Ja, det här blir ytterligare en promotion bloggpost till min egen sajt, som jag förvisso verkligen vill rekommendera. ;-)
Nu har jag skrivit en sida om den förträffliga appen Signal. Den skyddar din kommunikation vare sig den sker via SMS, i chat, meddelanden, röst- och video-samtal eller för överföring av filer (såvida båda eller alla parter använder appen). En sak som jag faktiskt tycker är lite märklig är att långt ifrån alla redan använder Signal. (?)
Klicka på bilden för att ta dig till sidan...
.. eller använd länken här nedan:
sethpylad.se/html/signal.html
fredag 7 februari 2020
torsdag 6 februari 2020
Mina sidor på nätet om absint
Precis som jag nyligen har gjort på min Facebooksida, vill jag även här promota mina specialsidor om absint. Där finns rätt mycket att läsa om bland annat absintens smått fantastiska historia, fakta om drycken och om hur den ska produceras, men även konsumeras. Absint har med åren blivit en tämligen stor.. eh, hobby ändå, precis som somliga har exempelvis whisky som hobby. Mer om min personliga absinthistoria finns så klart även med i den avslutande delen som jag har valt att kalla "Jag och 'min' absint".
Probably the Bestest sajt på svenska om absint?? ;-)
Trevlig läsning. :-)
URL'n som gäller är annars: sethpylad.se/html/absinthe/start.html
Probably the Bestest sajt på svenska om absint?? ;-)
Trevlig läsning. :-)
![]() |
| Klicka på bilden för att gå till sajten. |
URL'n som gäller är annars: sethpylad.se/html/absinthe/start.html
söndag 26 januari 2020
Uppdatering om min Wegeners/GPA
Hej igen & long time no see, bloggen.. och eventuella läsare!
Hur är det nu för tiden? Varför hör du aldrig av dig?
Well, alltså. Tiden bara rullar på utan att man märker särskilt mycket av den, och förmodligen har det rätt mycket att göra med att man går på dialys tre dagar i veckan. Sen ser man på film/TV, lyssnar på musik, läser en del och kollar statusuppdateringar på nätet... Inte mycket annat om sanningen ska fram. Dialysen tar trots allt en del kraft. Vidare blir det ju inte precis bättre, eller lättare, av att den där autoimmuna Wegeners/GPA-sjukdomen har gett sig till känna igen.
Det började söndagen den 12 januari med att jag låg och slumrade och vaknade till liv genom att jag tyckte mig ha lite svårt att andas. Inget alarmerande tyckte jag. Men det blev rätt så snabbt värre och värre. Jag började rossla en del, i brist på ett bättre ord, och snart så ville jag liksom hosta upp något. Slem, vätska? Vad visste jag? Besökte klosetten och då kom det blod, och inte så lite. (Sammanlagt drygt en deciliter klarrött blod ungefär.) Hostade, spottade och flämtade en del. Svårt med andningen...
Det var då en viss panik infann sig. Jag tänkte att det här är ju inget bra. Så jag fick tag på telefonen och slog 112 och kom fram rätt så omgående. Efter att i tämligen raska och rätt ansträngda ordalag ha förklarat läget så var det inte mycket snack om saken. De skickade en ambulans per omgående, bad mig låsa upp ytterdörren och sen lägga mig med benen i högläge.
Därefter fick jag vänta en kvart, tjugo minuter på själva ambulansen. Men under den tiden så stillade sig blodflödet. Och när den (ambulansen alltså) väl kom och sjuksköterskorna kollade upp mig (blodtryck, syresättning och med stetoskop) så var jag ändå tillbaka i någorlunda normalläge. Förutom att jag var lite uppjagad, så att säga.
Hur som helst så behövde jag inte åka till akuten eller något sådant, men ambulanspersonalen ville att jag skulle ta upp händelsen med dialyspersonalen följande tisdag, vilket jag gjorde. Detta föranledde en datortomografi som visade att jag hade så kallade granulom i lungorna; en form av inflammatoriska blodfyllda "blåsor" (?) och en av dessa hade alltså spruckit varvid jag hade hostat blod. Dessa granulom är bara ett av alla de symtom och sjukdomstillstånd som (kan) orsakas av Wegeners sjukdom (GPA).
