Två versioner 2

Ännu ett foto, taget sommaren 2013 i Helsingborg, som jag valt att försöka fixa som typ bleach bypass. Klart mycket snyggare än originalbilden som kom direkt ur kameran tycker jag. Men det är såklart en smaksak. En sak som dock är avgjort bättre, och som jag tror att alla kan hålla med om, är att den har rätats upp en hel del.

Original från kameran.

Bildbehandlad.

Bleach bypass, som jag alltså har eftersträvat, nämns i ett tidigare inlägg och där gäller det den andra bilden. Här tycker jag dock att det blivit mer så som åtminstone jag tänker mig just bleach bypass.

Två versioner...

.. (eller numera tre) av samma bild.

Det är rätt kul att leka lite med fotografier som man själv har tagit. Nåväl. Nu är det faktiskt inte direkt jag som tagit bilden här utan en av mina bröder, men i alla fall. Det som hur som helst är kul är att se hur man kan förändra bilden med hjälp av lite digital framkallning.

Det var en solig, varm och skön eftermiddag och vi har varit uppe i bergen ovanför Mayrhofen i Österrike och åkt skidor. Nåväl. Jag kanske inte direkt åkte skidor egentligen den dagen men det var bara ett sabbat knä som hindrade mig. Annars skulle jag nog ha åkt minsann.

Nu är det förvisso inga märkvärdiga fotomanipulationer gjorda på just den här bilden. Det är inga montage och sådant, som jag knappast behärskar, utan helt enkelt bara en liten beskärning, lite upprättning och så (viktigast) förändringar av färg och ljus. Jag ville helt enkelt få till lite mera "oomf" och det tycker jag nog att jag har lyckats någorlunda med. Men "oomf'et" är inte bara där för sin egen skull utan har mycket med hur jag upplevde det där, på plats och vid just den tidpunkten. Förutom att jag var lite sur över att knät hindrade min sedan länge planerade skidåkning så vill jag minnas det som en mycket klar, ljus och förhållandevis varm dag, och det var den känslan jag främst ville få fram. Det intensiva ljuset, som man kanske vill minnas som något färgade av det faktumet att man hade solglasögonen på sig, fångades i mitt tycke något blekt på originalet. Men på den andra och redigerade bilden tycker jag som sagt att det blivit lite mera "oomf"... klarare och mer intensiva färger och lite mera värme. Och jo, vi hade fått en del solbränna också.

Foto direkt ifrån kameran.

Beskuren, något upprätad och "oomfad".

Allt som man idag kan göra med hjälp av en dator och lite för mycket tid över skulle ha varit en både besvärlig, något kladdig och framför allt tidsödande process förr i tiden. Det digitala mörkrummet är i sanning en revolution som lätt förbises i skuggan av Internet, sociala medier och IT-utvecklingen i allmänhet.


PS: Fler fotografier från samma resa hittar du i ett tidigare inlägg, och där är de tre sista bilderna tagna samma dag. Den sista dessutom från samma tillfälle. DS


Edit (2015-06-05):
Jag är en slarvig person. Jag har slarvat, och ibland upptäcker man inte sitt slarv förrän en bra tid efteråt. I sista bilden ovan ser ju Jeppe inte riktigt normal ut. Så, här är en förbättrad (och slutgiltig?) version där det hårda ljuset inte slagit sönder Jeppes ansikte:

Absintfontän

Nå. Vi kanske ska reda ut ett par frågeställningar först: 1. Gör användandet av en så kallad absintfontän drycken godare? Nej, inte alls skulle jag vilja säga. 2. Gör den att det blir roligare att blanda till sin absint? Ja, faktiskt. Och åtminstone lite mera avslappnat. När jag personligen använder en karaff eller bringare försöker jag nämligen få vattnet att rinna så långsamt som möjligt, helst bara droppa, och då krävs det viss uppmärksamhet och, faktiskt, koncentration för att inte "plumsa". Men med hjälp av en fontän, som på bilden här nedan, slipper man det utan då är det bara att vrida på kranen och välja om man vill att det bara ska droppa eller rinna långsamt.

