Wegeners (GPA) slog ut njurarna

Såå... Efter skovet (Wegeners, GPA) som jag har skrivit om tidigare har mina njurar dessvärre gett upp, kastat in handduken och är ej mer. Detta innebär att dialysbehandling är nödvändig. I början hoppades jag och, vad jag kan förstå, också läkarn(a) att dialysen eventuellt skulle få njurarna att börja fungera något så när tillfredsställande igen. Men det visade sig snart att det var rent önsketänkande. Så nu genomgår (eller -lider beroende på hur man ser på saken) jag dialys a fyra timmar tre dagar i veckan.

Vad en dialysbehandling betyder och innebär kan du läsa mer om på Wikipedia, men den variant jag kör med är så kallad hemodialys (HD).

Undertecknad genomgår dialys.

I stort fungerar det bra för min del. Det som är jobbigast är nog de restriktioner som man åläggs. Framför allt är det vätskeintaget som är lite svårt att begränsa, men jag blir nog bättre och bättre på det med tiden i alla fall. Det känns åtminstone så. Trasiga njurar innebär nämligen att kroppen inte har så många val för att göra sig av med vätskan på. Den naturliga urinproduktionen är kraftigt nedsatt och för somliga dialyspatienter är den helt obefintlig. Så istället för att pissa bort vätskeöverflödet så ansamlas det i kroppen - i vävnaderna, och i värsta fall i lungorna. Dialysen drar bort denna överflödiga vätska. Men om man drar för hårt, mer än ca fyra liter på fyra timmar, så kan resultatet bli blodtrycksfall och/eller kramper. Blodtrycksfall har jag fått ett par gånger och det betyder att man håller på att svimma... Så efter dessa tillfällen har jag åtminstone lärt mig att hålla koll på hur mycket jag dricker och att försöka begränsa det.