Se den här videon innan den plockas bort!
Hitler, spelad av Bruno Ganz, bärsärkar en smula över att YouTube och dess ägare Google plockar bort olika användares parodiska hemmakreationer där de utnyttjar en scen ur själva filmen Undergången (Der Untergang (eller Downfall på engelska)). YouTube uppmanas nämligen av filmbolagen (i det här fallet av Constantin Film AG) att inte tillåta sådana här alster och följaktligen skapar användarna helt enkelt nya parodier, och så får vi väl se vad som händer?
Tyvärr är den engelska texten rätt så omfattande och snabb, så om man inte hinner med får man helt enkelt pausa videon emellanåt.
Keep Internet free and open, säger jag!
Edit (2010-06-09)
Tja.. Det är väl sådana här finurligheter som bolagen vill förbjuda på Internet?
Peace!
måndag 24 maj 2010
onsdag 12 maj 2010
A big No-No!
Det finns klara anledningar till varför man inte bör hålla på med tändstickor och eld i samband med alkohol och försvagat omdöme. När det gäller den välsmakande drycken absint finns det alltså mer än en.. Kolla t ex på den här videon på YouTube. (Varning för en smula obehagliga bilder.)
http://www.youtube.com/watch?v=J-4OaQ9j7kE
Visserligen kan det nog se rätt häftigt och coolt ut med flammande drycker. En liten partyhöjare är det nog i alla fall. Men största möjliga försiktighet anbefalles alltså om man nu ändå ska försöka skojsa till det!
http://www.youtube.com/watch?v=J-4OaQ9j7kE
Visserligen kan det nog se rätt häftigt och coolt ut med flammande drycker. En liten partyhöjare är det nog i alla fall. Men största möjliga försiktighet anbefalles alltså om man nu ändå ska försöka skojsa till det!
fredag 7 maj 2010
Absint-stinn midsommar?
Inför midsommar blir det en aning kämpigt rent ekonomiskt för mig (som den relativt fattiga stackare jag är), men det krävs ju (nåja) ändå lite förnämliga drycker och därför planerar jag att inhandla följande:
1 st riktig findricka, Absinthe Duplais Balance, 1 liter 60%
(Plenty - så det inte behöver bli tomt i glasen.)
Recensioner här, här och här.
1 st budgetvariant, Emile Coulin, 70 cl 55 %*
(Ska vara rätt hyfsad ändå enligt recensioner, och är således och framför allt intressant att testa och jämföra med andra märken.)
Recension här och här.
Och så två glas och två skedar (eftersom det är kul att börja samla på, om och när ekonomin så tillåter.)
Varför köpa allt detta (?) på en gång då?
Jo, frakten blir densamma oavsett om man beställer en souvenirflaska, en 20 cl pyttebutelj billigsprit eller upp till 5 kg kvalitetssprit, och den gränsen bör ju ovanstående klara sig under. 1 l finsprit och 70 cl "budgetdricka" kan nog klara midsommarhelgen då jag kallt räknar med att det finns en del som gärna vill prova, som får mersmak och som sen gärna är med om att förtära godsakerna! ;) Vidare så äger jag ett glas och en absintsked sen tidigare (se bilderna i ett av mina tidigare inlägg) och i och med den här beställningen kommer jag självklart att behålla en uppsättning och "skänka" bort den andra, dubletten i den här beställningen alltså, till en bidragande medfinansiär, och en sådan lär nog behövas.
Varning!
Absint (edit: som jag härmed konsekvent kommer att skriva även om den äkta varianten eftersom jag uttrycker mig på svenska /edit) är normalt en ganska potent rusdryck. Skulle jag försöka mig på att hälla i mig endast en av flaskorna ovan själv under en kväll så skulle jag nog hamna på sjukhusets intensivvårdsavdelning med både andningsstillestånd och hjärnstopp. Detta vill jag ju helst undvika och därför blir det nog till att dela med sig som jag skrev ovan. Absint bör drickas i måttliga mängder! Dessutom bör nog t ex ungdomar med dålig självinsikt och självkontroll hållas på armlängds avstånd.