Så, nu har jag påbörjat en ny kur med Sendoxanbehandling, vilket är en form av cytostatika som man får genom dropp och som ska trycka tillbaka min autoimmuna sjukdom och hindra vidare angrepp på diverse organ. Första pulsen (droppbehandling) av sex stycken planerade skedde förra onsdagen (den 15 januari) och ska återupprepas var tredje vecka.
Edit:
Förutom att jag lagt till en bild (ovan) så kanske jag bör nämna att Sendoxanbehandlingen (cytostatikan) gör att jag blir akut illamående. Förut så har jag främst drabbats samma kväll, men den här gången blev det rätt.. äckligt, måste jag säga, under dialysen dagen efter. Allt gick hur bra som helst och jag mådde riktigt bra, eller helt klart som vanligt i alla fall, tills ungefär fem, tio minuter innan avslut. Då kände jag att det liksom började susa till i huvudet så jag ringde på larmknappen. När en undersköterska kom in så sa jag bara "blodtrycksfall". När hon började mixtra för att få upp benen i högläge så hann jag bara få fram ett enda ord till; "Illamående." ... Sedan kommer jag inte ihåg mer.
När jag återfick medvetandet igen (efter bara någon eller några minuter) så tog det faktiskt en stund innan jag insåg vad som hade hänt. Jag hade äckligt klet i munnen och hade hamnat i så bra sidostupa huvudläge som möjligt. Sedan insåg jag att jag hade spytt under medvetslösheten! Och det var inte färdigt på långa vägar. Oh, nej! I omgångar kände jag mig rätt bra, och sen plötsligt bara "Oouuuäärk!!" ... Facit blev i alla fall att jag fick två sprutor med något medikament mot illamående. Men då dessa inte hjälpte utan att jag fick fler uppkastningar så sattes det in dropp, mot illamående alltså. Och då blev det i alla fall bra igen. Till slut.
Så.. Sendoxan är ändå en rätt tung behandling. Första omgången som jag fick ca 10 pulser (2010) så mådde jag bara bättre och bättre eftersom den autoimmuna sjukdomen pressades tillbaka. Den andra omgången (under 2017 om jag inte minns fel) så började jag känna av illamåendet, men då bara under samma kväll som själva behandlingarna. Nu skedde det alltså dagen efter, och det var jag i princip helt oförberedd på.
Förutom Sendoxan behandlas jag för närvarande med en rätt massiv dos kortison. Kortisonbehandlingen innebär, initialt, att man får en åtminstone märkbar energi-boost. Så jag har för tillfället lite svårare än normalt att sova, plus att jag känner mig en aning uppe i varv. Men det är alls ingenting negativt.. om det inte håller i sig för länge alltså.
Edit 2020-02-06:
Senaste är att jag igår fick min andra puls med Sendoxan, och själva behandlingen flöt på bra, utan större bekymmer i alla fall. Sedan mådde jag rätt fint under kvällen och även i början av dagens (idag alltså) dialys. En bit in under dialysen fick jag dock lite problem. Inte alls som förra gången, men jag blev i alla fall illamående och i princip spyfärdig. Sköterskan stängde då av vätskedragningen varvid jag rätt snabb, faktiskt, blev samma goe Seth som tidigare.. ;-)
Mot slutet av dialysen kände jag mig dock rätt spak igen. Inte illamående längre, men lite svagare och "vingligare" än annars.
Nu, under kvällen, känner jag mig dock helt okej igen.
Hur är det nu för tiden? Varför hör du aldrig av dig?
Well, alltså. Tiden bara rullar på utan att man märker särskilt mycket av den, och förmodligen har det rätt mycket att göra med att man går på dialys tre dagar i veckan. Sen ser man på film/TV, lyssnar på musik, läser en del och kollar statusuppdateringar på nätet... Inte mycket annat om sanningen ska fram. Dialysen tar trots allt en del kraft. Vidare blir det ju inte precis bättre, eller lättare, av att den där autoimmuna Wegeners/GPA-sjukdomen har gett sig till känna igen.
Det började söndagen den 12 januari med att jag låg och slumrade och vaknade till liv genom att jag tyckte mig ha lite svårt att andas. Inget alarmerande tyckte jag. Men det blev rätt så snabbt värre och värre. Jag började rossla en del, i brist på ett bättre ord, och snart så ville jag liksom hosta upp något. Slem, vätska? Vad visste jag? Besökte klosetten och då kom det blod, och inte så lite. (Sammanlagt drygt en deciliter klarrött blod ungefär.) Hostade, spottade och flämtade en del. Svårt med andningen...