Dessutom är den ganska trevlig att ställa fram vid olika tillfällen, särskilt om man är flera som delar på ett eller ett par glas. Det är dock ingen pryl som jag alltid kommer att använda precis. Det funkar, nästan alltså, lika bra med en bringare eller karaff. En fördel som jag upptäckte är att just den här modellen är mycket lättare än jag trodde, så det kommer att gå utmärkt att ta med den ibland när man ska till släkt, vänner och bekanta.

Så jag har nu alltså gjort slag i saken och köpt en absintfontän. (Min första kanske?) Jag anser nämligen att jag helt klart gillar absint tillräckligt mycket för att en absintfontän skulle kännas som mer eller mindre nödvändig.


Fontänen på bilden är av förhållandevis enkel modell och kostade ca 500 kr. De mer avancerade replikorna av klassiska fontäner börjar på strax över tusenlappen för en modell med två kranar och strax under 1 500 kr för en med fyra kranar (bild i ett tidigare blogginlägg). De mest exklusiva (nyproducerade) absintfontänerna som jag hittills har sett till försäljning kostar dock ca 8 400 kr för den lite "enklare" modellen och ca 11 200 för "premiumvarianten". Så smakar det så kostar det, ibland. Och då har jag inte ens pratat om några antikviteter här. Det lämnar jag åt Antikrundan på TV, och jag väntar faktiskt på att någon ska komma med en antik absintfontän (alltså från förra sekelskiftet) till just Antikrundan. Kanske har de redan haft en sådan uppe för diskussion och värdering, och kanske framför allt i programmets engelska förlaga, Antiques Roadshow?

Recension av Vit Opal

Fredag eftermiddag och min beställning av Vit Opal kom precis lagom till helgen. Och jag kan knappast påstå att jag blev besviken.

Efter att ha provat ett fåtal ofärgade absinter tidigare (Kübler, Blanchette, La Maison Fontaine Blanche och Blanche Neige) kan jag nog helt klart säga att jag inte hade särskilt högt ställda förväntningar inför Vit Opal. Personligen föredrar jag nog verte, alltså gröna, framför blanche, ofärgade, men Blanche Neige fick mig för snart ett år sedan att börja omvärdera detta en smula. Visst tycker jag att de gröna ofta har större smakrikedom så att säga. Men Blanche Neige tidigare och nu definitivt Vit Opal har fått mig att börja förstå även de ofärgade absinternas kvaliteter.

Vit Opal

Jag är inte särskilt bra på att beskriva, eller kanske ens uppfatta, olika smaker och nyanser så därvidlag vill jag hänvisa till absinthe.se's utmärkta recension (se länk nedan). Personligen kan jag bara säga att det helt klart är skillnad mellan Grön och Vit Opal, men på intet sätt är Vit sämre än Grön. Jag skulle beskriva den gröna som örtigare medan den vita är fräschare med en mintliknande smak (pepparmint kanske?). Det är dock absolut inte alls som att dricka Minttu. Inte på något vis i världen! Minttu upplever jag som "kemisk" tuggummismak. Vit Opal däremot är uppenbart naturell. Dessutom finns det många fler smaker och nyanser i Vit Opal. (Att över huvud taget jämföra med Minttu är nog ett misstag.)

Båda absinterna från Glanshammar utanför Örebro är i absolut toppklass! Det finns bara enstaka märken på den globala marknaden som är bättre skulle jag vilja påstå.

• Min tidigare recension av Grön Opal
• Absinthe.se recenserar Grön Opal
• Svensk absint - produktsida

Edit:
Absinthe.se's recension av Vit Opal där den erhållit 87 poäng av 100 (eller 4,5 stjärnor av 5).

Reglering om namnet absint - del 6

Nu verkar det som att den regionalprotektionistiska namnstriden äntligen är över!

Det är en franskspråkig nyhetssida (rtn.ch) som meddelar att beslutet i den schweiziska motsvarigheten till Sveriges hovrätt om att absint (absinthe) inte kan få en skyddad ursprungsbeteckning för just Val-de-Travers inte kommer att överklagas. Utsikterna att få ett sådant namnskydd för absint generellt bedöms vara alldeles för små.

Association interprofessionnelle de l'absinthe (AIA) som har drivit den här frågan kommer nu istället att inrikta sig på att namnskydda Absinthe Val-de-Travers och Fée verte Val-de-Travers på samma sätt, men eftersom detta alltså bara kommer att gälla produkter där området eller regionen specificeras på etiketter och i marknadsföring så innebär det inte något hot mot absint över lag. Skyddet blir alltså, efter del om och men och märkliga beslut från AIA's sida, i så fall ganska likt det som finns för till exempel champagne. I det fallet handlar det (något förenklat) om en skyddad urprungsbeteckning för bubblande vin som produceras i det franska distrikt som heter Champagne. Inte för bubblande vitt vin generellt.