*) Denna Emile Coulin kan nog jämföras med Père Kermann's Absinthe, som tydligen ändå är producerad i Frankrike och namnet till trots inte har mycket med absinthe att göra. Fast vad jag vet kan Emile Coulin (min budgetvariant ovan) endast jämföras Père Kermann's då det gäller priset. Duplais Balance, som är en riktigt fin absint, beställer man i 50 cl för ca 100-lappen mindre från Tyskland än vad Père Kermann's kostar via den vanliga hederliga kanalen, om man nu inte räknar med frakten. Père Kermann's (Systembolagets budgetvariant alltså) anses av kännare vara rena syntetiska rävgiftet, antagligen helt jämförbar med lite mint- och lakritssmaksatt aceton! Därför anser jag att man inte kan ha vårt kära svenska Systembolag till mycket då det handlar om absint. Andra drycker är de nog hur bra som helst på, men när det handlar om just absint så blir det till att vända sina blickar annorstädes. Läs förresten gärna en kul beskrivning av Père Kermann's på Lilla Blå Bloggens Absintheskola (del 5), eller recensioner här och här.
Det är alltså denna absint, Père Kermann's, som följande råd utfärdas om:
Undvik, undvik... Undvik!!
Ändå är det den enda så kallade absinthen som lagerhålls av Systembolaget och som säljs i vissa butiker. Alla andra sorter är beställningsvaror.
Fast det skulle faktiskt vara intressant att prova den i alla fall, för jämförelses skull och bara man slapp betala, vare sig ekonomiskt eller med välbefinnandet som insats.
1 st riktig findricka, Absinthe Duplais Balance, 1 liter 60% (Plenty - så det inte behöver bli tomt i glasen.)
Recensioner här, här och här.
1 st budgetvariant, Emile Coulin, 70 cl 55 %* (Ska vara rätt hyfsad ändå enligt recensioner, och är således och framför allt intressant att testa och jämföra med andra märken.)
Recension här och här.
Och så två glas och två skedar (eftersom det är kul att börja samla på, om och när ekonomin så tillåter.) Varför köpa allt detta (?) på en gång då?
Jo, frakten blir densamma oavsett om man beställer en souvenirflaska, en 20 cl pyttebutelj billigsprit eller upp till 5 kg kvalitetssprit, och den gränsen bör ju ovanstående klara sig under. 1 l finsprit och 70 cl "budgetdricka" kan nog klara midsommarhelgen då jag kallt räknar med att det finns en del som gärna vill prova, som får mersmak och som sen gärna är med om att förtära godsakerna! ;) Vidare så äger jag ett glas och en absintsked sen tidigare (se bilderna i ett av mina tidigare inlägg) och i och med den här beställningen kommer jag självklart att behålla en uppsättning och "skänka" bort den andra, dubletten i den här beställningen alltså, till en bidragande medfinansiär, och en sådan lär nog behövas.
Varning!
Absint (edit: som jag härmed konsekvent kommer att skriva även om den äkta varianten eftersom jag uttrycker mig på svenska /edit) är normalt en ganska potent rusdryck. Skulle jag försöka mig på att hälla i mig endast en av flaskorna ovan själv under en kväll så skulle jag nog hamna på sjukhusets intensivvårdsavdelning med både andningsstillestånd och hjärnstopp. Detta vill jag ju helst undvika och därför blir det nog till att dela med sig som jag skrev ovan. Absint bör drickas i måttliga mängder! Dessutom bör nog t ex ungdomar med dålig självinsikt och självkontroll hållas på armlängds avstånd.
