lördag 6 oktober 2018

Wegeners (GPA) slog ut njurarna

Såå... Efter skovet (Wegeners, GPA) som jag har skrivit om tidigare har mina njurar dessvärre gett upp, kastat in handduken och är ej mer. Detta innebär att dialysbehandling är nödvändig. I början hoppades jag och, vad jag kan förstå, också läkarn(a) att dialysen eventuellt skulle få njurarna att börja fungera något så när tillfredsställande igen. Men det visade sig snart att det var rent önsketänkande. Så nu genomgår (eller -lider beroende på hur man ser på saken) jag dialys a fyra timmar tre dagar i veckan.

Vad en dialysbehandling betyder och innebär kan du läsa mer om på Wikipedia, men den variant jag kör med är så kallad hemodialys (HD).

Undertecknad genomgår dialys.
I stort fungerar det bra för min del. Det som är jobbigast är nog de restriktioner som man åläggs. Framför allt är det vätskeintaget som är lite svårt att begränsa, men jag blir nog bättre och bättre på det med tiden i alla fall. Det känns åtminstone så. Trasiga njurar innebär nämligen att kroppen inte har så många val för att göra sig av med vätskan på. Den naturliga urinproduktionen är kraftigt nedsatt och för somliga dialyspatienter är den helt obefintlig. Så istället för att pissa bort vätskeöverflödet så ansamlas det i kroppen - i vävnaderna, och i värsta fall i lungorna. Dialysen drar bort denna överflödiga vätska. Men om man drar för hårt, mer än ca fyra liter på fyra timmar, så kan resultatet bli blodtrycksfall och/eller kramper. Blodtrycksfall har jag fått ett par gånger och det betyder att man håller på att svimma... Så efter dessa tillfällen har jag åtminstone lärt mig att hålla koll på hur mycket jag dricker och att försöka begränsa det.

söndag 23 september 2018

Inom kort

Detta är nog den "sömnigaste" bloggen som finns, mig veterligen. Men tanken är att jag inom kort kommer att skriva ett nytt inlägg och det ska handla om min Wegenerssjukdom (eller GPA som den numera kallas eftersom upptäckaren Friedrich Wegener tydligen var nazist). Först ska jag dock se om jag kanske kan ta några fotografier i sjukhusmiljö. Det uttrycks tydligt att fotografering på sjukhuset där jag vårdas (emellanåt) är helt förbjuden, men förhoppningsvis kan jag kanske få någon form av dispens eftersom jag endast kommer att fotografera mig själv.

lördag 30 september 2017

Ytterligare en svensk absint

Kan en svensk producent tillverka en fullt duglig absint? En som, trots att den ligger hundralappen billigare än den näst billigaste (just nu) i Systembolagets sortiment, ändå inte smakar räv och som man utan att skämmas vågar bjuda åtminstone noviser på?

Jodå, skulle jag vilja säga. Quarantaine Absinthe Verte de Thor Wallgren* är just en sådan. Nu ska det sägas direkt att det inte är någon top of the range-absint, inte för min del i alla fall. Men jag tror nog att den gode Thor med Quarantaine velat skapa en absint som fungerar utmärkt som en (billigare) introduktion. Malörten finns definitivt där, liksom fänkålen och anisen, plus något annat som jag inte kan placera. Men för min del, alltså en helt subjektiv uppfattning, skulle den må bra (eller bättre) av en uns mer anis. Men detta gäller för min personliga del även en del andra absinter som ofta är betydligt dyrare. Quarantaine är nog lite för skarp i smaken för att nå upp till "toppen" (för min del alltså) och en liten sockerbit hjälper en hel del. Men vad jag kan förstå så finns det många andra absintörer som gillar den här formen av, låt mig kalla den så, lite skarpare absint.

Men som sagt. Vad är att vänta av marknadens (förmodligen) billigaste och ändå helt äkta absint?