Det var då en viss panik infann sig. Jag tänkte att det här är ju inget bra. Så jag fick tag på telefonen och slog 112 och kom fram rätt så omgående. Efter att i tämligen raska och rätt ansträngda ordalag ha förklarat läget så var det inte mycket snack om saken. De skickade en ambulans per omgående, bad mig låsa upp ytterdörren och sen lägga mig med benen i högläge.
Därefter fick jag vänta en kvart, tjugo minuter på själva ambulansen. Men under den tiden så stillade sig blodflödet. Och när den (ambulansen alltså) väl kom och sjuksköterskorna kollade upp mig (blodtryck, syresättning och med stetoskop) så var jag ändå tillbaka i någorlunda normalläge. Förutom att jag var lite uppjagad, så att säga.
Hur som helst så behövde jag inte åka till akuten eller något sådant, men ambulanspersonalen ville att jag skulle ta upp händelsen med dialyspersonalen följande tisdag, vilket jag gjorde. Detta föranledde en datortomografi som visade att jag hade så kallade granulom i lungorna; en form av inflammatoriska blodfyllda "blåsor" (?) och en av dessa hade alltså spruckit varvid jag hade hostat blod. Dessa granulom är bara ett av alla de symtom och sjukdomstillstånd som (kan) orsakas av Wegeners sjukdom (GPA).
![]() |
| Bilden ovan inte från min röntgen/datortomografi utan enbart ämnad som illustration och är hämtad från Wikipediasidan om GPA. Här en betydligt kortare version av Wikipediasidan på svenska. |
Så, nu har jag påbörjat en ny kur med Sendoxanbehandling, vilket är en form av cytostatika som man får genom dropp och som ska trycka tillbaka min autoimmuna sjukdom och hindra vidare angrepp på diverse organ. Första pulsen (droppbehandling) av sex stycken planerade skedde förra onsdagen (den 15 januari) och ska återupprepas var tredje vecka.
Edit:
Förutom att jag lagt till en bild (ovan) så kanske jag bör nämna att Sendoxanbehandlingen (cytostatikan) gör att jag blir akut illamående. Förut så har jag främst drabbats samma kväll, men den här gången blev det rätt.. äckligt, måste jag säga, under dialysen dagen efter. Allt gick hur bra som helst och jag mådde riktigt bra, eller helt klart som vanligt i alla fall, tills ungefär fem, tio minuter innan avslut. Då kände jag att det liksom började susa till i huvudet så jag ringde på larmknappen. När en undersköterska kom in så sa jag bara "blodtrycksfall". När hon började mixtra för att få upp benen i högläge så hann jag bara få fram ett enda ord till; "Illamående." ... Sedan kommer jag inte ihåg mer.
När jag återfick medvetandet igen (efter bara någon eller några minuter) så tog det faktiskt en stund innan jag insåg vad som hade hänt. Jag hade äckligt klet i munnen och hade hamnat i så bra sidostupa huvudläge som möjligt. Sedan insåg jag att jag hade spytt under medvetslösheten! Och det var inte färdigt på långa vägar. Oh, nej! I omgångar kände jag mig rätt bra, och sen plötsligt bara "Oouuuäärk!!" ... Facit blev i alla fall att jag fick två sprutor med något medikament mot illamående. Men då dessa inte hjälpte utan att jag fick fler uppkastningar så sattes det in dropp, mot illamående alltså. Och då blev det i alla fall bra igen. Till slut.
Så.. Sendoxan är ändå en rätt tung behandling. Första omgången som jag fick ca 10 pulser (2010) så mådde jag bara bättre och bättre eftersom den autoimmuna sjukdomen pressades tillbaka. Den andra omgången (under 2017 om jag inte minns fel) så började jag känna av illamåendet, men då bara under samma kväll som själva behandlingarna. Nu skedde det alltså dagen efter, och det var jag i princip helt oförberedd på.
Förutom Sendoxan behandlas jag för närvarande med en rätt massiv dos kortison. Kortisonbehandlingen innebär, initialt, att man får en åtminstone märkbar energi-boost. Så jag har för tillfället lite svårare än normalt att sova, plus att jag känner mig en aning uppe i varv. Men det är alls ingenting negativt.. om det inte håller i sig för länge alltså.
