söndag 5 april 2020

SethP's repository - v 15

Som vanligt på söndagkvällar så har jag laddat upp lite go' musik på min webbplats, och som vanligt återfinns de på sidan som jag valt att kalla "repository".

Länk till hemsidan:  https://sethpylad.se
Länk till repositorysidan:  https://sethpylad.se/html/repository/reposit.html


Denna veckan är det uteslutande verk av min favoritgrupp, kanadensiska...



För att komma åt låtarna (och de tidigare upplagda) behöver du uppgifterna här.

Användarnamn:  besökare
Lösenord:  l3tsgog3t

måndag 17 februari 2020

Uppdatering om min Wegeners/GPA 2

Hej!

Jo, nu har det gått några veckor sen jag drabbades av det senaste skovet av min Granulomatos med polyangit (f d Wegeners). Jag behandlas fortfarande för det, men Sendoxanbehandlingarna har åtminstone blivit lite mer uthärdliga. Jag har lyckats hålla illamåendet inom rimliga ramar med läkemedel.

Det jag har känt mest under den senaste tiden är en, för min del, rätt markant energiökning (på grund av kortisonbehandling). Första två dygnen, eller ca 50 - 55 timmar, sov jag i princip ingenting. Jag bara slumrade till vid ett fåtal tillfällen. Nu är det dock annat ljud i skällan så att säga. Jag känner mig fortfarande pigg och så, men kroppen börjar minst sagt säga ifrån. Det är som att kroppen ropar i öknen till mig att: "Du måste ju för sjutton sova!" Men hjärnan säger: "Nej, det måste jag inte alls." Så på något sätt känner jag mig mer eller mindre som bulldogen på bilden här... Fast ändå inte... Jag borde känna mig så.  ;-)


Den senaste tiden har jag dock, och tack och lov, kunnat sova.. hyfsat i alla fall. Men oftast somnar jag, och så vaknar jag efter ett par till fyra timmar senare och... pigg igen.. och tänker typ: "F--n också!"

Edit:
Det kanske bör tilläggas att kortisonet också har orsakat en viss svullnad. Lite rundare i ansiktet har jag nog blivit. Men framför allt så är det min vänstra fot och ankel som har drabbats. Så nu går man typ som en "äldre herre".. Fast det beror kanske snarare på att hälsenan där har blivit skörare och att jag känner av att den inte är som vanligt. (Slog i en tå i soffbenet hemma igår och liksom sträckte till mig, och då högg det till bak i vaden så att jag nästan trodde att hälsenan hade gått av.)

tisdag 11 februari 2020

SethP's repository

Hej alla, och hej bloggen!

Nu ska ni få er lite extra kulturell vederkvickelse till livs. Det är nämligen så att jag nu lanserar en ny sida som jag har valt att kalla "Seth P's repository". Ordet repository betyder förvar eller förvaringsplats, men något "förvar" i egentlig mening blir det nog inte. Tanken är istället att jag en gång i veckan, eller åtminstone varannan, kommer att erbjuda er några stycken musik (eller åtminstone ett) i form av mp3'or. Just nu, vid lansering, bjuder jag på tre stycken, i vitt skilda genrér. Men inte nog med det. Jag kommer också att skriva lite om grupperna/artisterna ifråga samt länka till lite bra och informativa sidor.


The Cure

Tanken att starta en.. well, alltså.. typ poddkanal har jag haft ett tag. Men det blir det nog tyvärr ingenting av, såvitt jag kan bedöma i alla fall. Det åtagandet känns mig oöverstigligt. Så istället, en enkel webbsida skulle jag nog kunna "klara av".

Under större delen av 1980- och början av 1990-talen följde jag i princip slaviskt ett radioprogram som gick på söndagkvällar på P3 och som hette Lilla Bommen (sedermera bara Bommen). Där presenterades ny, spännande och alternativ musik för en kräsen publik. Men sedan det programmet gick ur tablån så har musiklivet (på radio) knappast varit detsamma som tidigare. Den saknaden har gjort att tanken på att själv presentera dylik eller snarlik musik, i någon form, har vuxit fram, långsamt men rätt säkert. Därav just denna nya webbsida.