Louchen (alltså opaliseringen) är det absolut inget fel på. Den stiger upp från botten av glaset som sig bör när man tillsätter iskallt vatten, och slutar med en precis lagom "grumlighet".



*) Thor Wallgren var tidigare den ena parten (av två) bakom Valkyria. Han överlät dock efter ett tag hela den verksamheten till sin kollega, med ett förbehåll om att inte tillverka någon konkurrerande absint inom de närmsta två åren. Denna tid löpte dock ut för några månader sedan (?) och Quarantaine lanserades.
källa: Pot Stiller Thor Wallgrens produktsida

fredag 8 september 2017

Wegeners - with a vengeance

Det var ett tag sedan jag skrev om just Wegeners sjukdom (GPA). Dels på grund av att jag inte har haft något direkt att förmedla och dels för att jag, när jag väl hade något (det senaste halvåret i alla fall), så var jag för matt och deprimerad för att skriva något. Men nu känns det verkligen som att det är dags igen.

Jag har nämligen drabbats av ett skov, alltså att sjukdomen blossat upp igen. Symtomen började märkas av i januari (2017) och var förrädiska på så vis att jag från början trodde att det helt enkelt bara var en liten släng av influensa eller en ganska vanlig förkylning. Jag drabbades av rätt intensiv hosta. Men någon feber eller andra symtom fick jag inte förrän i slutet av februari. Då blev jag illamående från och till och började kräkas (även på tom mage) ca två gånger per vecka... Och så har jag mått sedan dess - alltså i ca ett halvår - utan att söka vård.... (!?) Och dessutom har jag slarvat en hel del med medicineringen, kanske mest på grund av illamåendet och kräkningarna.

Förutom illamåendet så har jag succesivt under våren och sommaren blivit svagare och svagare, rasat ca 25 kilo i vikt (vilket inte bara är negativt så klart), blivit yr och känt svimningstendenser från och till i alla fall.

Man undrar hur det är fatt med en, eller rättare sagt med psyket, när man mer eller mindre bara liksom ger upp, blir deprimerad och börjar isolera sig? Men det är ett personlighetsdrag som jag har.. och som jag verkligen måste jobba med framöver, hela tiden, aktivt och utan att skuldbelägga mig själv.


Nu har jag dock, den senaste veckan, fått den vård jag så väl behövt (och behöver) och känner mig helt klart mycket piggare. Jag är definitivt inte bra, men jag märker i alla fall en tydlig förbättring, på bara en vecka alltså. Så kontentan av detta lite kortfattade inlägg är att man, när det gäller just vaskulitsjukdomar som typ Wegeners, inte helt automatisk ska tro att diverse symtom "bara" är några vanliga åkommor. Wegeners kan ge upphov till alla möjliga krämpor och går det inte över på några dagar i alla fall så måste man söka sig till den vårdapparat som man tillhör så att säga.. och inte gå och dra på det hela.. som jag.. har gjort.. den här gången i alla fall.

Bättring och skärpning, Seth, anbefalles alltså.. å det starkaste.  :-)

torsdag 2 juni 2016

Min nya "hemsa"

Ja, nu är den ute.. på webben.. och "klar".

Skåda min nya responsiva hemsida, eller webbplats som man nog hellre bör kalla det nu för tiden.

Klicka på bilden för att ta dig dit.

Riktigt klar blir en webbplats aldrig i och för sig men nu tyckte jag i alla fall att det var hög tid att publicera den, officiellt. Den har legat i pipelinen alldeles för länge och för några dagar sen tog jag tag i det hela, arbetade lite (till) med den och nu så..


Vad är då nytt?
Tja. Innehållsmässigt så är det faktiskt en del som jag har tagit bort sen tidigare, för tillfället i alla fall, men det finns åtminstone riklig information om absint (så klart) och så en del av mina fotografier. Närmast ska jag lägga till en liten länksamling och sedan får jag se. Bloggen här är ju den jag skriver lite mer på annars, om än rätt sporadiskt kanske.

