lördag 13 mars 2010

Äntligen har jag provat absint

Förrförra veckan fick jag så att säga ändan ur vagnen en smula och jag bestämde mig för att prova två olika (men ändå rätt snarlika) absinter, och det var inte en dag för tidigt känns det som. Jag var mycket nyfiken och ganska spänd på att prova den här "förbjudna" drycken, för första gången!

I och med att det är första gången så höll jag dock igen en smula så det blev bara (!) flaskor på 20 cl vardera. Framför allt var det för att hålla ner själva kostnaden en smula och men även för att jag inte ska bli sittandes med något relativt kostsamt som det kanske skulle visa sig att jag ändå inte gillar, trots allt.

På tal om kostnad så kan man (i det här fallet jag) tills vidare glömma att handla dessa sorter i Sverige. De skulle helt enkelt kosta uppemot det dubbla. Men så finns de ju heller inte i utbudet på monopolet. Därför beställde jag hela härligheten online från en tysk webbhandel istället. Billigare? Ja, definitivt! Och så är det helt klart ett bättre utbud och sortiment där! (Här är för övrigt en listning av det svenska Systembolagets sortiment och priser gällande absint, undantaget den privatimport som kan ske genom Systembolagets försorg.)


Vad blev det då för underligheter som jag bestämde mig för?

Jo, först och främst en Lemercier Abisinth 72% som jag har haft ögonen på ett tag vid det här laget. Från början tänkte jag beställa den i 70 cl men 20 fick räcka i och med att jag då kan prova ytterligare en sort samtidigt. Dessutom beställde jag den i ett gift-boxutförande vilket gör att jag får med ett riktigt (?) absintglas samt en sked också.

Den andra sorten blev en Verte de Fougerolles. Även den är tämligen stark (72%) men enligt uppgifter på Wormwood Societys forum ska den vara både bättre och mer representativ för hur en riktig och bra absint bör smaka.

Här nedan följer tre bilder där jag visar vad jag alltså bestämde mig för till slut. Försändelsen kom med posten bra mycket fortare än jag kunde tro från början. Jag beställde en fredag och hade varorna hemma redan onsdagen därpå. (Klicka på bilderna om du vill se dem i större format.)



En lite intressant detalj är kanske namnet på Lemerciers absint.. Varför heter den Abisinthe och inte Absinthe trots att den är riktig? Svaret är att det tydligen fortfarande är förbjudet att döpa drycker till något med enbart Absint (Absinthe) i Frankrike, åtminstone för den inhemska marknaden. Om man studerar den andra flaskans (Verte de Fougerolles) etikett lite närmre så står det "Spiritueux aux plantes d'Absinthe" och får producenterna namnge sina alster, alltså att det är en spritdryck framställd med malört. (Se denna wikipediasida om reglerna, under France.) Lemercier valde helt enkelt att döpa om sin absint en liten smula istället och på franska uttalas båda stavningarna ändå på ungefär samma sätt, men även de har i alla fall med att det är en "spiritueux à base de plantes d’absinthe" på etiketten. Det är i vilket fall som helst precis samma sorts dryck som andra riktiga absinter.


Nu har jag alltså även kunnat prova mina första glas absint! :) *Whoopie!*
I brist på en särskild absintfontän (rätt dyra tillbehör det här) blev jag dock tvungen att hälla isvatten från en tillbringare, men jag försökte åtminstone hälla så långsamt och försiktigt jag kunde eftersom det liksom är vad den gamla och riktiga ritualen kräver. Den tredje bilden ovan visar den typiska så kallade louchen (den ogenomskinliga opaliseringen) i ett glas med Verte de Fougerolles, och det är bildandet av denna louche som är lite speciell om man lyckas hälla på isvatten så sakta som möjligt (eller helst bara droppa).

Jag måste i vilket fall som helst säga att huvudsaken, alltså smaken, inte var helt oäven (om man säger som så). Främst tycker jag att det var lite åt lakritshållet, men den var blandad med något annat som jag inte riktigt kan placera. Möjligen är det malörten som träder fram genom eller bakom anissmaken, eller om det är fänkålen? På det hela taget får jag nog ändå beskriva det som lakritsaktigt eller en form av hostmedicin mixat med smaken från de olika örterna som ingår, Och så framträder så klart även en viss bitterhet från malörten. Jag är inte alls någon expert på det här med hur malört, anis, fänkål och annat egentligen smakar från början, så du, som läsare av detta, får nog ha det i åtanke. Min beskrivning är helt subjektiv och baseras på en klar amatörs uppfattning.. Någon särskild smak av rå alkohol tyckte jag mig i alla fall inte kunna känna trots att det märktes ganska tydligt att det inte handlar om någon lättöl eller lättcider precis.

(Denna text fanns tidigare publicerad på min personliga absintsida, men här har den ändå utsatts för en lätt redigering och uppdatering.)

sEt#

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar