Idag blev det "sista" behandlingen

Ja, idag har man väl ändå skäl att fira en liiiten aning i alla fall?

Min behandling mot Wegeners granulomatos (eller Wegeners sjukdom) avlöpte sin trettonde puls under dagen idag och det var den … tjoho… sista!!

Nåväl. Sista för den här gången kanske man bör säga? Det finns absolut ingen garanti om att det inte återkommer, att jag drabbas av ett så kallat skov, fast det kan ta ett år, det kan ta åtta och ett halv år eller (om jag har riktig tur) så drabbas jag aldrig av skov. Dessutom måste jag invänta ett provsvar som dröjer en aning längre än de andra vanliga. Läkaren ville ha ett prov som visar hur mycket PR3-ANCA som finns kvar i mitt blodomlopp, men det finns heller inget som tyder på att det skulle finnas några större mängder av denna sjukdomsframkallande lilla svinpä… förlåt; antikropp. En liten mängd PR3-ANCA kan jag leva med enligt honom, bara man håller koll på att värdena inte börjar stiga igen. Skulle det däremot inte finnas något alls så har behandlingen verkligen gjort susen, och man skulle då i princip kunna friskförklara mig.

Detta är dock något som jag får ge mig till tåls över helgen med att få reda på. Hoppas gör jag men samtidigt vill jag inte skönmåla. Det är nog en aning svårt också just nu med tanke på att jag förmodligen kommer att vomera, "prata med Ulrik", lägga en Capricciosa eller helt enkelt bara kräkas i morgon, i övermorgon och kanske några fler dagar. Hinner jag ta min antikräkmedicin innan illamåendet rullar igång så slipper jag ovanstående, förhoppningsvis.