*) Denna Emile Coulin kan nog jämföras med Père Kermann's Absinthe, som tydligen ändå är producerad i Frankrike och namnet till trots inte har mycket med absinthe att göra. Fast vad jag vet kan Emile Coulin (min budgetvariant ovan) endast jämföras Père Kermann's då det gäller priset. Duplais Balance, som är en riktigt fin absint, beställer man i 50 cl för ca 100-lappen mindre från Tyskland än vad Père Kermann's kostar via den vanliga hederliga kanalen, om man nu inte räknar med frakten. Père Kermann's (Systembolagets budgetvariant alltså) anses av kännare vara rena syntetiska rävgiftet, antagligen helt jämförbar med lite mint- och lakritssmaksatt aceton! Därför anser jag att man inte kan ha vårt kära svenska Systembolag till mycket då det handlar om absint. Andra drycker är de nog hur bra som helst på, men när det handlar om just absint så blir det till att vända sina blickar annorstädes. Läs förresten gärna en kul beskrivning av Père Kermann's på Lilla Blå Bloggens Absintheskola (del 5), eller recensioner här och här.
Det är alltså denna absint, Père Kermann's, som följande råd utfärdas om:
Undvik, undvik... Undvik!!
Ändå är det den enda så kallade absinthen som lagerhålls av Systembolaget och som säljs i vissa butiker. Alla andra sorter är beställningsvaror.
Fast det skulle faktiskt vara intressant att prova den i alla fall, för jämförelses skull och bara man slapp betala, vare sig ekonomiskt eller med välbefinnandet som insats.
torsdag 6 maj 2010
Urdrucket
Well, well. Fyra tombuteljer som minner om gamla goda tider.
En gång innehöll de allihop sällsynt god absint, men så icke längre.. *snyft*
(Lite mer om de olika märkena och vad jag tycker om dem finner du här på min hemsida.)
Jag hoppas dock snart få råd att köpa lite mera, åtminstone så att man har lite findricka till midsommarsillen! :)
En gång innehöll de allihop sällsynt god absint, men så icke längre.. *snyft*
(Lite mer om de olika märkena och vad jag tycker om dem finner du här på min hemsida.)
Jag hoppas dock snart få råd att köpa lite mera, åtminstone så att man har lite findricka till midsommarsillen! :)
onsdag 14 april 2010
Om utförsåkning
Nytt på min personliga hemsida är nu en avdelning om utförsåkning, på skidor alltså. Jag tar främst (än så länge) upp en del råd och tips på vad man bör tänka på om man vill förbättra sin åkning, men framöver tillkommer det kanske mer.
Direktlänk till min sida om utförsåkning. (Finns inte längre.)
Annars? Jo, den senaste absinten (Duplais Balance och Nouvelle Orléans) smakade också bra.
Vad det gäller Wegeners sjukdom så känner jag mig rätt så bra, fast jag är jäkligt trött för det mesta och, särskilt veckan efter en behandling, ganska illamående... Men annars är det på det stora hela taget ganska bra ändå.
Direktlänk till min sida om utförsåkning. (Finns inte längre.)
Annars? Jo, den senaste absinten (Duplais Balance och Nouvelle Orléans) smakade också bra.
Vad det gäller Wegeners sjukdom så känner jag mig rätt så bra, fast jag är jäkligt trött för det mesta och, särskilt veckan efter en behandling, ganska illamående... Men annars är det på det stora hela taget ganska bra ändå.
sEt#
onsdag 17 mars 2010
Nästa beställning absint?
Jag sitter här och funderar så smått på vad jag ska köpa för absint nästa gång? Drycken föll mig ju faktiskt i smaken så att säga.. Men så finns det så klart en del olika märken som jag har uppmärksammat och blivit lite mer intresserad av än andra, och i någon ände måste man ju fortsätta. Jag tror dock att jag har fastnat för ett märke som heter Absinthe Duplais Balance, vilket är ett schweiziskt destillat tillverkad helt enligt det gamla "riktiga" förfarandet*, och det är något som ändå är ett krav så här i början av min karriär som blivande absintheur.Absinthe Duplais Balance (bilden här till höger) får ganska genomgående fina omdömen av olika finsmakare och kännare, t ex här på The Wormwood Society, och för att vara ett märke i mellanprisklassen verkar det vara en mycket prisvärd dricka.. om man köper den på "rätt" sätt (eller "fel" beroende på hur man ser det) alltså.. Jag måste dock erkänna att just det officiella svenska listpriset på denna absint gör detta märke ännu intressantare.
