av ursprungsbeteckningar. Dessutom kan detta skydd, avsiktligt eller ej, aktiveras [annorstädes] genom att befintliga och framtida internationella avtal verkställs. Resultatet skulle innebära en uppenbar begränsning av dryckens namn och etikettering och därigenom inskränka dess potential på marknaden.
The Wormwood Society ser alltså målen för det schweiziska ursprungsskyddet som antiteser till sällskapets uppdrag; faktabaserat utbildande om absint, och vi motsätter oss det på grund av den felaktiga information på vilken det är baserat.
Mycket allvarligare är dock frågorna om undertryckande av fri och rättvis handel och konsumenternas minskade valmöjligheter som utan större tvekan blir resultaten av denna felinformerade och missriktade åtgärd. Åtgärden som har lagfästs kodifierar en vanföreställning, liknande de som antogs för ett sekel sedan, och har potential att göra stor skada för absint som produkt i sin helhet."
Det finns nämligen inget som säger att bara för att drycken innehåller tujon så är det per definition absint. Tujon i sig är ett skadligt ämne som EU redan 1988 reglerade för att hålla ämnet under 35 ppm i spritdrycker. (Länk till tidigare inlägg här.) Varför skulle man då vilja ha ett minimum helt plötsligt? Förmodligen därför att tujon normalt finns i malört (artemisia absinthium) och att det följer med små mängder av detta tujon när man destillerar ett macerat av bland annat malört. Men det viktigaste i sammanhanget, som åtminstone jag ser det, är att man hakar upp sig på just ämnet tujon. Det finns inget i äldre källmaterial som nämner just ämnet tujon som en ingrediens i genuin absint. Tvärtom var detta ämne något som forskare hittade först då absintens förmodade hallucionogena effekter började utredas. Det som allt som oftast, både då och nu, gäller för att en absint ska gälla som genuin är att den innehåller malört (artemisia absinthium), fänkål (foeniculum vulgare) och anis (pimpinella anisum - ej att förväxlas med stjärnanis, illicium verum) samt att maceratet** med dessa tre grundkryddor eller -örter ska destilleras. (Förmodligen kan även andra örter eller kryddor finnas med i maceratet som destilleras men de tre nämnda är de som måste finnas med i maceratet för att tillverka absint.) I destillatet som följer återfinner man alltså allt som oftast ämnet tujon eftersom just malört ingår. Men att absint måste innehålla tujon kan man inte finna några stöd för i traditionellt avseende. Mindre nogräknade producenter och en del försäljare änvänder däremot ibland tujonhalten som ett sorts försäljningsargument (max tujonhalt och så vidare) och då menar man att ju högre tujonhalt desto mer "äkta" absint. Men eftersom tujon i sig är ett skadligt ämne så bör det egentligen finnas så lite av det som möjligt! Dessutom finns det inga som helst belägg för att tujon, åtminstone i lagstadgade halter, har någon som helst "effekt".*) Den internationella beteckningen är absinthe med avslutande -the. I till exempel Tyskland och Tjeckien stavas det oftast absinth.
**) Maceratet består av att (minst) dessa tre grundkryddor (malört, fänkål och anis) läggs i så kallad finsprit (ca 85 % alkohol) och får dra i ca ett dygn, ibland något längre tid.
 | |
| Författaren med klassiska absintglas i Pontarlierstil, socker, sked, och absint. |
 |
| Undvik denna produkt! |
"Ghä-ruuuurk! ungefär...Tuggummismaken kan jag inte placera riktigt, men det är i vart fall inte något friskt eller alpint fräscht över Prestige August Strindberg Abs??? 55. Jag kommer att tänka på gamla tuggummit Hubba-Bubba men det kan vara helt fel också. Vad det gäller den bittra eftersmaken så var den helt enkelt mördande besk. Bittermandel tycker jag nog ändå smakar ganska bra vid en jämförelse så bildäck, rågummi eller (möjligen - jag har inte provat själv) att tugga på en kondom ligger nog närmare till hands. Och när det gäller det senare så menar jag nog verkligen att tugga. ;-)
Först påminner det om något tuggummi, ganska sött och inte särskilt mycket av anis/stjärnanis heller... Men sedan kommer det, ganska raskt. En fruktansvärt (nåväl, nästan) bitter eftersmak. Jag är inte världens bästa på det här med smaker men för mig påminner det om något mitt imellan bittermandel (vätecyanid?) och bildäck/rågummi... Kanske som att tugga på en smaksatt kondom??? Vad vet jag! ;-)"
*) Hartsmar skriver i sin recension att han åtminstone lyckades få till en godtagbar så kallad louche (opalisering). Det var något som jag inte lyckades särskilt bra med trots isvatten. Louche blev det förvisso men i tunnaste laget, för min del i alla fall. Se bilden ovan. Ett tack (?) bör nog även gå till Hartsmar för att han skickade mig ett sample av denna.. produkt.