Den stora, och betydelsefulla, förändringen är dock att webbplatsen nu är helt responsiv. Det innebär att det inte spelar någon roll om du använder en smartphone, en surfplatta eller eller en helt vanlig dator (med större skärm). Den ser lika bra ut på vilken enhet och med vilken skärmstorlek som helst.. Nåja, nästan i alla fall.

Så. Gör ett besök där. Och kommentera gärna här på bloggen om vad du tycker eller om du hittar något som jag kanske borde åtgärda.

Länk (finns även via bilden ovan):
http://web.comhem.se/seth

onsdag 13 april 2016

Uppgradera datorn 2.0 - bygget

Nu är den nya datorn klar sen ungefär en vecka tillbaka och det är en klar skillnad mot min tidigare (se sista bilden i det här blogginlägget), både vad det gäller själva monteringen och utseendet men så klart även vad det gäller prestandan. De saker som jag införskaffat nytt var alltså ett datorchassi, processor, moderkort, internminne och processorkylare (se min tidigare bloggpost för detaljer).

Så här såg bygget ut när det precis hade startat. Den enda saken jag monterat in här är mitt gamla nätaggregat.


Nätaggregatet är dock en sak som jag kommer att byta ut mot ett något kraftigare och framför allt tystare framöver. En annan sak som stör mig är att kablarna är i alla möjliga olika färger. Så var det ju förr och det finns en liten poäng i att det är lite lättare att definiera vilken kabel som leder till vilken sorts kontakt. Jag föredrar dock att ha kablarna helt i svart, helst.

Efter ett litet tag hade jag även monterat in min primära hårddisk (en 500 GB som blir systemdisk tills dess att jag uppgraderar till en SSD istället), en DVD-brännare samt en extra 140 mm fläkt i chassits framkant. Och så plockade jag bort den extra lagringsburen tills dess att jag behöver den. Det öppnar dessutom upp för ett bättre luftflöde genom chassit.


Den extra fläkten fram syns dock inte på den här bilden. Fördelen med den är dock att den suger in mer luft i chassit, kyler komponenterna bättre samt att den definitivt ser till att skapa ett övertryck av luft inne i lådan vilket innebär att damm inte sugs in från de ventilationshål som inte har dammfilter, som t ex främst på baksidan. Annars har det här chassit riktigt bra och lättåtkomliga dammfilter, något som min gamla dator saknade helt och hållet.

Därefter påbörjade jag monteringen av själva komponenterna på moderkortet. Här saknas det dock fotografier eftersom det är lite pilligt så att säga, kräver lite noggrannhet och dessutom kräver lite säkerhetstänk så att man inte råkar skada några komponenter med t ex statisk elektricitet. Slutresultatet blev dock som på bilden här. (Den nya till vänster och den gamla till höger.)


Det jag kan säga om monteringen i stort att det var hur enkelt som helst bara man är lite noggrann alltså... förutom vad det gäller fästet till processorkylaren. Plåten som sitter på baksidan av moderkortet och som alltså ska hålla fast kylaren var minst sagt knepig att få dit. Inte så mycket för att man är tvungen att greppa från båda sidorna av moderkortet utan framför allt för att det var svårt att få igenom skruvarna. Antingen är det jag som missade något eller så är det helt enkelt så att man få trycka som fanken för att få igenom dem, igenom bakplåten alltså. Det gick (så klart) men det var inte lätt och jag blev faktiskt lite orolig för att skada själva moderkortet.

Processorn var i princip bara till att lägga dit och spänna åt armen som låser fast den. Jag hade dock lite huvudbry angående hur mycket kylpasta jag skulle använda och hur jag egentligen skulle applicera den. Men efter att ha kollat lite på nätet (som jag hade gjort i förväg) så använde jag ett litet kryss och med en mängd som motsvarar en ärta ungefär.