Källa: http://www.rtn.ch/rtn/Actualites/Regionale/20140901-Il-n-y-aura-pas-d-IGP-Absinthe.html

Reglering om namnet absint - del 5

Idag kom det via Facebook en glad nyhet om att det regionalprotektionistiska namnskyddet av absint (egentligen absinthe) som vissa lokala intressen i Schweiz velat genomföra nu har förlorat i två schweiziska domstolsinstanser av tre. Även om domslutet kan överklagas åtminstone en gång till, till Schweiz motsvarighet till Högsta domstolen, så verkar det alltså som att det hela nu åtminstone rör sig i rätt riktning.

Notera att jag absolut inte har något emot namnskydd av absinthe i sig, men ett sådant skydd måste i så fall grunda sig på tillverkningssätt och ingredienser och inte på var absinten råkar produceras.

Denna nyhet fick jag först vetskap om på Absinthe Originals facebookgrupp (du måste dessvärre vara inloggad där) och uppgiften ska komma ifrån Nicole Matter på familjeföretaget Matter-Luginbühl AG som tillverkar bland annat Duplais-serien, men bolaget råkar helt enkelt ligga i fel region i Schweiz. Om det här IGP-förslaget hade gått igenom, eller om det går igenom, så skulle deras absinter inte ha få kallas absinthe längre, trots att det är precis vad de är.

Mer att läsa om domslutet som förhoppningsvis kan betyda slutet för denna ganska infekterade IGP-strid finns på The Local - Switzerland's News in English.

Jag har skrivit om detta tidigare här på bloggen.
Klicka på etiketten absint(he) och gå bakåt för att hitta de tidigare inläggen.

*) IGP står för Indication géographiques protegées.

Recension av Grön Opal

Hmm. Jag tycks helt ha glömt (?) bort att följa upp ett tidigare inlägg om den svenska absinten Grön Opal som jag skrev i april. Och det kan det ju vara läge att göra även om det är lite sent.

Grön Opal

Efter att ha smakat Grön Opal måste jag helt enkelt bara berätta att detta är en av de allra bästa absinterna som finns att köpa över huvud taget! Utan tvekan! Fem stjärnor av fem möjliga. Fem Michelingubbar av fem likaledes svullna figurer.

Eftersom jag inte är så bra på att beskriva smaker och sådant så får det räcka med att Grön Opal helt klart ligger i toppskiktet, bland de fem absolut bästa. Själv har jag nog egentligen bara provat en absint tidigare som jag tycker varit något bättre, fast detta är helt och hållet en subjektiv värdering så klart. Allra överst på min personliga lista ligger Jade PF 1901 (se bild nedan). Därefter kommer förmodligen Grön Opal. En som jag annars brukar förlita mig på rätt mycket själv, som en sorts standardabsint främst beroende på priset, är Libertine Intense 72 (bild nedan). Det är den jag druckit mest av själv än så länge men det beror alltså helt och hållet på att den är några hundralappar billigare utan att för den skull vara en osmaklig absint på något vis.

Jade (PF) 1901

Libertine Intense 72

Smakmässig beskrivning då? Tja, medan t ex Libertine är något enkel i smaken så är Grön Opal helt klart mer komplex och ha mer smak av t ex malört, utan att malörten för den skull dominerar på minsta vis. Det är givetvis en helt subjektiv värdering åter igen, men jag tycker personligen att Grön Opal tillhör en av de mest välbalanserade absinterna på marknaden. Och då räknar jag självfallet inte med alla de fusk- och bluffvarianterna av så kallad "absinth" som tyvärr också finns.  :-(

Är man helt och hållet nybörjare skulle jag nog rekommendera Libertine Intense 72, på grund av det billigare priset, men vet man med sig att man gillar absint så är Grön Opal definitivt en som är värd att prova. Det är också betydligt enklare att få tag i en flaska Opal än de för svenska förhållandena något "udda" sorterna Libertine och Jade.