Edit 2020-02-06:
Senaste är att jag igår fick min andra puls med Sendoxan, och själva behandlingen flöt på bra, utan större bekymmer i alla fall. Sedan mådde jag rätt fint under kvällen och även i början av dagens (idag alltså) dialys. En bit in under dialysen fick jag dock lite problem. Inte alls som förra gången, men jag blev i alla fall illamående och i princip spyfärdig. Sköterskan stängde då av vätskedragningen varvid jag rätt snabb, faktiskt, blev samma goe Seth som tidigare.. ;-)
Mot slutet av dialysen kände jag mig dock rätt spak igen. Inte illamående längre, men lite svagare och "vingligare" än annars.
Nu, under kvällen, känner jag mig dock helt okej igen.
Etiketter:
Wegeners
torsdag 2 maj 2019
Ny hemvist för min hemsida
För dig som eventuellt inte kände till det redan så har min hemsida numera en ny adress, eller ett nytt domännamn som det också kallas. Och med anledning av detta har jag även uppdaterat länkarna här på bloggen från och med juni 2016 som leder till hemsidan, så att de ska vara aktuella och inte pekar på en obefintlig webbplats. Övergången till ny webbadress skedde i samband med att jag bytte upp mig från ett gratiskonto på mitt ISP-abbonemang till ett vanligt webbhotell.
URL'n som gäller tills vidare är: https://sethpylad.se/
![]() |
| Klicka på bilden ovan för att gå till sajten. |
URL'n som gäller tills vidare är: https://sethpylad.se/
lördag 1 december 2018
PGP/GnuPG-kryptering i Windows
Nu har jag skapat en ny sida på min webbplats om hur du kan kryptera (framför allt din e-post) under Windowsplattformen med hjälp av programsviten Gpg4win.
Länk till min sida: sethpylad.se/html/crypto.html
Eftersom jag inte har någon bra koll på hur det går till eller vilka verktyg man kan använda på andra operativsystem så länkar jag här bara till två sidor som behandlar ungefär samma krypteringsförfarande med GPGTools under macOS och med Thunderbird och Enigmail under Linux. I samtliga fall handlar det i grunden om kryptering med GnuPG (GPG).
Länk till min sida: sethpylad.se/html/crypto.html

Eftersom jag inte har någon bra koll på hur det går till eller vilka verktyg man kan använda på andra operativsystem så länkar jag här bara till två sidor som behandlar ungefär samma krypteringsförfarande med GPGTools under macOS och med Thunderbird och Enigmail under Linux. I samtliga fall handlar det i grunden om kryptering med GnuPG (GPG).
Etiketter:
datorsäkerhet,
integritet,
IT,
Windows
lördag 6 oktober 2018
Wegeners (GPA) slog ut njurarna
Såå... Efter skovet (Wegeners, GPA) som jag har skrivit om tidigare har mina njurar dessvärre gett upp, kastat in handduken och är ej mer. Detta innebär att dialysbehandling är nödvändig. I början hoppades jag och, vad jag kan förstå, också läkarn(a) att dialysen eventuellt skulle få njurarna att börja fungera något så när tillfredsställande igen. Men det visade sig snart att det var rent önsketänkande. Så nu genomgår (eller -lider beroende på hur man ser på saken) jag dialys a fyra timmar tre dagar i veckan.
Vad en dialysbehandling betyder och innebär kan du läsa mer om på Wikipedia, men den variant jag kör med är så kallad hemodialys (HD).
![]() |
| Undertecknad genomgår dialys. |
I stort fungerar det bra för min del. Det som är jobbigast är nog de restriktioner som man åläggs. Framför allt är det vätskeintaget som är lite svårt att begränsa, men jag blir nog bättre och bättre på det med tiden i alla fall. Det känns åtminstone så. Trasiga njurar innebär nämligen att kroppen inte har så många val för att göra sig av med vätskan på. Den naturliga urinproduktionen är kraftigt nedsatt och för somliga dialyspatienter är den helt obefintlig. Så istället för att pissa bort vätskeöverflödet så ansamlas det i kroppen - i vävnaderna, och i värsta fall i lungorna. Dialysen drar bort denna överflödiga vätska. Men om man drar för hårt, mer än ca fyra liter på fyra timmar, så kan resultatet bli blodtrycksfall och/eller kramper. Blodtrycksfall har jag fått ett par gånger och det betyder att man håller på att svimma... Så efter dessa tillfällen har jag åtminstone lärt mig att hålla koll på hur mycket jag dricker och att försöka begränsa det.