I övrigt var det bara att trycka dit internminnena, grafikkortet och att sätt i alla kontakterna. Inga problem över huvud taget med det.


Slutresultatet då?
Jag är helt klart nöjd. Det enda som stör mig (något) är de där färgade kablarna från nätaggregatet. Å andra sidan så har jag inget fönster i chassit så det spelar ju föga roll (än så länge). Jämför jag sedan med min gamla dator (till höger) så ser man ju direkt hur mycket bättre möjligheterna för snygg och bra kabeldragning är nu för tiden. Jag är även mycket nöjd med prestandan. Nu spelar jag t ex det relativt processortunga Civilization V utan några som helst problem när det kommer till stora kartor och många civilisationer (eller ledare). Bild- och fotoredigering är också något som jag märker stooor skillnad på. Videoredigering har jag inte pysslat med än så länge, men det bör vara samma sak där.


Edit (2017-09-11):
Det var ett tag sen, snart ett år sedan, som jag uppgraderade vidare och en sak som omedelbart förbättrade min dator något oooerhört var att sätta i en SSD som systemdisk. Start och laddningstider är klart snabbare jämfört med när jag bara hade en vanlig gammal mekanisk hårddisk. Särskilt tydligt märks förbättringen när jag startar upp datorn från helt avstängt läge. När det gäller SSD så valde jag en Samsung 850 EVO på 250 GB. För lagring av filer och sådant så har jag två "gamla" mekaniska.. Vidare så är nätaggregatet utbytt på grund av att mitt tidigare börjat låta en hel del och förmodligen höll på att klappa ihop så att säga. I det här fallet valde jag att sätta i ett EVGA Supernova G2 på 750 W. Det bör ju liksom hålla ett tag. Ett klart plus är också att alla strömkablar är svarta vilket ser bra mycket bättre ut i och med att jag numera också har en sidopanel med fönster på chassit.

onsdag 30 mars 2016

Uppgradera datorn 2.0

Nu är det dags att för fjärde gången skaffa mig en ny dator, och även om "datorn" i sig blir i princip helt ny (alltså de vitala delarna processor, moderkort och internminne och delvis även chassi) så måste man nog ändå kalla det en uppgradering. Dels så är det ju en ny dator och inte min första och dels så återanvänder jag en del prylar som sitter i min nuvarande.

Den här gången siktar jag dock inte på något "budget+" som jag kallade mitt nuvarande system 2008 när det var färdigbyggt. Nej, nu blir det faktiskt precis så mycket prestanda (förutom på grafikfronten för tillfället) som jag anser mig behöva utan att kompromissa för mycket och samtidigt utan att ruinera mig. Man kan givetvis alltid köpa bättre, snabbare, det senaste och det allra mest kompetenta.. men i så fall så kostar det också. Priset rasar fort iväg uppåt när man är ute efter prestandamonster. Därför håller jag mig istället på en "rimlig" nivå men ändå på en nivå där jag räknar med att kunna använda datorn i åtminstone sju, åtta år framöver utan större problem.*

Vilka delar har jag då siktat in mig på, eller rättare sagt beslutat mig för? Jo, där här:



Detta är alltså vad det gäller nya komponenter. Vad det gäller chassi (datorlåda) valde jag en som jag har haft ögonen på ganska länge vid det här laget:


Så ser det alltså ut och jag har helt klart inspirerats av SweClockers vinterdator 2015, dock utan att vara helt medveten om det när jag valde ut delarna. Det var egentligen precis efter att jag hade bestämt mig som jag såg att delarna stämde rätt bra överens med deras. De saker som jag återanvänder är dock främst grafikkortet som sagt (ett Asus Radeon R7 250 2GB GDDR3) men även två mekaniska hårddiskar (500 och 1 000GB), en extern hårddisk på 1TB för backups, nätaggregat (Huntkey 500W) och DVD-brännare. Sedan tillkommer så klart lite annat nödvändigt som skärm, högtalare, mus, kortläsare och annat smått och gott.