Hur kommer jag då dit?
Jo. Gå in på min sajt, sethpylad.se, och klicka på menyvalet "repository". Du kommer då att behöva uppge ett användarnamn och ett lösenord. Detta sker bara för att jag inte vill sprida upphovsrättsskyddad musik precis hur som helst. Så det krävs alltså någon form av inbjudan, så att säga. Och här är den, för åtminstone* den första upplagan:
Användarnamn:  besökare
Lösenord:  l3tsgog3t

Så.. Håll till godo och kommentera gärna här. Titta också in veckovis för en ny presentation och en ny låt.
*) Användarnamn och lösenord kan komma att ändras utan egentlig förvarning. När så sker kommer jag (förmodligen) att ange nya uppgifter på den här bloggen. Så ytterligare en anledning att titta in hit också med jämna mellanrum.

- mvh sEt# P.

fredag 7 februari 2020

Om mess- och chatappen Signal

Ja, det här blir ytterligare en promotion bloggpost till min egen sajt, som jag förvisso verkligen vill rekommendera.  ;-)

Nu har jag skrivit en sida om den förträffliga appen Signal. Den skyddar din kommunikation vare sig den sker via SMS, i chat, meddelanden, röst- och video-samtal eller för överföring av filer (såvida båda eller alla parter använder appen). En sak som jag faktiskt tycker är lite märklig är att långt ifrån alla redan använder Signal. (?)

Klicka på bilden för att ta dig till sidan...

signalsite.jpg

.. eller använd länken här nedan:
sethpylad.se/html/signal.html

torsdag 6 februari 2020

Mina sidor på nätet om absint

Precis som jag nyligen har gjort på min Facebooksida, vill jag även här promota mina specialsidor om absint. Där finns rätt mycket att läsa om bland annat absintens smått fantastiska historia, fakta om drycken och om hur den ska produceras, men även konsumeras. Absint har med åren blivit en tämligen stor.. eh, hobby ändå, precis som somliga har exempelvis whisky som hobby. Mer om min personliga absinthistoria finns så klart även med i den avslutande delen som jag har valt att kalla "Jag och 'min' absint".

Probably the Bestest sajt på svenska om absint??  ;-)
Trevlig läsning.  :-)

Klicka på bilden för att gå till sajten.

URL'n som gäller är annars:  sethpylad.se/html/absinthe/start.html

söndag 26 januari 2020

Uppdatering om min Wegeners/GPA

Hej igen & long time no see, bloggen.. och eventuella läsare!

Hur är det nu för tiden? Varför hör du aldrig av dig?

Well, alltså. Tiden bara rullar på utan att man märker särskilt mycket av den, och förmodligen har det rätt mycket att göra med att man går på dialys tre dagar i veckan. Sen ser man på film/TV, lyssnar på musik, läser en del och kollar statusuppdateringar på nätet... Inte mycket annat om sanningen ska fram. Dialysen tar trots allt en del kraft. Vidare blir det ju inte precis bättre, eller lättare, av att den där autoimmuna Wegeners/GPA-sjukdomen har gett sig till känna igen.

Det började söndagen den 12 januari med att jag låg och slumrade och vaknade till liv genom att jag tyckte mig ha lite svårt att andas. Inget alarmerande tyckte jag. Men det blev rätt så snabbt värre och värre. Jag började rossla en del, i brist på ett bättre ord, och snart så ville jag liksom hosta upp något. Slem, vätska? Vad visste jag? Besökte klosetten och då kom det blod, och inte så lite. (Sammanlagt drygt en deciliter klarrött blod ungefär.) Hostade, spottade och flämtade en del. Svårt med andningen...

Det var då en viss panik infann sig. Jag tänkte att det här är ju inget bra. Så jag fick tag på telefonen och slog 112 och kom fram rätt så omgående. Efter att i tämligen raska och rätt ansträngda ordalag ha förklarat läget så var det inte mycket snack om saken. De skickade en ambulans per omgående, bad mig låsa upp ytterdörren och sen lägga mig med benen i högläge.

Därefter fick jag vänta en kvart, tjugo minuter på själva ambulansen. Men under den tiden så stillade sig blodflödet. Och när den (ambulansen alltså) väl kom och sjuksköterskorna kollade upp mig (blodtryck, syresättning och med stetoskop) så var jag ändå tillbaka i någorlunda normalläge. Förutom att jag var lite uppjagad, så att säga.