Tittar man på priset som gäller om man köper en flaska officiellt och genom den rätta kanalen (länk till Bolagets sida här) så landar en halvliterflaska på 707 kr.. och det är ju.. öhm.. liiite dyrt kan man tycka, särskilt eftersom man beställer exakt samma sort från t ex Tyskland för endast ca 260 kr. Till och med en literflaska med Duplais Balance kostar knappt 430 :- (SEK) är klart billigare än Bolagets halvliter. Dessutom är märket även på Systembolaget listat som beställningsvara. (När man beställer från Tyskland får man dock räkna med fraktkostnaden som är mellan en knapp hundring till knappt 160 kr) Men denna megagigantiska prisskillnad gör ju valet relativt självklart, och detta trots att jag ändå hyser en viss sympati för det svenska systemet där alkoholhaltiga drycker åtminstone inte ska säljas helt vind för våg.
En annan sak som gör denna Duplais Balance rätt intressant, för min personliga del i alla fall, är dess (och en del av samma producents* övriga sorter) koppling till det som ändå får kalla undergroundkultur. Man tillverkar bland annat en absint som utvecklats i samarbete med chockrockaren Marilyn Manson (Mansinthe), och så har man ett annat märke som tillverkas efter visst samarbete med den schweiziske konstnären H.R. Giger (Brevans HR Giger).
Vem är då denne H.R. Giger kanske du undrar? Och då svarar jag att det han är mest känd för är designen till monstret och den utomjordiska farkosten i den numera klassiska rymdskräckfilmen Alien. Då får du förhoppningsvis åtminstone en hum stilen på H.R. Gigers konst.Det var egentligen denna absint som jag från början (efter min första beställning och provning alltså) var mest intresserad av, men Duplais Balance vinner nog ändå matchen. Dess koppling till undergroundkultur är ju ännu mer intrikat skulle man kunna säga, plus att den får bättre betyg i de flesta recensionerna på nätet. Kopplingen här är annars att den är producerad som en hyllning till den nu hädangångne musikern John Balance från det engelska alternativbandet Coil, och det är Coils andra hälft, Peter Christopherson, som bidragit med själva konstverket till etiketten.
Nåja. Det blir alltså av allt att döma en sådan här Absinthe Duplais Balance som jag ger mig i kast med härnäst, och förhoppningsvis beställer jag en styck butelj (på 50 cl i alla fall) relativt snart.. :)
sEt#
Edit:
*) Tillverkare för alla nämnda märken i det här blogginlägget är det schweiziska familjeföretaget Matter-Luginbühl AG, som även kallar sig Erlebnisbrennerei.
En liten Wegenersuppdatering
En del har faktiskt hänt sedan jag senast skrev något om hur jag mår i samband med behandlingen mot Wegeners granulomatos. Även om det inte är mycket så finns det kanske någon där ute som är intresserad av en liten uppdatering i alla fall?
Nu verkar det som om behandlingen börjar ta sin tribut, så att säga, åtminstone om man jämför med hur jag kände mig från början. Då (i början av behandlingen) kände jag mig nästan hur pigg som helst och jag fylldes med rätt positiv energi. Av allt att döma hänger det samman med att jag fick en massiv kur med kortison i början, 80 mg/dag. Nu är det nere på 20 mg. Dessutom misstänker jag själv att cytostatikabehandlingarna med Sendoxan liksom har ackumulerats mer och mer i kroppen och att jag nu reagerar mer än tidigare på det. Det gör att jag definitivt är tröttare än tidigare och dessutom känner jag av illamående mer och mer. Numera kan det senare hänga i ungefär en vecka, dock inte konstant vilket jag känner mig ganska tacksam för!