Varför just de här delarna?
Tja. Om vi börjar från början med processorn och moderkortet så bedömer jag först processorn som väldigt kompetent utan att vara den allra nyaste och allra fläskigaste. Men den har i alla fall fyra kärnor på vardera 3,5 eller 3,9 GHz. Det är dock ingen hyperthreading i den här modellen, så fyra fysiska kärnor är allt. Slutligen bedömde jag att Intel är en självklarhet istället för AMD, dock utan att faktiskt ha någon närmare koll på läget. (SweClockers om processorn.)

Moderkortet är, som jag ser det, den näst viktigaste komponenten i en dator och här fick det bli ett Asus Z170 Pro Gaming.


Det där med Pro Gaming bortser jag dock ifrån utan det är istället funktioner och framtida uppgraderingsmöjligheter som betyder mest. Jag hade först tänkt köpa ett Z97-baserat system istället, men eftersom det är den förra generationens plattform så att säga, så blev det istället ett Z170 eftersom det kan hantera tilläggskomponenter med klart bättre prestanda, till exempel USB3.1, M.2-SSD med betydligt bättre bandbredd, DDR4-minnen och en del annat. Dessutom har just den här modellen de expansionsplatser och anslutningsmöjligheter som jag anser att jag kan komma att behöva samt LED-dioder som talar om vad det är som strular om datorn inte vill boota upp ordentligt. Tillsammans erbjuder moderkort och processor bra möjligheter till framtida överklockning, har jag hört och läst. Detta är dock inget som jag behärskar i nuläget så det är alltså bara en bra möjlighet. (SweClockers om moderkortet.)

När det kommer till DDR4-minnen så tror jag nog att vilka som helst (i princip) duger. Vad man ska hålla lite koll på är dock frekvens och latency. Frekvensen (i MHz) ska vara så hög som möjligt men de jag valt är standard för den här plattformen (Z170) medan latencyn (CL-värdet) ska vara så låg som möjligt. Detta är principen och den har jag försökt gå efter.

CPU-kylare behövs eftersom det inte kommer någon så kallad stockkylare bundlad tillsammans med processorn, så här blev det en standardvariant som har fått rätt bra omdömen såvitt jag har kunnat se. Något krånglig att montera möjligen, men det verkar dock inte vara allt för svårt.

Så, slutligen, chassit!
Delarna ska ju sitta i någonting och visst hade jag kunnat använda mitt nuvarande, men.. För det första är det gammalt. För det andra är det inte direkt tyst. För det tredje har den obefintliga möjligheter till bra kabeldragning. För det fjärde har det inga dammfilter att tala om. Och för det femte saknar det USB3-anslutningar i fronten. Så därför blir det istället ett Fractal Design Define R5.


Här handlar det om ett high standard ultra fine and totally modular premium chassi. ;-)
Jag har som sagt haft ögonen på det rätt länge vid det här laget och har hela tiden tänkt att; Om/när jag bygger en ny dator så är det detta chassit jag kommer att använda. (Se SweClockers recension på YouTube här.) Och så har det nu blivit... (Bara en sådan sak som att kunna ta ut och rengöra dammfilter utan att behöva komma åt baksidan.. Eller att den är helt modulär, alltså att man kan flytta alla lagringsburar och även 5,25-tums-buren.. Eller att den har mycket bra kabeldragningsdesign.)

*) Hur länge man kommer att kunna använda en dator beror självklart på vilka program, applikationer och tillämpningar man vill köra. Jag räknar dock att kunna uppgradera det mesta, som t ex grafikkort, helt och hållet utifrån behov vid senare tillfällen.

torsdag 18 februari 2016

Windows 10

Igår uppgraderade jag, efter en del tidigare tvekan, min dator till Windows 10. Nu är det nämligen inte så himla länge kvar förrän möjligheten att uppgradera gratis löper ut (i sommar).