Hur som helst så behövde jag inte åka till akuten eller något sådant, men ambulanspersonalen ville att jag skulle ta upp händelsen med dialyspersonalen följande tisdag, vilket jag gjorde. Detta föranledde en datortomografi som visade att jag hade så kallade granulom i lungorna; en form av inflammatoriska blodfyllda "blåsor" (?) och en av dessa hade alltså spruckit varvid jag hade hostat blod. Dessa granulom är bara ett av alla de symtom och sjukdomstillstånd som (kan) orsakas av Wegeners sjukdom (GPA).


Bilden ovan inte från min röntgen/datortomografi utan enbart ämnad som illustration och är hämtad från Wikipediasidan om GPA. Här en betydligt kortare version av Wikipediasidan på svenska.


Så, nu har jag påbörjat en ny kur med Sendoxanbehandling, vilket är en form av cytostatika som man får genom dropp och som ska trycka tillbaka min autoimmuna sjukdom och hindra vidare angrepp på diverse organ. Första pulsen (droppbehandling) av sex stycken planerade skedde förra onsdagen (den 15 januari) och ska återupprepas var tredje vecka.



Edit:
Förutom att jag lagt till en bild (ovan) så kanske jag bör nämna att Sendoxanbehandlingen (cytostatikan) gör att jag blir akut illamående. Förut så har jag främst drabbats samma kväll, men den här gången blev det rätt.. äckligt, måste jag säga, under dialysen dagen efter. Allt gick hur bra som helst och jag mådde riktigt bra, eller helt klart som vanligt i alla fall, tills ungefär fem, tio minuter innan avslut. Då kände jag att det liksom började susa till i huvudet så jag ringde på larmknappen. När en undersköterska kom in så sa jag bara "blodtrycksfall". När hon började mixtra för att få upp benen i högläge så hann jag bara få fram ett enda ord till; "Illamående." ... Sedan kommer jag inte ihåg mer.

När jag återfick medvetandet igen (efter bara någon eller några minuter) så tog det faktiskt en stund innan jag insåg vad som hade hänt. Jag hade äckligt klet i munnen och hade hamnat i så bra sidostupa huvudläge som möjligt. Sedan insåg jag att jag hade spytt under medvetslösheten! Och det var inte färdigt på långa vägar. Oh, nej! I omgångar kände jag mig rätt bra, och sen plötsligt bara "Oouuuäärk!!" ... Facit blev i alla fall att jag fick två sprutor med något medikament mot illamående. Men då dessa inte hjälpte utan att jag fick fler uppkastningar så sattes det in dropp, mot illamående alltså. Och då blev det i alla fall bra igen. Till slut.

Så.. Sendoxan är ändå en rätt tung behandling. Första omgången som jag fick ca 10 pulser (2010) så mådde jag bara bättre och bättre eftersom den autoimmuna sjukdomen pressades tillbaka. Den andra omgången (under 2017 om jag inte minns fel) så började jag känna av illamåendet, men då bara under samma kväll som själva behandlingarna. Nu skedde det alltså dagen efter, och det var jag i princip helt oförberedd på.

Förutom Sendoxan behandlas jag för närvarande med en rätt massiv dos kortison. Kortisonbehandlingen innebär, initialt, att man får en åtminstone märkbar energi-boost. Så jag har för tillfället lite svårare än normalt att sova, plus att jag känner mig en aning uppe i varv. Men det är alls ingenting negativt.. om det inte håller i sig för länge alltså.



Edit 2020-02-06:
Senaste är att jag igår fick min andra puls med Sendoxan, och själva behandlingen flöt på bra, utan större bekymmer i alla fall. Sedan mådde jag rätt fint under kvällen och även i början av dagens (idag alltså) dialys. En bit in under dialysen fick jag dock lite problem. Inte alls som förra gången, men jag blev i alla fall illamående och i princip spyfärdig. Sköterskan stängde då av vätskedragningen varvid jag rätt snabb, faktiskt, blev samma goe Seth som tidigare..  ;-)

Mot slutet av dialysen kände jag mig dock rätt spak igen. Inte illamående längre, men lite svagare och "vingligare" än annars.

Nu, under kvällen, känner jag mig dock helt okej igen.