Personalen och framför allt läkaren på Njuravdelningen på KSS i Skövde säger dock att detta är ganska normala reaktioner. Dessutom har behandlingen definitivt effekt. Alla krämpor (hosta, ögoninflammation, svullnad i och omkring näsan, ledvärk, magont etc) som jag kände av och "led" av tidigare har försvunnit, helt och hållet. Något som också är rätt positivt i sammanhanget är att jag lyckats hålla mig frisk från influensor och infektioner under hela tiden som behandlingen mot Wegeners pågått. Jag vet inte riktigt vad som hade hänt om jag drabbats av en influensa t ex, men på grund av att mitt immunförsvar är nedsatt en hel del så hade jag kanske drabbats ganska allvarligt?
Hade krämporna, som jag nämde ovan, inte försvunnit så hade jag nog sett betydligt mera negativt på tillvaron än jag ändå gör. Sendoxanbehandlingen har fullgod effekt på sjukdomen och det håller jag självfallet tillgodo med så att säga! :)
Nu verkar det som om behandlingen börjar ta sin tribut, så att säga, åtminstone om man jämför med hur jag kände mig från början. Då (i början av behandlingen) kände jag mig nästan hur pigg som helst och jag fylldes med rätt positiv energi. Av allt att döma hänger det samman med att jag fick en massiv kur med kortison i början, 80 mg/dag. Nu är det nere på 20 mg. Dessutom misstänker jag själv att cytostatikabehandlingarna med Sendoxan liksom har ackumulerats mer och mer i kroppen och att jag nu reagerar mer än tidigare på det. Det gör att jag definitivt är tröttare än tidigare och dessutom känner jag av illamående mer och mer. Numera kan det senare hänga i ungefär en vecka, dock inte konstant vilket jag känner mig ganska tacksam för!
Personalen och framför allt läkaren på Njuravdelningen på KSS i Skövde säger dock att detta är ganska normala reaktioner. Dessutom har behandlingen definitivt effekt. Alla krämpor (hosta, ögoninflammation, svullnad i och omkring näsan, ledvärk, magont etc) som jag kände av och "led" av tidigare har försvunnit, helt och hållet. Något som också är rätt positivt i sammanhanget är att jag lyckats hålla mig frisk från influensor och infektioner under hela tiden som behandlingen mot Wegeners pågått. Jag vet inte riktigt vad som hade hänt om jag drabbats av en influensa t ex, men på grund av att mitt immunförsvar är nedsatt en hel del så hade jag kanske drabbats ganska allvarligt?
Hade krämporna, som jag nämde ovan, inte försvunnit så hade jag nog sett betydligt mera negativt på tillvaron än jag ändå gör. Sendoxanbehandlingen har fullgod effekt på sjukdomen och det håller jag självfallet tillgodo med så att säga! :)
mvh sEt#
lördag 13 mars 2010
Äntligen har jag provat absint
Förrförra veckan fick jag så att säga ändan ur vagnen en smula och jag bestämde mig för att prova två olika (men ändå rätt snarlika) absinter, och det var inte en dag för tidigt känns det som. Jag var mycket nyfiken och ganska spänd på att prova den här "förbjudna" drycken, för första gången!
I och med att det är första gången så höll jag dock igen en smula så det blev bara (!) flaskor på 20 cl vardera. Framför allt var det för att hålla ner själva kostnaden en smula och men även för att jag inte ska bli sittandes med något relativt kostsamt som det kanske skulle visa sig att jag ändå inte gillar, trots allt.
På tal om kostnad så kan man (i det här fallet jag) tills vidare glömma att handla dessa sorter i Sverige. De skulle helt enkelt kosta uppemot det dubbla. Men så finns de ju heller inte i utbudet på monopolet. Därför beställde jag hela härligheten online från en tysk webbhandel istället. Billigare? Ja, definitivt! Och så är det helt klart ett bättre utbud och sortiment där! (Här är för övrigt en listning av det svenska Systembolagets sortiment och priser gällande absint, undantaget den privatimport som kan ske genom Systembolagets försorg.)
Vad blev det då för underligheter som jag bestämde mig för?