söndag 23 september 2018
Inom kort
Detta är nog den "sömnigaste" bloggen som finns, mig veterligen. Men tanken är att jag inom kort kommer att skriva ett nytt inlägg och det ska handla om min Wegenerssjukdom (eller GPA som den numera kallas eftersom upptäckaren Friedrich Wegener tydligen var nazist). Först ska jag dock se om jag kanske kan ta några fotografier i sjukhusmiljö. Det uttrycks tydligt att fotografering på sjukhuset där jag vårdas (emellanåt) är helt förbjuden, men förhoppningsvis kan jag kanske få någon form av dispens eftersom jag endast kommer att fotografera mig själv.
Etiketter:
allmänt,
personligt,
Wegeners
lördag 30 september 2017
Ytterligare en svensk absint
Kan en svensk producent tillverka en fullt duglig absint? En som, trots att den ligger hundralappen billigare än den näst billigaste (just nu) i Systembolagets sortiment, ändå inte smakar räv och som man utan att skämmas vågar bjuda åtminstone noviser på?
Jodå, skulle jag vilja säga. Quarantaine Absinthe Verte de Thor Wallgren* är just en sådan. Nu ska det sägas direkt att det inte är någon top of the range-absint, inte för min del i alla fall. Men jag tror nog att den gode Thor med Quarantaine velat skapa en absint som fungerar utmärkt som en (billigare) introduktion. Malörten finns definitivt där, liksom fänkålen och anisen, plus något annat som jag inte kan placera. Men för min del, alltså en helt subjektiv uppfattning, skulle den må bra (eller bättre) av en uns mer anis. Men detta gäller för min personliga del även en del andra absinter som ofta är betydligt dyrare. Quarantaine är nog lite för skarp i smaken för att nå upp till "toppen" (för min del alltså) och en liten sockerbit hjälper en hel del. Men vad jag kan förstå så finns det många andra absintörer som gillar den här formen av, låt mig kalla den så, lite skarpare absint.
Men som sagt. Vad är att vänta av marknadens (förmodligen) billigaste och ändå helt äkta absint?
Louchen (alltså opaliseringen) är det absolut inget fel på. Den stiger upp från botten av glaset som sig bör när man tillsätter iskallt vatten, och slutar med en precis lagom "grumlighet".
Här på absinthes.com kan du läsa en lite mer "expertig" recension av Quarantaine, signerad Marc Thuillier, på engelska.
Jodå, skulle jag vilja säga. Quarantaine Absinthe Verte de Thor Wallgren* är just en sådan. Nu ska det sägas direkt att det inte är någon top of the range-absint, inte för min del i alla fall. Men jag tror nog att den gode Thor med Quarantaine velat skapa en absint som fungerar utmärkt som en (billigare) introduktion. Malörten finns definitivt där, liksom fänkålen och anisen, plus något annat som jag inte kan placera. Men för min del, alltså en helt subjektiv uppfattning, skulle den må bra (eller bättre) av en uns mer anis. Men detta gäller för min personliga del även en del andra absinter som ofta är betydligt dyrare. Quarantaine är nog lite för skarp i smaken för att nå upp till "toppen" (för min del alltså) och en liten sockerbit hjälper en hel del. Men vad jag kan förstå så finns det många andra absintörer som gillar den här formen av, låt mig kalla den så, lite skarpare absint.
Men som sagt. Vad är att vänta av marknadens (förmodligen) billigaste och ändå helt äkta absint?
Louchen (alltså opaliseringen) är det absolut inget fel på. Den stiger upp från botten av glaset som sig bör när man tillsätter iskallt vatten, och slutar med en precis lagom "grumlighet".
*) Thor Wallgren var tidigare den ena parten (av två) bakom Valkyria. Han överlät dock efter ett tag hela den verksamheten till sin kollega, med ett förbehåll om att inte tillverka någon konkurrerande absint inom de närmsta två åren. Denna tid löpte dock ut för några månader sedan (?) och Quarantaine lanserades.
källa: Pot Stiller Thor Wallgrens produktsida
Här på absinthes.com kan du läsa en lite mer "expertig" recension av Quarantaine, signerad Marc Thuillier, på engelska.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)