Det kan vara värt att veta att Grön Opal såldes slut på mindre än en vecka, om jag inte missminner mig totalt. Men den återkommer så klart och kan beställas från Systembolaget härifrån igen i början av september är det sagt. Jag själv väntar definitivt på att den ska komma tillbaka. (Vit Opal finns däremot kvar och kan beställas härifrån. Jag har inte provat den själv ännu men den ska enligt en seriös bedömare på Absinthe.se också vara i toppklass. Han har dock inte recenserat den på själva sajten än så länge.)

Edit:
Absinthe.se recenserar Grön Opal här och ger den 90 poäng av 100 (eller 5 stjärnor av 5).

Smartphone (till slut)

Ja, då har jag precis som nästan alla andra i åldersspannet 10 - 55 år ungefär skaffat mig en så kallad smartphone. Det blev i och för sig en rätt enkel modell (en Samsung Galaxy Trend Plus) men jag tror att jag bör kunna göra det jag vill när jag inte är hemma eller har tillgång till någon annans dator eller surftelefon. Jag kan kolla e-posten, använda facebook, surfa runt och kolla t ex kartor, tidtabeller, priser och diverse annan info. Dessutom kan jag fotografera och slänga upp bilden på t ex facebook i ett nafs (hoppas jag).

Det enda jag är osäker på än så länge är hur pass säkert man hoppar runt på internet så att säga? Man vill ju inte direkt att ens lösenord och andra viktigare uppgifter flyger runt i cyberrymden precis hur som helst. En grundapp att installera lär nog (förmodligen) bli någon form av antivirus och sedan får jag kolla upp det här med hur t ex lösenord krypteras. Känns rätt viktigt faktiskt. Hur det är med brandväggar för smartphones har jag ingen aning om, än så länge.


Edit:
4 GB i själva telefonen kan tyckas lite lite kanske. Men det beror ju på hur många appar man vill köra eller installera. Själv kommer jag nog inte att installera så mycket, och kanske definitivt inga spel. Sedan verkar det som att det går att installera en del även på minneskortet. Just nu har jag 8 GB (6,42 ledigt) på minneskortet och det är där jag framför allt kommer att lägga all media (musik, fotografier och annan media). Detta minneskort är ett som jag använt rätt länge och kommer garanterat att uppgraderas till något större framöver. Telefonen i sig stöder minneskort på upp till 64 GB. Något som jag sedan också måste lista ut är hur man egentligen ska få t ex foton från kameran att automatiskt hamna i en förvald mapp på minneskortet istället för i telefonens minne där det just nu "bara" finns ca 1,28 GB ledigt utrymme.
Edit2: Mobilen kände av minneskortet och lagrar automatiskt bilderna där. Att själv välja exakt vilken mapp, att döpa om den, att flytta den eller att slänga upp en genväg på en av hemskärmarna verkar dock vara lite svårare. /edit2

I huvudsak är jag annars väldigt nöjd med denna. Tiden får sedan utvisa hur fel eller rätt jag har, särskilt med tanke på att jag inte har någon direkt erfarenhet av surftelefoner sen tidigare.


Edit 3 (2017-09-10):
Ja, ja.. Med tiden har det definitivt visat sig att den där mobilen (ovan) inte alls håller måttet.. längre. För det första slutade min bankapp att fungera på grund av att mobilens programvara (Android) helt enkelt är för gammal. Och att ha bankens app med sig bedömer jag numera som rätt nödvändigt och viktigt. För det andra så är minneskapaciteten helt enkelt alldeles för snålt tilltagen och gör att de appar som jag bedömer att jag vill ha inte ens går att uppdatera (ibland) för att det finns för lite lagring för det. Och så är det ju en rätt liten skärm, och det som stör mig mest med det är att knapparna för textinmatning är små, små, små och det är rätt pillrigt att pricka rätt när man skriver.. vilket gör att man helst inte skriver så värst mycket alls med den.

Så nu har jag riktat in mig på att skaffa en ny mobil. Det blir dock knappast något så kallat "flaggskepp" den här gången heller utan jag håller mig nog till en i mellanklassegmentet, en Samsung Galaxy A3 (2017), som har fått bra recensioner på rätt många ställen och som faktiskt konkurrerar med betydligt dyrare modeller. Det bör vara en fullt duglig smartphone för mina rätt ringa (?) behov i alla fall.