Jo, först och främst en Lemercier Abisinth 72% som jag har haft ögonen på ett tag vid det här laget. Från början tänkte jag beställa den i 70 cl men 20 fick räcka i och med att jag då kan prova ytterligare en sort samtidigt. Dessutom beställde jag den i ett gift-boxutförande vilket gör att jag får med ett riktigt (?) absintglas samt en sked också.
Den andra sorten blev en Verte de Fougerolles. Även den är tämligen stark (72%) men enligt uppgifter på Wormwood Societys forum ska den vara både bättre och mer representativ för hur en riktig och bra absint bör smaka.
Här nedan följer tre bilder där jag visar vad jag alltså bestämde mig för till slut. Försändelsen kom med posten bra mycket fortare än jag kunde tro från början. Jag beställde en fredag och hade varorna hemma redan onsdagen därpå. (Klicka på bilderna om du vill se dem i större format.)
En lite intressant detalj är kanske namnet på Lemerciers absint.. Varför heter den Abisinthe och inte Absinthe trots att den är riktig? Svaret är att det tydligen fortfarande är förbjudet att döpa drycker till något med enbart Absint (Absinthe) i Frankrike, åtminstone för den inhemska marknaden. Om man studerar den andra flaskans (Verte de Fougerolles) etikett lite närmre så står det "Spiritueux aux plantes d'Absinthe" och så får producenterna namnge sina alster, alltså att det är en spritdryck framställd med malört. (Se denna wikipediasida om reglerna, under France.) Lemercier valde helt enkelt att döpa om sin absint en liten smula istället och på franska uttalas båda stavningarna ändå på ungefär samma sätt, men även de har i alla fall med att det är en "spiritueux à base de plantes d’absinthe" på etiketten. Det är i vilket fall som helst precis samma sorts dryck som andra riktiga absinter.
Nu har jag alltså även kunnat prova mina första glas absint! :) *Whoopie!*
I brist på en särskild absintfontän (rätt dyra tillbehör det här) blev jag dock tvungen att hälla isvatten från en tillbringare, men jag försökte åtminstone hälla så långsamt och försiktigt jag kunde eftersom det liksom är vad den gamla och riktiga ritualen kräver. Den tredje bilden ovan visar den typiska så kallade louchen (den ogenomskinliga opaliseringen) i ett glas med Verte de Fougerolles, och det är bildandet av denna louche som är lite speciell om man lyckas hälla på isvatten så sakta som möjligt (eller helst bara droppa).
Jag måste i vilket fall som helst säga att huvudsaken, alltså smaken, inte var helt oäven (om man säger som så). Främst tycker jag att det var lite åt lakritshållet, men den var blandad med något annat som jag inte riktigt kan placera. Möjligen är det malörten som träder fram genom eller bakom anissmaken, eller om det är fänkålen? På det hela taget får jag nog ändå beskriva det som lakritsaktigt eller en form av hostmedicin mixat med smaken från de olika örterna som ingår, Och så framträder så klart även en viss bitterhet från malörten. Jag är inte alls någon expert på det här med hur malört, anis, fänkål och annat egentligen smakar från början, så du, som läsare av detta, får nog ha det i åtanke. Min beskrivning är helt subjektiv och baseras på en klar amatörs uppfattning.. Någon särskild smak av rå alkohol tyckte jag mig i alla fall inte kunna känna trots att det märktes ganska tydligt att det inte handlar om någon lättöl eller lättcider precis.
(Denna text fanns tidigare publicerad på mina personliga absintsidor, men här har den ändå utsatts för en lätt redigering och uppdatering.)
I och med att det är första gången så höll jag dock igen en smula så det blev bara (!) flaskor på 20 cl vardera. Framför allt var det för att hålla ner själva kostnaden en smula och men även för att jag inte ska bli sittandes med något relativt kostsamt som det kanske skulle visa sig att jag ändå inte gillar, trots allt.