Jag uppgraderade från Windows 7 och jag måste säga att allt faktiskt flyter på betydligt bättre än jag kunde förvänta mig. I princip har det än så länge bara varit två grejor som det uppstod lite frågetecken kring för min del. Det ena var att AMD's Radeoninställningar ville att jag skulle slå på de olika alternativen för videokvalitet. Men detta hände före det att jag uppdaterade drivrutinspaketet vilket jag förmodligen egentligen borde ha gjort först eftersom versionen jag hade tydligen inte var så bra anpassad för just Windows 10. Det andra "problemet" jag hade var att Realteks program för nätverksdiagnostik inaktiverades för att det inte var kompatibelt, så det avinstallerade jag lite senare helt och hållet.

Annars kan jag faktiskt inte klaga på något, än så länge, vad det gäller Windows 10. Man får så klart vänja sig vid att funktioner och annat inte ligger där de brukar, men det är bara en vanesak. Det enda som finns att irritera sig på är att den personliga integriteten inte är den allra högsta precis. Microsoft vill så klart veta vad man gör och annat sådant, under premissen att de vill ge en så bra upplevelse som möjligt och kunna leverera relevant "innehåll", men vi som är lite paranoida (?) av oss behöver göra en hel del inställningar och så att säga tweaka systemet en del. En mycket bra guide för detta finns på YouTube.


Edit 2016-02-20:
Efter att ha använt operativet några dagar nu så måste jag säga att det som förr kallades språkfältet, numera indataindikatorn, inte var så lätt att bli av med ifrån systemfältet (nere vid klockan). Hur många gånger jag än slog av den i inställningarna så var den tillbaka efter att jag hade startat om datorn. Men till slut, med hjälp av den här guiden, så gick det i alla fall... Och så skulle jag gärna vilja ha en bra funktion för att ta backup på startmenyns tile-panel (högerdelen så att säga) för framtida ominstallationer, eller om något skulle gå sönder så att de inte visas som de ska.


Edit 2016-02-28:
Well, alltså. Lite sneaky funktioner om man inte ser upp.
Jag tänkte prova appen RemindMe for Windows och skulle alltså hämta den via Store. Problemet, om man nu ska kalla det för ett problem, är att Store inte vill tillåta en att hämta och installera nya appar utan att logga in, så... Jag använde då mitt urgamla och sällan använda live.se-konto (alltså ett Microsoftkonto). Men innan jag skulle klicka för att logga in blev jag varse om att Microsoft ville ha lösenordet till mitt lokala konto, alltså mitt vanliga lösenord för att logga in på min användarprofil på datorn... I helvete heller tänkte jag! Men så såg jag, lite finstilt, att man naturligtvis kan välja att använda sitt live.se-konto för att bara logga in på Store... *puh*

Dessutom har jag irriterat mig en del på att (åtminstone) två mappar har ockuperat min annars så fina och prydliga mapp för Bilder. Det handlar om Kamerabilder (Camera Roll) och Sparade bilder (Saved Pictures) som, vad jag har förstått, skapas av appen OneDrive, eller möjligen av appen Kamera. Eftersom jag inte vill ha de två mapparna och inte kommer att använda dem så ville jag naturligtvis få bort dem. Lättare sagt än gjort har det dock visat sig. Om jag helt sonika bara raderar dem så dröjer det inte alls länge förrän de ligger där igen. Så efter att ha sökt efter lite information på Internet har jag, tills vidare åtminstone, valt den banala och mycket enkla lösningen att helt enkelt dölja dem. Eftersom jag normalt har inställningen i Utforskaren att inte visa dolda filer så slipper jag i alla fall se dem, och störa mig på dem. Att välja en mer permanent och riktig lösning har visat sig inte vara så lätt.