På tal om kostnad så kan man (i det här fallet jag) tills vidare glömma att handla dessa sorter i Sverige. De skulle helt enkelt kosta uppemot det dubbla. Men så finns de ju heller inte i utbudet på monopolet. Därför beställde jag hela härligheten online från en tysk webbhandel istället. Billigare? Ja, definitivt! Och så är det helt klart ett bättre utbud och sortiment där! (Här är för övrigt en listning av det svenska Systembolagets sortiment och priser gällande absint, undantaget den privatimport som kan ske genom Systembolagets försorg.)
Vad blev det då för underligheter som jag bestämde mig för?
Jo, först och främst en Lemercier Abisinth 72% som jag har haft ögonen på ett tag vid det här laget. Från början tänkte jag beställa den i 70 cl men 20 fick räcka i och med att jag då kan prova ytterligare en sort samtidigt. Dessutom beställde jag den i ett gift-boxutförande vilket gör att jag får med ett riktigt (?) absintglas samt en sked också.
Den andra sorten blev en Verte de Fougerolles. Även den är tämligen stark (72%) men enligt uppgifter på Wormwood Societys forum ska den vara både bättre och mer representativ för hur en riktig och bra absint bör smaka.
Här nedan följer tre bilder där jag visar vad jag alltså bestämde mig för till slut. Försändelsen kom med posten bra mycket fortare än jag kunde tro från början. Jag beställde en fredag och hade varorna hemma redan onsdagen därpå. (Klicka på bilderna om du vill se dem i större format.)
En lite intressant detalj är kanske namnet på Lemerciers absint.. Varför heter den Abisinthe och inte Absinthe trots att den är riktig? Svaret är att det tydligen fortfarande är förbjudet att döpa drycker till något med enbart Absint (Absinthe) i Frankrike, åtminstone för den inhemska marknaden. Om man studerar den andra flaskans (Verte de Fougerolles) etikett lite närmre så står det "Spiritueux aux plantes d'Absinthe" och så får producenterna namnge sina alster, alltså att det är en spritdryck framställd med malört. (Se denna wikipediasida om reglerna, under France.) Lemercier valde helt enkelt att döpa om sin absint en liten smula istället och på franska uttalas båda stavningarna ändå på ungefär samma sätt, men även de har i alla fall med att det är en "spiritueux à base de plantes d’absinthe" på etiketten. Det är i vilket fall som helst precis samma sorts dryck som andra riktiga absinter.
Nu har jag alltså även kunnat prova mina första glas absint! :) *Whoopie!*
I brist på en särskild absintfontän (rätt dyra tillbehör det här) blev jag dock tvungen att hälla isvatten från en tillbringare, men jag försökte åtminstone hälla så långsamt och försiktigt jag kunde eftersom det liksom är vad den gamla och riktiga ritualen kräver. Den tredje bilden ovan visar den typiska så kallade louchen (den ogenomskinliga opaliseringen) i ett glas med Verte de Fougerolles, och det är bildandet av denna louche som är lite speciell om man lyckas hälla på isvatten så sakta som möjligt (eller helst bara droppa).
Jag måste i vilket fall som helst säga att huvudsaken, alltså smaken, inte var helt oäven (om man säger som så). Främst tycker jag att det var lite åt lakritshållet, men den var blandad med något annat som jag inte riktigt kan placera. Möjligen är det malörten som träder fram genom eller bakom anissmaken, eller om det är fänkålen? På det hela taget får jag nog ändå beskriva det som lakritsaktigt eller en form av hostmedicin mixat med smaken från de olika örterna som ingår, Och så framträder så klart även en viss bitterhet från malörten. Jag är inte alls någon expert på det här med hur malört, anis, fänkål och annat egentligen smakar från början, så du, som läsare av detta, får nog ha det i åtanke. Min beskrivning är helt subjektiv och baseras på en klar amatörs uppfattning.. Någon särskild smak av rå alkohol tyckte jag mig i alla fall inte kunna känna trots att det märktes ganska tydligt att det inte handlar om någon lättöl eller lättcider precis.
(Denna text fanns tidigare publicerad på mina personliga absintsidor, men här har den ändå utsatts för en lätt redigering och uppdatering.)
sEt#
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)